Hemliga tvångsmedel är ett kraftfullt och effektivt verktyg mot den grova brottsligheten när de väl används. Det framgår inte minst av regeringens årliga redovisning av användningen av hemlig övervakning och avlyssning av elektronisk kommunikation samt hemlig kameraövervakning.[1] Rapporten SOU 2012:44 om hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott visar i sin tur också att hemlig rumsavlyssning är ett viktigt verktyg. Tyvärr regleras användningen idag av alldeles för stränga restriktioner, och detta är vi inte ensamma om att tycka.
I Brås utredning, ”Bekämpning av organiserad brottslighet” från 2011, framkommer det att svenska poliser och åklagare anser att användningen av hemliga tvångsmedel är viktig för att bekämpa organiserad brottslighet. Eftersom att lagstiftningen är för restriktiv används dessa dock mest för att utreda narkotikabrott. Och narkotikabrott anser man vara en alldeles för smal träffyta för att kunna användas effektivt mot den organiserade brottsligheten.[2] Högsta domstolen fastställde i juni 2011 dessutom ny praxis vilket kraftigt sänkt straffen för narkotikabrott, som alltså då begränsar tvångsmedlens användningsområde ytterligare.
Ser man istället till vårt grannland Danmark ser det annorlunda ut. Där uppger chefen för utredningsverksamheten i Köpenhamns poliskrets, Svend Foldager, att man använder massiv teleavlyssning för att motverka den organiserade brottsligheten och lösa gängmorden med effektivare resultat än i Sverige.
På grund av sin bättre avvägda lagstiftning kan polisen där använda hemlig teleavlyssning för brott med lägre straffvärde, t.ex. förberedelse till grov misshandel. Och ”domstolarna vet att polisen inte använder avlyssning i onödan”, uttrycker sig chefen.[3] Detta är ju ganska självklart; för att använda hemliga tvångsmedel krävs mycket polisresurser och dessa avsätter man inte gärna i onödan.
Tidigare har SD verkat för att just förbättra dessa lagar, dock utan gehör från riksdagens övriga partier. I denna proposition har den förra regeringen dock gått Sverigedemokraterna tillmötes på några punkter, vilket är välkommet, bland annat genom att utvidga användningsområdet för att inkludera spioneri samt att en förbättring av användningen av överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning.
Men fortfarande anser vi att gränserna för de hemliga tvångsmedlen är för högt satta och föreslår följande:
Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (”teleövervakning”)
Kvarstår som det är utformat i dagsläget, där föreskrivet straff för ett brott är minst sex månader.
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (”teleavlyssning”)
Idag är kravet att det ska röra sig om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska få användas eller brott där man antar att straffvärdet överstiger två år. Vi vill sänka dessa krav till ett år för användning av detta tvångsmedel.
Hemlig kameraövervakning
Idag är kravet att det ska röra sig om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska få användas eller brott där man antar att straffvärdet överstiger två år. Vi vill sänka dessa krav till ett år för användning av detta tvångsmedel.
Hemlig rumsavlyssning (”buggning”)
Idag är kravet att det ska röra sig om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fyra års fängelse för att hemlig rumsavlyssning ska få användas eller brott där man antar att straffvärdet överstiger fyra år. Vi vill sänka dessa krav till två år för användning av detta tvångsmedel.
Överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning
Som nämnt ovan välkomnar vi de förbättringar som görs rörande överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning, något vi efterfrågat under flera år. Vi ser dock ingen anledning till att överskottsinformationen inte ska kunna användas under samma premisser som övriga tvångsmedel och föreslår därför att förundersökning eller motsvarande utredning om brottet får inledas om det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver.
.
|
Kent Ekeroth (SD) |
Adam Marttinen (SD) |
[1] Skr. 2011/12:39.
[2] Bekämpningen av organiserad brottslighet, Brå 2011, s. 9.
[3] http://www.sydsvenskan.se/danmark/polisen-loser-gangmorden.