Sverige står idag inför stora utmaningar då en stor invandring leder till att många människor på kort tid ska införlivas i samhället. Riksrevisionen har granskat statens insatser för att ta till vara och utveckla nyanlända invandrares kompetens. Granskningen har fokuserat på etableringsreformen och hur väl de nyanlända har etableras på den svenska arbetsmarknaden efter att ha beviljats uppehållstillstånd. Samtidigt innehåller rapporten i jämförande syfte granskning av hur väl andra insatser riktade mot nyanlända har fallit ut. Det övergripande resultatet är, föga förvånande, att det finns effektivitetsbrister i dessa satsningar.
I rapporten presenteras en analys av hur olika kommuners strukturella förutsättningar och de nyanländas skiftande bakgrund påverkar sannolikheten att få ett arbete eller påbörja studier. För dessa analyser har dock data för nyanlända under perioden 2007–2010 använts, vilket gör att resultaten av etableringsreformen inte innefattas i analysen. I regeringens skrivelse baseras dock bedömningen enbart på granskningen av den verksamhet som omfattas av lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Sverigedemokraterna anser det vara av stor vikt att granskande rapporter behandlas i sin helhet och att samtliga analyser vägs in i bedömningar. Vidare menar vi att de resultat som framkommer i rapporten belyser vikten av att väga in enskilda kommuners strukturella förutsättningar för mottagande av nyanlända i framtida satsningar och lagstiftning.
I rapporten kommenteras att begreppet ”etablering” inte är tydligt definierat. Dock konstateras att det ur etableringslagen framgår att en nyanländ haft ett förvärvsarbete på heltid i minst sex månader, eller påbörjat en utbildning på högskolenivå som är studiemedelsberättigad enligt studiestödslagen. Därmed dras slutsatsen att en nyanländ invandrare kan anses vara etablerad när han eller hon har ett stadigvarande arbete eller bedriver studiemedelsberättigade högre studier.
Sverigedemokraterna vill betona vikten av att etablering i samhället innefattar fler områden än arbetsmarknaden. Att etableras i ett samhälle innebär enligt vår mening att bli en del av det samhället till fullo och, inte minst, att känna till dess samhällsstruktur och regelverk samt sina egna rättigheter och skyldigheter gentemot samhället. Målet med insatser för en stark etablering bör vara att jämna ut skillnader i förutsättningar för den som anländer till landet och den som redan bor här, inte genom särbehandling utan genom kompletterad kompetens.
Mot bakgrund av ovanstående vill Sverigedemokraterna att även möjligheten till samhällsorientering ska finnas redan under tiden i anläggningsboende. Att lära känna det svenska samhället är, precis som att lära sig det svenska språket, av stor vikt för att stärka sin ställning på den reguljära arbetsmarknaden.
Riksrevisionen konstaterar förvisso i rapporten att etableringsuppdraget vid tillfället för utvärderingen inte pågått tillräckligt länge för att effekten ska kunna utvärderas men påtalar samtidigt att få personer har kommit i osubventionerat arbete efter insatserna. Sverigedemokraterna har vid flertalet tillfällen riktat kritik mot insatser som satsar på att nyanlända invandrare ska beredas tillfälle till arbete genom särbehandling och subventioner, bland annat med hänvisning till att detta inte ger långvariga effekter och bidrar till faktisk etablering. Att vissa arbetstagare får särskilda förmåner gentemot andra är snarare, enligt vår mening, ett effektivt sätt att öka klyftor i samhället. Samtidigt permanentas socialt utanförskap och segregation då personer får olika villkor på arbetsmarknaden baserat på sin bakgrund. Det är därför vår mening att etableringsreformen bör ses över i sin helhet och att de delar som innebär särskilda fördelar gentemot andra arbetssökande avskaffas.
.
|
Paula Bieler (SD) |
|