Under en lång tid har det varit möjligt för arbetsgivare att bidra till olika friskvårdsalternativ för sin personal. Styrketräning, fotboll och tai-chi är några exempel på friskvård som arbetsgivarna kan ge till sina anställda. Med andra ord subventioneras alltifrån hård fysisk träning till avslappningsövningar med dagens regelverk.
Emellertid faller ridning utanför Skatteverkets definition av aktiviteter som klassas som skattefria motions- eller friskvårdsförmåner trots dess erkänt goda effekter för kropp och hälsa. Således kan man konstatera att friskvårdsstöd till anställda utifrån dagens begränsningar är godtyckligt.
Ridsporten borde jämställas med andra former av friskvård och motion som är skattebefriade och kan subventioneras av arbetsgivare. Det är inte rimligt att exkludera en så pass folkkär sport som friskvårdsalternativ. Att motionsridning inte kan vara skattebefriad friskvård är dåligt motiverat i dagens lagtext. Det enda som finns föreskrivet är att ”exklusiva sporter” utan fysisk ansträngning som kräver dyrbara anläggningar, redskap och kringutrustning inte ska omfattas av avdragsrätten. Inget av detta gäller för hästsporten, där olika former av motionsridning är en växande sysselsättning. Därtill är det viktigt att uppmärksamma att sporten också fyller en viktig funktion för, och utövas av, anställda med exempelvis funktions- och rörelsehinder, balanssvårigheter, ryggproblem och synskador. Ridsport erbjuder således både fysisk aktivitet och social kontakt, vilket är två komponenter som visat sig vara positiva i rehabiliteringssyfte för människor med arbetsskador.
Ridning som personalvårdsförmån bör kopplas till av Svenska Ridsportförbundet godkänd ridskola.
Efter ett antal år med det populära friskvårdsavdraget bör det nu göras en översyn avseende vad som räknas som friskvård.
.
|
Lotta Finstorp (M) |
|