Sverigedemokraterna är i huvudsak positivt inställda till kriminalpolitiskt samarbete över nationsgränser, så länge det är fråga om samarbete där självständiga stater förbinder sig till åtaganden kring ett ömsesidigt intresse. Genom proposition Erkännande och verkställighet av frihetsberövade påföljder inom EU möjliggörs ett mer effektivt samarbete kring frihetsberövande påföljder som bygger på ett nationellt ansvar och en respekt för andra nationer.
Regeringens proposition Erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen betraktar vi som ett utvidgat samarbete mellan självständiga stater tillhörande EU och ställer oss därför i huvudsak bakom propositionen.
Däremot är vi skeptiska till att en stat ska kunna anpassa en annan stats frihetsberövande påföljd för att harmonisera påföljden med den egna statens rättsprinciper, särskilt när det gäller brott som är begångna i Sverige. Utgångspunkten i dessa fall där nationella rättsuppfattningar och rättsprinciper skiljer sig åt ska vara att respektera utfärdandelandets rättsliga påföljd och de principer för vilket utfärdandelandet hanterar en rättslig påföljd. Vid en bedömning om en dom ska föras över till en annan stat för erkännande och verkställighet ska en samlad bedömning ske utifrån flera faktorer där för- och nackdelar vägs samman. Vår mening är att respekten för utfärdandelandets rättsprinciper ska väga tungt när en bedömning om överförande av dom och verkställighet sker till annan stat, och detta ska särskilt beaktas när det gäller brott begångna i Sverige. Detta för att upprätthålla en likabehandling av rättsliga påföljder och för att upprätthålla respekten för vår nationella lagstiftning.
I fråga om den dömdes förmåga till social återanpassning så anges det noga övertänkta kriterier för när ett samtycke från den dömde inte behöver inhämtas för att överföra dom med efterföljande verkställighet till annan stat:
- när den dömde är medborgare och bor i den stat där verkställigheten ska ske,
- den dömde till följd av domen kommer att utvisas eller avvisas till den stat där
verkställigheten ska ske efter verkställigheten av påföljden, eller om
- den dömde har flytt eller på annat sätt återvänt till den stat där verkställigheten ska
ske på grund av det straffrättsliga förfarandet eller efter det att domen meddelats i
en andra staten.
Vi anser däremot inte att det ska krävas samtycke i övriga fall heller. En myndighet kan göra en samlad bedömning över möjligheten till social återanpassning på ett neutralt sätt medan den dömde kan ha ett kortsiktigt eller oärligt egenintresse i sin uppfattning som långsiktigt inte gynnar en social återanpassning. Därmed anser vi att den dömdes egen uppfattning bör vara en del av en samlad bedömning men ett samtycke bör inte vara ett absolut krav. Vi instämmer med regeringen om att ”även den dömdes språkliga, kulturella, sociala, ekonomiska eller andra band till en stat bör spela roll vid bedömningen” men att de kriterierna bör ha en större vikt vid ett beslut och ska väga tyngre än den dömdes egna uppfattning.
.
|
Adam Marttinen (SD) |
Kent Ekeroth (SD) |