Vi svenskar blir alltmer intresserade av mat. Marknaden för mat i Sverige har sedan EU-inträdet ökat i värde med två procent om året, inflationen borträknad. Under samma period har den inhemska produktionen av livsmedel minskat i värde med två procent om året och på senare tid också i volym.
Samtidigt som den svenska livsmedelsproduktionen sjunker vill fler och fler konsumenter ha lokalproducerad mat. Enligt en undersökning tycker fyra av tio att det är viktigt att maten är regionalt eller lokalt producerad, och fler än nio av tio av dessa skulle köpa mer närproducerat om det fanns i butik. Man vill gynna kortare transporter, avlasta miljön, möjliggöra småskalig produktion och bidra till en levande landsbygd. Med tanke på konsumenternas engagemang och vilja att göra medvetna val måste det bli lättare att hitta rätt i mataffärens djungel.
För att konsumenterna ska kunna göra medvetna val och visa sin konsumentmakt krävs ökade krav på ursprungsmärkning av mat. I stort sett alla undersökningar säger samma sak – konsumenterna vill veta var maten kommer ifrån. Det gäller inte bara näringsinnehåll, smak och hur färsk en vara är, utan även djuromsorg, livsmedelssäkerhet och miljö- och klimathänsyn.
Visst är det viktigt med olika typer av frivilliga ursprungsmärkningar. Branschen i Sverige har exempelvis förbundit sig att införa svenskmärkning av köttet som ingår i charkprodukter. Sedan 2006 märks även all svensk kyckling och kalkon från producenter i Svensk Fågel. Dessutom finns certifieringar via Svenskt Sigill.
Men frivillighet i all ära, den ger tyvärr inte konsumenterna den kunskap de vill ha på produkter som av någon anledning inte vill visa sitt ursprung. Regeringen bör i alla sammanhang, där det är möjligt att reglera, verka för att öka kraven på ursprungsmärkning.
.
|
Lennart Axelsson (S) |
|