Den 1 november 2011 delades den svenska elmarknaden in i fyra elområden. Uppdelningen innebär att priserna på el nu skiljer sig i olika delar av landet.
Det finns två huvudsakliga skäl till att elpriserna skiljer sig mellan olika områden. Det första är för lite elproduktion i södra Sverige, och det andra är bristande överföringskapacitet som får till följd att elen tidvis är dyrare i södra Sverige än i norra Sverige. Nedläggningen av Barsebäck och gränsdragningen mellan område tre och fyra, som innebär att Oskarshamns tre kärnkraftsreaktorer hamnar i område tre, har fått till följd att det blivit lägre energiproduktion i Sydsverige – beslut som hushåll och företag i EU-området inte kunnat påverka, men ändå drabbas av i form av högre elpriser.
Enligt Nordpol har konsumenterna i elområde 4 betalat 750 miljoner kronor mer än konsumenterna i elområde 3. Det betyder att företag och småhusägare i södra Sverige betalar mer för elen. Den senaste tiden har emellertid elpriset varit förhållandevis lågt och i en situation med högre elpriser kommer skillnaden mellan vad olika konsumenter betalar att öka.
Denna orättvisa beror på att det finns ett antal flaskhalsar i stamnätet som begränsar möjligheten att överföra el, vilket tydligt visar att det finns behov av att bygga ut stamnätet. Så länge dessa flaskhalsar existerar kommer konsumenter i södra Sverige fortsättningsvis att betala högre elpriser. Det är inte rimligt och i väntan på att stamnätet är fullt utbyggt är det rimligt att det vidtas åtgärder för att åstadkomma en utjämning av priserna mellan de olika elområdena. En sådan utjämning innebär att elpriserna sjunker i södra Sverige och höjs i övriga landet och är statsfinansiellt neutrala.
.
|
Mats Persson (FP) |
Christer Nylander (FP) |