2014/15:3003
av Mattias Karlsson m.fl. (SD)
Budgetpropositionen för 2015
Förslag till riksdagsbeslut
- Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen.
- Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till 1 162 miljarder kronor för 2015, 1 184 miljarder kronor för 2016 och 1 235 miljarder kronor för 2017 (avsnitt 22.1).
- Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2015 enligt förslaget i tabellen i avsnitt 22.8 och tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning.
- Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2016–2018 enligt förslaget i tabellen i avsnitt 22.9.
- Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2015 enligt förslaget i tabellen i avsnitt 22.6.
- Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2016–2018 som riktlinje för budgetarbetet enligt förslaget i tabellen i avsnitt 22.7.
- Riksdagen godkänner beräkningen av Riksgäldskontorets nettoutlåning för 2015 enligt förslaget i tabellen i avsnitt 22.6.
2.1 AVSKAFFAD LÖNEAVGIFT FÖR SMÅFÖRETAGARE
Sverigedemokraterna föreslår att den allmänna löneavgiften för små företag med upp till 9 anställda helt avskaffas. Detta skulle ge en genomsnittlig småföretagare med 9 anställda en skattelättnad på upp till 300 tkr per år.
2.2 HELT SLOPAD PENSIONÄRSSKATT
Sverigedemokraterna föreslår att den orättfärdiga skatteskillnaden mellan löntagare och pensionär helt avskaffas under mandatperioden. Pension är uppskjuten lön och det finns därmed varken logik eller rättvisa i att inkomstslagen tjänst och pension beskattas annorlunda.
2.3 RÄTT TILL HELTID FÖR OFFENTLIGANSTÄLLDA
Sverigedemokraterna vill införa rätt till heltid för anställda inom offentlig sektor som så önskar. Detta förbättrar givetvis personalens situation, bidrar till att göra exempelvis vårdyrken mer attraktiva samtidigt som det såklart också förbättrar situationen för brukarna. I kombination med detta avskaffas även de ofrivilliga så kallade delade turerna.
2.4 KRAFTIGT STÄRKT FÖRSVARSFÖRMÅGA
Trots ivrigt prat från flera andra partier om vikten av att stärka den militära kapaciteten är det inget annat parti som orkar ta krafttag. På sin höjd föreslås symboliska anslagshöjningar som i bästa fall kompenserar för inflationen. Sverigedemokraterna avsätter totalt 24 miljarder kronor under budgetperioden för att stärka vår förmåga.
2.5 STÄRKTA RESURSER TILL RÄTTSVÄSENDET
Sverigedemokraterna tar trygghetsfrågorna på största allvar. Vi vill ta krafttag mot brottsligheten och för att kunna uppnå reella resultat måste mer resurser tillföras till de rättsvårdande myndigheterna. Vi stärker således anslagen till dessa med totalt knappt 13 miljarder kronor under budgetperioden.
2.6 RESPEKT FÖR ÖVERSKOTTSMÅLET
Det är oroväckande att regeringen har börjat negligera det viktiga överskottsmålet. Sverigedemokraterna vill bidra till att upprätthålla den tidigare samsynen kring detta mål liksom för hela det finanspolitiska ramverket. Vi har ett offentligfinansiellt sparande som ligger knappt 20 miljarder högre jämfört med regeringens alternativ vilket innebär att vi får ett överskott redan vid 2017 och därefter ett kraftigare överskott jämfört med regeringen, vilket i sin tur leder till att vi snabbare kommer tillbaka till själva överskottsmålet.
3.1 INVANDRING OCH INTEGRATION
(se vidare i bilaga A för mer ingående siffror)
Det är Sverigedemokraternas åsikt att Sverige under flera decennier har fört en mycket ansvarslös invandringspolitik. Politiken har varit ansvarslös i bemärkelsen att den inte varit behovsprövad och att den är och har varit mycket kostsam samt att den kraftigt bidragit till att göra Sverige till ett splittrat samhälle.
Det är också påtagligt att Sverige i just detta sammanhang är internationellt sett unikt. Våra närmaste grannländer för en helt annan politik i sammanhanget.
Sverigedemokraternas utgångspunkt är att den utomeuropeiska asyl- och anhöriginvandringen ska begränsas så kraftigt som möjligt, med åtminstone 90 procent från nuvarande nivåer. Samtidigt bör arbetskraftsinvandringen från tredje land moderniseras för att ha fokus på hög- istället för lågkvalificerad arbetskraft. Sverigedemokraternas invandringspolitiska åtgärder presenteras närmare i partiets invandringspolitiska motion.
Den nedsatta arbetsgivaravgiften för unga har varit en mycket dyr och ineffektiv åtgärd och har fått utstå kraftig kritik från den samlade ekonomiska expertisen. Långtidsutredningen förordar ”ett avskaffande av den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga”.[1] Finanspolitiska rådet anför följande: ”Studierna visar positiva effekter på sysselsättningen inom målgrupperna, men effekterna är över lag små. Enligt rådets bedömning är det därtill troligt att effekterna på den varaktiga sysselsättningen kommer att visa sig vara mindre än effekterna på kort sikt eftersom uppskattningarna inte tar hänsyn till dödvikts- och undanträngningseffekter.” [2]IFAU konstaterar att de lägre arbetsgivaravgifterna hade liten påverkan på sysselsättningen, att det överhuvudtaget inte fanns någon sysselsättningseffekt på de grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden samt att bruttokostnaden per skapat jobb ligger på mellan 1,0–1,6 miljoner kronor, vilket är fyra gånger så högt som den genomsnittliga lönekostnaden för den berörda gruppen.[3]
Sverigedemokraterna väljer därför att avskaffa reformen.
Sverigedemokraterna tror på ett ansvarsfullt bistånd där varje satsad krona gör så mycket nytta som möjligt. Vi fäster stort fokus vid kvaliteten och ett bistånd som är inriktat på effektivitet och resultat. Det långsiktiga målet med bistånd måste vara att länder utvecklas till den grad att de inte längre behöver något bistånd.
Genom en grundlig översyn av ineffektivt bistånd, en större koncentration av biståndet till de minst utvecklade länderna och färre inriktningar kan vi minska kostnaderna för utvecklingsbiståndet till 0,7 procent av BNI, vilket är i linje med FN:s rekommendationer.
Samtidigt som vi minskar utgifterna för utvecklingsbiståndet genom tydligare fokus på de satsningar som ger mest utdelning så stärker vi även det humanitära biståndet. Krig och naturkatastrofer gör att tiotals miljoner människor idag är på flykt – i regel i mindre utvecklade länder och regioner. Vi har till exempel idag en humanitär katastrof vad gäller alla människor som är på flykt i och från Syrien. FN:s flyktingorgan UNHCR finns på plats för att ge stöd och hjälp till dessa utsatta flyktingar. Trots att UNHCR gör stor nytta, skapar stort mervärde per satsad krona och vädjar om ytterligare stöd uppgår det svenska stödet till UNHCR till endast omkring 600 miljoner kronor om året. Samtidigt gör regeringen avräkningar i biståndet på flera miljarder för flyktingmottagning i Sverige. Vi betraktar, till skillnad från regeringen, det som en principiellt dålig utgångspunkt att betrakta kostnader för flyktingmottagande i Sverige som en del av den gängse biståndsramen. Denna insikt tillsammans med en ansvarsfull flyktingpolitik leder oss till att under budgetperioden renodla biståndsramen och därmed undvika att betrakta flyktingmottagande i Sverige som bistånd. Detta leder till att vi också kraftigt kan öka biståndet till UNHCR under budgetperioden för att hjälpa så många verkligt nödställda människor som möjligt. När vi renodlar och effektiviserar det svenska biståndet är en viktig del att vi kraftigt höjer anslagen till UNHCR. Sverigedemokraternas biståndspolitik hjälper således betydligt fler verkligt nödställda människor.
3.4 ÅTERSTÄLLNING AV ARBETSGIVARAVGIFTEN
Källa: Riksdagens utredningstjänst (2014), ARBETSGIVARAVGIFTER, dnr 2014:892
Sverigedemokraternas ambition är att det ska vara tämligen billigt att anställa och arbeta. Vi kan dock konstatera att regeringens generella sänkning av arbetsgivaravgiften varit dyr i förhållande till det resultat den renderat. Studier pekar även på att generella sänkningar av sociala avgifter på lång sikt endast har små effekter på sysselsättningen emedan sänkta avgifter tenderar att övervältras till högre löner och därmed påverkar sysselsättningen enbart i form av att högre reallöner leder till ett ökat arbetsutbud.[4] Den generella sänkningen är också mer än tre gånger så dyr i förhållande till det femte steget i jobbskatteavdraget, mätt i antal jobb per krona, enligt Finansdepartementets egen utvärdering.[5] Mot bakgrund av detta avser vi att återställa den generella sänkningen för att istället fokusera resurserna mot småföretagarna. En sänkning som riktar sig tydligare mot de mindre företagen bedöms ge större effekt än en generell sänkning.
3.5 ÅTERSTÄLLD RESTAURANG- OCH CATERINGMOMS
Källa: Riksdagens utredningstjänst (2014), HÖJD RESTAURANGMOMS, dnr 2014:893
Alliansregeringens sänkning av restaurang- och cateringmomsen var en oerhörd felprioritering. Den är väldigt kostsam och enligt de studier som gjorts bedöms antalet nya jobb uppgå till som högst ett par tusen. Jämförelser med Finland, där en liknande satsning blev en direkt besvikelse, bekräftar denna analys. Finanspolitiska rådet skriver att deras ”bedömning är att regeringens beräknade effekter på arbetslösheten och sysselsättningen av sänkt mervärdesskatt är överskattade” samt att ”när det gäller restaurang- och cateringtjänster är vår bedömning att argumentet för reducerad skattesats är svaga”.[6] Enligt Konjunkturinstitutet kan antalet sysselsatta ha ökat med 4 000, men man poängterar att osäkerheten är stor.[7] Även om den siffran skulle stämma, så indikerar det en bruttokostnad per jobb på över en miljon kronor. Det är därför beklagligt att den nya regeringen inte river upp reformen.
3.6 AVSKAFFAD SKATTESUBVENTION FÖR ETANOL
Källa: Riksdagens utredningstjänst (2014), SKATTESUBVENTION BIODRIVMEDEL, dnr 2014:898.
Sverigedemokraternas bedömning av den skattesubvention som gäller för etanol som drivmedel har en i bästa fall väldigt låg miljönytta och i sämsta fall en direkt negativ nytta. I de fall där det blir mer lönsamt att odla grödor avsedda för vidareförädling till etanol, i exempelvis vissa områden i Brasilien, blir det exceptionellt svårt att tala om en aggregerad klimatnytta. Därtill har etanol som drivmedel visat sig vålla stora problem för flera motorer.
Sverigedemokraternas samlade bedömning är att nuvarande etanolsubvention ska avskaffas helt.
Källa: SOU 2014:40, s. 287.
De svenska storbankerna gör idag mångmiljardvinster. Förra året uppgick de totala vinsterna för de fyra storbankerna till 90 miljarder kronor. Detta i sig är givetvis inte negativt; bara för att en viss bransch går bra så ska den för den sakens skull inte per automatik straffbeskattas. Bankväsendet fungerar dock inte som vilken bransch som helst eftersom den betraktas som ”systemkritisk”. I detta ligger ett antagande om att skattebetalarna, på ett eller annat sätt, tvingas rädda en bank om den riskerar att gå i konkurs (jfr engelskans ”bail out”). Denna implicita garanti, i kombination med den explicita insättningsgarantin, får som konsekvens att risktagandet blir högre och även också vinsterna. I korthet är det således skattebetalarna som möjliggör storbankernas höga vinstnivåer. Denna implicita garanti är väl utredd av bland annat Sveriges riksbank.
Sverigedemokraterna föreslår därför en ny bankskatt, som grundar sig i förslagen i SOU 2014:40 – För ökad stabilitet och effektivitet. En schablonintäkt införs motsvarande 0,24 procent av avgiftsunderlaget, vilket består av summan av skulder och avsättningar. Enbart de institut som idag betalar avgift till Stabilitetsfonden ska beröras av den nya skatten. På schablonintäkten utgår sedan ordinarie bolagsskatt. Med utgångspunkt i 2012 års siffror skulle en dylik bankskatt öka de offentliga intäkterna med motsvarande 4,1 miljarder kronor.
Detta rör sig alltså inte om någon straffbeskattning av en enskild bransch, utan handlar om att korrigera ett misstag som uppstår som en konsekvens av den implicita garantin. Den motsatta hållningen, som går ut på att skattebetalarna ska stå för riskerna medan bankägarna står för vinsterna, är däremot direkt orimlig.
3.8 ÅTERFÖRANDE AV SKATTEMEDEL FRÅN STABILITETSFONDEN
I oktober 2008 beslutade riksdagen att inrätta en stabilitetsfond syftandes till att motverka risker för allvarliga störningar i det finansiella systemet. Regeringen har slagit fast att Stabilitetsfonden ska leda till att kostnader för det finansiella systemet bekostas av kreditinstituten själva och alltså inte av skattebetalarna. [8]
Sverigedemokraterna delar den bedömningen, och motsätter sig således att offentliga medel, antingen direkta skattepengar eller indirekta tillgångar som är att betrakta som medborgarnas, har överförts till nämnda fond.
Det är således beklagligt att regeringen dels sköt till 15 miljarder kronor initialt till Stabilitetsfonden, dels lät fonden delta med statens pro rata-andel i Nordeas nyemission. Statens ägarandel i Nordea motiverade teckningsrätter till ett värde om 5,6 miljarder kronor. De facto överfördes alltså denna summa från det offentliga till en fond vars syfte är att underlätta för privata aktörer under kristider och som enligt regeringen liksom Riksrevisionen ska finansieras via samma aktörer. Tillika är det tveksamt om förfarandet över huvud taget var juridiskt korrekt. Exempelvis säger professor Wiweka Warnling-Nerep att hon ”anser att det inte finns utrymme i lagen för innehållet i förordningen”. [9] Riksrevisionen själva påpekar att det ”varit mer rättframt att delta i nyemissionen via statsbudgeten”. [10]
Denna felaktighet bör snarast åtgärdas, och staten bör återbördas de drygt 20 miljarder kronorna från Stabilitetsfonden, vilka i stället bör krävas in från berörda privata finansiella aktörer. Detta i syfte att nå upp till målsättningen om att det finansiella systemet ska bära sina kostnader självt och att skattebetalarna inte ska drabbas vid finansiella störningar.
Sverigedemokraternas ambition är således att fördubbla bankernas avgift till fonden för att påskynda återbetalningen till statskassan. Detta bedöms inbringa 2,5 miljarder kronor extra till fonden varje år, vilket betalas tillbaka till statskassan fram tills den period då det inte finns några offentliga medel kvar i fonden överhuvudtaget. [11]
Källa: Riksdagens utredningstjänst (2014), HÖJD MINERALERSÄTTNING, Dnr 2014:905.
Den nuvarande mineralersättningen är konstruerad i en tid då den utländska konkurrensen inte var lika stark som idag. Den är heller inte kompatibel med synen på att politiken ska spela en aktiv roll inom gruvnäringen. Om staten inte har någon direkt ersättning för det värde som bryts ur en gruva, kan man heller inte vänta sig att staten ska vara villig att ställa upp med finansiering av exempelvis järnvägar. Denna laissez-faire inställning som alltför länge präglat svensk mineralpolitik måste brytas. Istället menar vi att det finns ett ömsesidigt intresse mellan stat och gruvnäring vad avser en reformering av mineralersättningen, syftandes till att möjliggöra en mer aktiv gruvpolitik.
Om staten överhuvudtaget ska ha möjlighet – och incitament – att bedriva en aktiv och gruvvänlig politik måste den även tillföras resurser för det ändamålet. Statens roll ska vara att bygga lämplig infrastruktur, att bedriva en aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik, en aktiv prospektering samt att skyndsamt behandla frågor om koncessionstillstånd och prospekteringsrättigheter med högt satta miljömål. Staten ska enligt Sverigedemokraternas mening erhålla ett tillräckligt stort värde av det som bryts i en gruva för att möjliggöra en aktiv gruvpolitik.
Sverigedemokraternas syn är att det finns ett ömsesidigt givande förhållande mellan det offentliga och gruvnäringen och att utmaningen inte ligger i att fördela värdet av det vi bryter utan att tillsammans få det att växa. Mineralersättningen ska spegla detta ömsesidiga förhållande. Målsättningen är att intäkterna från gruvnäringen ska kunna skapa förutsättningar för hela den svenska landsbygden.
Sverigedemokraterna reformerar således mineralersättningen till totalt 5 procent av det som bryts, varav 1,5 promille tillfaller markägaren och återstående del tillfaller en statlig fond för utveckling och sysselsättning på landsbygd, vilket är mer i linje med andra gruvnationer. Detta ska också gälla för all befintlig brytning och inte som idag enbart för koncessioner beviljade efter ändringen i minerallagen 2005. Med utgångspunkt i rådata från Bergverksstatistik 2011 och med antagandet att produktionen och snittpriserna ligger kvar på samma nivåer väntas detta inbringa en intäkt till staten om drygt 1,1 miljarder kronor per år.
4. REGERINGENS BUDGETPROPOSITION
Sverigedemokraternas bedömning är att flertalet av regeringens skattehöjningar har en påtagligt negativt effekt på tillväxt och sysselsättning. Vi kommer ta strid mot de skatteförslag som listas nedan.
4.1 NEJ TILL AVTRAPPAT JOBBSKATTEAVDRAG
Att höja skatterna på arbete är inte en klok jobbpolitik. Detta gäller även om det avser marginalskatterna. Sverige har i dagsläget världens sjätte högsta marginalskatter. Det finns givetvis även en smärtgräns för hur mycket skatt även höginkomsttagare är villiga att betala. Denna grupp har ett val – kanske till och med mer så än andra – och kan flytta utomlands för att arbeta eller förhandla med sin arbetsgivare om andra förmåner än just lön, detta givet att en löneökning inte känns attraktiv, vilket leder till ett lägre snarare än högre totalt skatteuttag.
4.2 NEJ TILL HÖJD STATLIG SKATT
Att sänka brytpunkten för när man ska betala statlig skatt stimulerar inte till utbildning eller entreprenörskap. Sverige har tillika en väldigt låg gräns redan idag för när statlig skatt tas ut. Erfarna lärare, sjuksköterskor eller poliser kommer med regeringens förslag att börja behöva betala statlig skatt, vilket inverkar menligt på incitamentet att jobba mer och fortbilda sig.
4.3 NEJ TILL SÄRSKILD LÖNESKATT FÖR ÄLDRE
Givet den demografiska utveckling som Sverige kommer att ha är det i princip nödvändigt att pensionsåldern de facto höjs om välfärdsstaten inte ska urholkas. Detta kommer som ett resultat av det förvisso positiva faktumet att vi lever allt längre. Den reella pensionsåldern kan påverkas från politiskt håll antingen genom incitament eller genom tvång. Att då liksom regeringen göra det dyrare för äldre att vara kvar på arbetsmarknaden i ytterligare något år efter den officiella pensionsåldern gör att enbart tvångsinstrumentet finns kvar. Detta är givetvis synnerligen oklokt. Våra seniora medborgare ska i första hand uppmuntras på olika sätt att kvarstanna på arbetsmarknaden.
4.4 NEJ TILL HÖJD SKATT PÅ KÄRNKRAFT
Hela den svenska basindustrin är beroende av stabila elpriser för att bibehålla sin konkurrenskraft gentemot omvärlden. Att försöka straffskatta bort kärnkraften är ett direkt hot mot sysselsättning och tillväxt inom den energiintensiva industrin. Sverigedemokraterna vill vidareutveckla kärnkraften, dels genom att ersätta befintliga reaktorer med nya moderna, dels genom att forska på nya generationers kärnkraft och dels genom en generell utbyggnad av kärnkraften. De energialternativ som regeringen föreslår kan omöjligen ersätta kärnkraften som energikälla.
4.5 NEJ TILL SKATTEREDUKTION FÖR MIKROPRODUKTION AV EL
Att reducera skatten för mikroproducenter av el är inte ändamålsenligt. Konsekvensen av regeringens förslag blir att de små producenterna enbart kommer att producera ett överskott under tider där efterfrågan är låg, företrädesvis under sommarmånaderna då elpriserna redan är låga. Det finns således inget hållbart skäl att öka incitamenten till denna typ av småskalig elproduktion.
4.6 NEJ TILL HÖJD SKATT PÅ SNUS
Sverigedemokraternas bedömning är att snus är – relativt cigaretter och övrig tobak – mindre skadligt. Att höja skatten på snus så pass kraftigt som regeringen föreslår i denna budgetproposition är därmed inte förnuftigt utifrån ett strikt folkhälsoperspektiv. Partiet kommer således att ställa sig bakom de generella skattehöjningar på tobak som föreslås i regeringens budgetproposition medan vi inte ställer oss bakom den explicita skattehöjningen på just snus.
4.7 NEJ TILL FÖRSÄMRINGAR AV RUT
RUT-avdraget som medges för hushållsnära tjänster har flera fördelar. Bland annat har det bidragit till att göra svarta tjänster vita, vilket fått som konsekvens att RUT-reformen är i princip helt självfinansierande. Tillika bidrar reformen till att öka vanliga familjers möjligheter att disponera sin tid till annat än just hushållsarbete. Regeringens förslag att inskränka möjligheterna till RUT-avdrag tycks därmed enkom vara ideologiskt motiverat och kan svårligen förklaras med ekonomiska eller andra argument. Sverigedemokraterna föreslår tvärtemot regeringen en vidareutveckling av RUT-avdraget med inriktning mot äldre medborgare, där denna reform varit synnerligen uppskattad och välnyttjad.
Såväl Sverige och Europa som resten av världen lider fortfarande av sviterna av en mycket långdragen lågkonjunktur. Den finanskris som vi ännu inte helt gått igenom har medfört en högre arbetslöshet samt en lägre inflation, vilket väntas bestå under flera år framöver. Den svenska BNP-tillväxten tar heller inte fart, vilket förklaras av en svag utveckling i omvärlden som i sin tur påverkar exporten negativt. Denna svagare utveckling avser i synnerhet euroområdet, som traditionellt är en stor svensk exportmarknad. Det är ett faktum att den svenska industriproduktionen utvecklas svagare givet den svagare utvecklingen av svensk export. Den svenska tillväxten blir därmed mer beroende av en starkare inhemsk konsumtion. Givet den i nuläget rekordlåga reporäntan kan detta i nuläget enbart ske med finanspolitiska efterfrågestimulanser. Ett exempel på en sådan stimulans är en sänkning – eller ett helt avskaffande – av den särskilda skatten på inkomst av pension relativt skatten på inkomst av lön. En dylik åtgärd skulle på ett påtagligt sätt stimulera den inhemska konsumtionen och i förlängningen bidra till en högre BNP-tillväxt.
Euroländernas ekonomiska problem är påtagliga. Det faktum att man inte kontrollerar sin valuta- eller penningpolitik – och till vissa delar heller inte sin finanspolitik – har lett till en situation med en mycket hög offentlig skuldsättning. Den politiska kritiken mot den gemensamma valutan växer inte bara i perifera och mindre länder. I Storbritannien, som valt att ha kvar sin egen valuta, säger det största partiet efter EU-valet – UKIP – att man helt vill lämna EU samtidigt som det styrande regeringspartiet, det konservativa Tories, säger att man vill omförhandla EU-medlemskapet för att därefter utlysa en folkomröstning om landets relation till EU. I Tyskland har det eurokritiska AfD, Alternativ för Tyskland, tagit sig in dels i Europaparlamentet, dels i flera delstater. I Frankrike visar de senaste opinionsmätningarna på att Marine le Pen, partiledare för det euro-EU-kritiska Front National, skulle bli president om det hölls val idag. Detta innebär att det finns såväl ett ekonomiskt som ett mycket potent politiskt hot mot hela valutan. Så länge det katastrofala EMU-projektet fortgår är det troligt att den huvudsakliga svenska exportmarknaden förblir skakig.
Arbetskraften har ökat kraftigt, dels som ett resultat av inhemska reformer men huvudsakligen som ett resultat av en ökad invandring. Eftersom sysselsättningen inte hängt med innebär detta att arbetslösheten väntas bita sig fast vid oroväckande höga nivåer även långt efter att finanskrisens efterspel har mattats av. På kort/medellång sikt bedöms den så kallade jämviktsarbetslösheten uppgå till hela 6,5 procent, vilket är en synnerligen hög siffra för ett land i neutral konjunktur. Att arbetslösheten är hög i en lågkonjunktur är normalt men att den består även i ett normalt konjunkturläge är mycket oroväckande. Denna högre jämviktsarbetslöshet förklaras av att missmatchningen på arbetsmarknaden har tilltagit. Det betyder att trots att företag vill anställa och trots att det finns arbetslösa som söker jobb, så går det inte att matcha arbetstagare mot arbetsgivare. Detta beror i första hand på en mycket hög invandring av individer vars generella utbildningsnivå gör det svårt för dem att konkurrera på den svenska arbetsmarknaden. Detta eftersom den har utvecklats till att bli en avancerad kunskapsekonomi där andelen (och antalet) lågkvalificerade arbeten ständigt sjunker. Det beror även på att det svenska utbildningssystemet inte fokuserar på att utbilda åt arbetsmarknadens behov. Det finns en generell uppfattning – alldeles oavsett bevekelsegrunden till detta – att man ska få utbilda sig till vad man vill, oaktat arbetsmarknadens behov. Dessa två parametrar förklarar huvudsakligen den ökade missmatchningen på svensk arbetsmarknad, vilket i sin tur förklarar den högre jämviktsarbetslösheten.
Det faktum att Sverige i nuläget drivs med kraftiga underskott och har ett negativt sparande gör att budgetförstärkningar är nödvändiga för att uppnå överskottsmålet, det vill säga ett överskott i statens finanser om 1 procent av BNP sett över en konjunkturcykel. För innevarande år bedömer Konjunkturinstitutet att det konjunkturjusterade sparandet uppgår till –1,2 procent av BNP, vilket innebär att det behövs skattehöjningar eller nedskärningar i välfärden motsvarande 120 miljarder kronor fram till 2018 för att överskottsmålet ska kunna uppnås. Givet att överskottsmålet ska hedras – och överhuvudtaget överleva – måste alltså regeringen genomdriva motsvarande budgetförstärkningar genom antingen höjda skatter alternativt genom lägre ambitionsnivåer för de offentliga åtagandena (jfr välfärden).
Värt att notera är att Migrationsverkets prognos för samma period – det vill säga fram till och med 2018 – medför kostnader för 139 miljarder kronor, avseende enbart kostnader för det faktiska mottagandet av nyanlända invandrare. Givet att denna utgiftspost kunde justeras innebär det således att övriga budgetförstärkningar inte skulle vara påkallade. Det innebär, konkret, att det finns fyra alternativ: (I) att man höjer skatterna, (II) att man har en lägre ambitionsnivå avseende de offentliga åtagandena, (III) att man åsidosätter överskottsmålet, eller (IV) att man väljer att föra en annan inriktning på invandringspolitiken, mer i likhet med Sveriges nordiska grannländer.
Sverigedemokraterna ser med oro på att resurstilldelningen till den högre utbildningen urholkats de senaste tjugo åren. Vi satsar därför resurser på att öka lärartätheten i den högre utbildningen med ett långsiktigt syfte att komma tillrätta med resursbristen vid våra högskolor och universitet enligt den så kallade Grundbultens utredning. [12]
För Sverigedemokraterna är det en självklarhet att meningen med utbildning är att den ska förbereda för livet och leda till arbete. Vi efterfrågar därför en allmän effektivisering bland högskolorna med förväntningen att de bättre ska matcha sitt utbildningsutbud mot näringslivets behov av kompetens. Vårt förslag tar fäste vid resursallokeringen och baseras i huvudsak på ett förslag från Svenskt Näringsliv. [13] Istället för att resurstilldelningssystemet baseras enbart på parametrarna helårsstudenter (HÅS) och helårsprestationer (HÅP) i form av fullgjorda studieresultat, bör följande fyra parametrar vara avgörande:
(I) en studentpeng, likt den nuvarande, där lärosätena erhåller resurser baserat på antal helårsstudenter,
(II) en examenspeng, där lärosätet får en större peng om studentens studier leder fram till examen, vilket innebär att den sista poängen i en utbildning ger högre anslag än den första,
(III) en etableringspeng, där resurstilldelningen i högre utsträckning kopplas till resultatmått i form av arbetslivsetablering, samt
(IV) en kvalitetspeng, där extra resurser tilldelas de lärosäten som bedöms ha högst kvalitet i kvalitetsutvärderingarna.
Syftet med reformen är att tydliggöra utbildningsväsendets huvudsyfte att utbilda åt arbetsmarknadens behov samt att lägga större fokus på att komma tillrätta med matchningsproblematiken.
Ett led i Sverigedemokraternas strävan att öka matchningen på arbetsmarknaden är förslaget om en utökning av antalet platser på komvux. Den kommunala vuxenutbildningen fyller en viktig funktion i vårt samhälle genom att erbjuda en andra chans för individer att skaffa sig en stabil grundutbildning och därmed stärka sitt utgångsläge på arbetsmarknaden. Vi skapar därför 5 000 nya platser på komvux.
6.3 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN
Myndigheten för yrkeshögskolan analyserar arbetsmarknadens behov och avsätter därefter medel till lärosäten som anordnar de av marknaden efterfrågade utbildningarna. Detta matchningsarbete har visat sig vara mycket effektivt och av de elever som genomgått en utvald utbildning har närmre sju av tio haft ett faktiskt arbete under året efter examen. [14] Myndigheten har aviserat att den har organisatorisk kapacitet att bygga ut verksamheten, men givet dagens anslagsnivåer saknas resurser till detta. Sverigedemokraterna höjer därför dessa anslag.
I dag efterfrågar många arbetsgivare anställda med någon form av eftergymnasial utbildning, men inte nödvändigtvis en femårig universitetsutbildning. Många ungdomar vill också vidareutbilda sig men ser inte nödvändigtvis universitetsstudier som sitt förstaval. Där är de 1- och 2-åriga utbildningarna som erbjuds via yrkeshögskolan bra alternativ. För såväl arbetsgivare som arbetstagare är därmed utökat stöd till Myndigheten för yrkeshögskolan att betrakta som positivt. Det är en satsning för bättre matchning på arbetsmarknaden och för lägre ungdomsarbetslöshet. Vi kommer därför att skapa 5 000 nya platser på yrkeshögskolan.
Den massiva ungdomsarbetslösheten beror delvis på den överteoretisering som skett av gymnasieskolans olika program. Idén om att alla ska ges högskolebehörighet och att hälften av alla gymnasieelever ska bli akademiker har varit en fullständig katastrof för såväl arbetsmarknad som enskilda ungdomar.
Sverigedemokraterna inser att alla varken kan, bör eller vill bli akademiker och att yrkesutbildade efterfrågas i en allt större utsträckning. Den stora skillnaden mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden är särskilt tydlig när det gäller företagens skriande behov av just yrkeskunniga. En av våra viktigaste satsningar för att bryta ungdomsarbetslösheten är därför införandet av lärlingsjobb.
Den nya anställningsformen skulle möjliggöra för en arbetsgivare att anställa en ung lärling med en provanställningsperiod om tolv månader i stället för dagens sex där arbetsgivaravgiften är helt avskaffad. Satsningen bedöms kunna skapa uppemot 50 000 nya lärlingsjobb brutto och syftar till att bryta ungdomsarbetslösheten och stärka ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden. [15]
Starta-eget-bidrag, eller stöd för start av näringsverksamhet som det egentligen heter, har som arbetsmarknadspolitisk åtgärd lovordats av bland annat Riksrevisionen som en av de bästa sysselsättningsskapande åtgärder som finns inom det arbetsmarknadspolitiska området. Mycket goda siffror visar på verkliga effekter. Inte minst har det konstaterats att överlevnadsgraden är lika hög för företag startade genom starta-eget-bidraget som företag startade utan bidrag. Andra forskare har kommit fram till att 60–80 procent av de i programmet startade företagen inte skulle ha startats utan programmets existens. [16]
Trots programmets goda resultat finns en generell 25-årsgräns och stödet ges bara i sex månader. Åldersgränsen medger vissa undantag, bland annat för nyanlända invandrare, men att generellt begränsa stödet till personer som har fyllt 25 är direkt kontraproduktivt – det är trots allt mot ungdomar som arbetslösheten slår som hårdast. Sverigedemokraterna menar att unga arbetslösa ska ha rätt att söka bidraget precis som alla andra; bland våra ungdomar finns många driftiga, innovativa och idérika individer som saknar kapital men besitter viljan. Ett utökat starta-eget-bidrag skulle bryta en del av ungdomars sociala utanförskap och påverka sysselsättningen positivt. Sverigedemokraterna föreslår en 20-årsgräns och en förlängning av den tid under vilken stödet utbetalas till nio månader. Detta skulle enligt rimliga beräkningar leda till att ytterligare 346 ungdomar beviljas stödet för varje år. [17]
Sverigedemokraterna är i grunden positiva till RUT-avdraget. Reformen har inte enbart haft sysselsättningsskapande effekter, den har även gett vanliga människor möjligheter att få mer tid över till annat än hushållsarbete. RUT-avdraget bedöms ha skapat uppemot 19 000 fler sysselsatta och är därtill helt självfinansierande. [18]
Sverigedemokraterna vill utveckla avdraget för personer som fyllt 67 år och helt ta bort den skatt som seniorer betalar på hushållstjänster. Senior-RUT är inte tänkt att vara ett substitut åt hemtjänst utan snarare ett komplement. Förslaget skulle också bidra till fler arbetstillfällen. Redan i nuläget utförs en fjärdedel av alla RUT-tjänster åt äldre. [19]
Förslaget får också sägas ha ett jämställdhetsperspektiv inbyggt i sig – den anhörigvård som sker påverkar möjligheterna att förvärvsarbeta eller studera negativt, och detta drabbar kvinnor i högre utsträckning än män. [20] Närmre 70 000 personer uppger att de har blivit tvungna att gå ner i arbetstid. [21] Reformen bedöms alltså ha en klart positiv sysselsättningsskapande effekt.
Idag omfattas omkring 34 000 personer av fas 3. Hela två tredjedelar av deltagarna gör dock bedömningen att verksamheten inte förbättrar eller till och med försämrar deras möjlighet till att få ett vanligt arbete. En relativt stor del av verksamheterna har också en begränsad allmän samhällsnytta.
Sverigedemokraternas ambition är att antalet deltagare i fas 3 gradvis ska minska och att verksamheten successivt ska fasas ut. I syfte att närma oss denna målsättning föreslår vi genom denna budget en rad åtgärder för att skapa fler utbildningsplatser, lärlingsjobb, fler anställningar inom offentlig sektor, stimulans till gröna näringar på landsbygden och åtgärder för förbättrat företagsklimat, ökad tillväxt och ökad anställningsbenägenhet hos små och medelstora företag. Som ett ytterligare led i vår strävan efter att öka samhällsnyttan och bekämpa långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten vill vi även göra en satsning på så kallade föreningsjobb.
Det finns mängder av samhällsnyttiga föreningar som är i stort behov av utökade arbetsinsatser, men inte själva har ekonomiska möjligheter att bekosta dessa. Vare sig det gäller en hästgård, ett fotbollslag, en pensionärsförening eller ett kulturarvsprojekt, så finns uppgifter som skulle kunna utföras bättre med hjälp av fler händer.
I Göteborg har en liknande verksamhet sedan några år tillbaka bedrivits lokalt med direkt inriktning på arbetslösa ungdomar, vilket givit positiva reaktioner. [22]
Sverigedemokraterna vill dock inte begränsa detta projekt till enbart ungdomar, eller till enskilda orter. Vi avser att under en försöksperiod på fyra år avsätta 1 miljard kronor i stimulansbidrag till kommunerna för detta ändamål. Målsättningen är att via lönesubvention kunna erbjuda kollektivavtalsenliga löner upp till 75 procent av heltid.
Ett av de mest centrala hinder som finns på svensk arbetsmarknad för arbetssökande med funktionshinder är den nuvarande storleken på lönestödet. FunkA-utredningen konstaterar att arbetsgivare mycket sällan får den kompensation som subventionen avser då taket för den lönegrundande nivån är för låg. Nuvarande tak är dels bundet till ett specifikt belopp över tid, varpå utvecklingen med hänsyn till inflation i reala termer kan bli negativ. Dels ligger också nuvarande tak om 16 700 kronor under nivån för dagens medelinkomst, vilket innebär ett glapp mellan statlig kompensation till företagen och individernas lönenivå. Detta minskar således incitamenten till att anställa med lönebidrag.
I enlighet med FunkA-utredningen föreslår Sverigedemokraterna en höjning av taket på lönestödet från dagens fasta belopp på 16 700 kronor till 0,45 andel av prisbasbeloppet, vilket enligt 2014 års nivåer innebär ett tak om 19 980 kronor. Detta uppnås mot slutet av budgetperioden.
7. ORDNING OCH TRYGGHET PÅ ARBETSMARKNADEN
Sverigedemokraterna är på ett generellt plan positiva till den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och arbetskraft inom EES-området. Omkring tre fjärdedelar av all vår handel – export och import – går till andra länder i Europa. På samma sätt som många svenska ungdomar väljer att hitta arbete i Norge eftersom vår egen arbetsmarknad är väldigt ansträngd, finns det medborgare i andra EES-länder som söker sig till Sverige för att hitta jobb. Det är dock viktigt i sammanhanget att påpeka att det på grund av den alltför ivriga EU-utvidgningen, vilket Sverigedemokraterna som enda parti varit emot, råder väldigt stora ekonomiska skillnader inom unionen. Det öppnar upp för lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden genom import av billigare arbetskraft från unionens fattigare länder, såsom Rumänien och Bulgarien. För att motverka detta och för att garantera att svenska villkor och kollektivavtal gäller på den svenska arbetsmarknaden vill Sverigedemokraterna kraftigt reformera det så kallade utstationeringsdirektivet.
Den så kallade Lavallagen, som förhindrar fackförbund att vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser med utstationerad arbetskraft som inte följer svenska kollektivavtal, ska rivas upp i sin helhet. Svenska fackförbund ska därigenom äga konflikträtt gentemot oseriösa arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft eller aktivt ägnar sig åt lönedumpning genom att åsidosätta svenska villkor. Det är inte sannolikt att Lavallagen kan rivas upp utan en större omförhandling av det svenska EU-medlemskapet. Det är därmed av vikt att en sådan omförhandling snarast kommer till stånd. Övriga riksdagspartier äger därmed heller inte trovärdighet i frågan, med mindre än att de byter uppfattning i frågan om Sveriges medlemskap i EU.
7.2 REFORMERA UTSTATIONERINGSDIREKTIVET
Månadsrapportering och anmälningsplikt ska vara tvingande för samtliga företag som har utstationerad arbetskraft i Sverige. I nuläget är det oklart exakt hur många utstationerade löntagare som finns i Sverige, till vilka löner de jobbar samt hur länge de har varit och kommer att vara här. Denna kunskapsasymmetri gör arbetsmarknaden mer svåröverskådlig och effekterna av direktivet svårare att utvärdera.
Det ska införas en bortre maxgräns för hur länge en arbetstagare kan vara utstationerad i Sverige. Denna bör sättas till 3 månader. Om en arbetsgivare behöver ha personal stationerad i annat EES-land längre än så medför det inget hinder emedan den anställde har rätt att, i enlighet med inremarknadsakten, arbetskraftsinvandra på vederbörligt sätt.
Sverigedemokraterna vill införa den så kallade vita-jobb-modellen. Det är en upphandlingsmodell som kan appliceras på all offentlig upphandling och som ställer ett antal krav på det anbudsgivande företaget.
Bland annat ska företagen erbjuda sina anställda kollektivsavtalsenliga villkor. Detta ska också tydligt specificeras i upphandlingsunderlagen och syftar ytterst till att motverka lönedumpning och försäkra att även utstationerad arbetskraft åtnjuter adekvata villkor. Kravet ska framgå klart och tydligt så att det inte finns några oklarheter när ett företag brutit mot upphandlingsavtalet. Huvudentreprenörsansvar ska krävas, vilket medför att huvudentreprenören ansvarar för att även underentreprenörer följer de regler som ställs upp. Detta är direkt nödvändigt eftersom huvudentreprenören annars kan anlita underentreprenörer som i sin tur antingen anlitar svart arbetskraft eller ägnar sig åt lönedumpning genom att inte erbjuda kollektivsavtalsenliga villkor till utstationerad arbetskraft. De osunda konkurrensvillkoren tillåts i så fall fortleva. Brott mot reglerna ska kunna leda till att avtalet rivs upp och i vissa fall även till skadeståndsanspråk. Utöver detta godtar det anbudsgivande företaget att kommunens (eller motsvarande) kontrollanter har rätt att undersöka handlingar som kan vara relevanta för att försäkra sig om att villkoren uppfylls. Detta gäller även för eventuella underentreprenörer. Det kan röra sig om sådant som löne- och anställningslistor, skatteinbetalningar och motsvarande. Det blir också relevant att kontrollera att företaget betalar skatt och arbetsgivaravgifter som står i paritet med reglerna såsom de anges i relevant kollektivavtal. Att neka eller förhindra för kontrollanterna ska i det ljuset ses som ett uppenbart brott mot upphandlingsavtalet.
Vita-jobb-modellen har provats i Stockholm och har lett till flera positiva erfarenheter.
Sverigedemokraterna vill på sikt slopa den tredje fasen i jobb- och utvecklingsgarantin. Det har inte fungerat som ett lämpligt sätt att slussa tillbaka individer till den ordinarie arbetsmarknaden. Vår förhoppning på ett par års sikt är att en del av nuvarande deltagare i fas-3 kommer att välja att stärka sin konkurrenskraft genom att erbjudas bättre möjligheter till om- och vidareutbildning inom ramen för exempelvis komvux, yrkesvux eller Myndigheten för yrkeshögskolan. Utöver det måste man ha i åtanke att hela 35 procent av deltagarna i fas 3 har någon slags funktionsnedsättning, vilket medför en minskad arbetsförmåga. [23] Det innebär således att dessa individer behöver ett särskilt stöd för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Därför föreslår Sverigedemokraterna en satsning på subventionerade föreningsjobb samt en höjning av taket i lönestödet i enlighet med den så kallade FunkA-utredningens slutsatser.
Arbetsmiljön inom den offentliga sektorn kan inte sägas ha gått åt rätt håll under senare tid. Arbetsbelastningen har ökat och tar sig uttryck i tunga och/eller oergonomiska lyft, i tidsbrist, stress och i omöjligheten att ge patienter och vårdtagare den uppmärksamhet de behöver och förtjänar.
Sverigedemokraternas grundrecept för att förbättra denna situation är att tillföra fler händer till vården och till omsorgen. Med fler anställda förbättras inte bara kvaliteten och servicen för vårdtagarna utan hela arbetsplatsen blir mindre stressfylld – också för de anställda. En högre personaltäthet borgar för minskad arbetsbelastning och minskande arbetsrelaterad ohälsa.
Enligt Arbetsmiljöverket är hot och våld på arbetsplatserna tyvärr ganska vanligen förekommande. Det tycks också vara så att kvinnor i högre utsträckning upplever hot och våld på arbetsplatserna, med 18 procent mot 10 procent för männen. [24] Situationen tycks också ha förvärrats sedan 80-talet.
Arbetsmiljöverket konstaterar att själva situationen med våld och hot på arbetsplatserna, såsom själva omfattningen, vilka grupper som är i riskzonen, vilka riskfaktorerna är och så vidare är tämligen väl utredd. Däremot så är forskningen kring olika åtgärder för att förebygga och motverka våldet desto mer begränsad. Sverigedemokraterna vill att Arbetsmiljöverket ska ges de nödvändiga resurser som krävs för att kunna fortsätta arbetet med att utveckla denna forskning och vill naturligtvis också verka för att de åtgärder som enligt forskningen bedöms som mest verksamma för att trygga våra arbetsplatser sedan också blir verklighet. Vi skjuter av denna anledning till mer resurser till Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverkets målsättning är att minska riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet samt att förbättra arbetsmiljön, såväl fysiskt psykiskt som socialt och arbetsorganisatoriskt. Det är ett viktigt uppdrag som Sverigedemokraterna vill fördjupa och vidareutveckla. Omfattningen av arbetsorsakade besvär har ökat och idag uppger 22 procent av kvinnorna samt 17 procent av männen att de haft besvär till följd av arbetet under det senaste året. Detta innebär att uppskattningsvis 860 000 sysselsatta har haft arbetsorsakade besvär. [25] Under 2012 var det även 45 personer som omkom på sin arbetsplats.
Förutom tidigare nämnda åtgärder för att förbättra den offentliga sektorn som arbetsgivare, väljer vi även att skjuta till ytterligare resurser till Arbetsmiljöverket för deras helhetsarbete för de svenska arbetsplatserna, offentliga liksom privata. Sverigedemokraterna avser att återställa anslagen till 2006 års nivå, det vill säga innan den av Alliansregeringen inledda neddragningen, vilket motsvarar en höjning på omkring 100 miljoner kronor årligen från dagens nivå.
Efter att den borgerliga regeringen tillträdde 2006 fråntogs fackföreningarna det ekonomiska stöd för fortbildning av skyddsombud som de fram till dess hade rätt till. Idag saknar vartannat aktivt skyddsombud utbildning och antalet skyddsombud har minskat kraftigt. [26] Inom LO-sektorn finns idag ca 60 000 skyddsombud – en minskning med 5 procent sedan 2006 - och totalt på arbetsmarknaden saknas det idag närmare 100 000 ombud.
En trygg arbetsmiljö kommer inte av sig själv. Varje vecka omkommer en anställd på grund av arbetsolyckor. [27] Sverigedemokraterna vill intensifiera arbetet mot olyckor på arbetsplatserna och återställer det statliga stödet till fortbildning av skyddsombud.
7.5.5 TRAKASSERIER OCH MOBBNING
Idag säger statistiken att upp emot var 10:e arbetstagare upplever sig mobbad eller trakasserad av kollegor eller chefer. Det är alltid svårt att räkna på hur många som verkligen drabbas. Det finns sannolikt ett stort mörkertal. Vad de flesta dock tycks överens om är att de största riskbranscherna finns inom vård- och omsorgsyrken där den offentliga sektorn är den största arbetsgivaren.
Fackförbundet Unionen har tagit fram en handbok för arbetsgivarna för att försöka komma tillrätta med detta ökande problem. [28] Det finns följaktligen metoder en arbetsgivare kan arbeta efter för att minska mobbning och trakasserier på arbetet. I likhet med vårt föreslagna stadsbidrag för fortbildning av skyddsombud vill vi även göra det möjligt för fackförbunden att söka bidrag för att utbilda arbetsgivare. För detta ändamål avsätter vi 50 miljoner kronor årligen som fackförbund med tydliga ramar och god kunskap gällande åtgärder mot mobbning kan söka och hålla utbildningar för arbetsgivare.
Merparten av landets företagare bedriver ett bra och ansvarstagande arbetsmiljöarbete. I vissa fall har dock trakasserier och mobbning på arbetsplatsen lett till att den drabbade sagts upp, istället för att ledningen agerat och tagit itu med problemet. Den anställde kan naturligtvis överklaga uppsägningen i Arbetsdomstolen och om arbetsgivaren fälls, kan denne i enlighet med LAS bli skyldig att betala skadestånd. Dock får inte den uppsagda per automatik tillbaka sin anställning.
Sverigedemokraterna finner denna ordning vara oacceptabel och anser att arbetstagare som blivit uppsagda på osakliga grunder ska få det lagstadgade valet att återgå till sin anställning om denne så önskar.
7.5.6 NATIONELLT KUNSKAPSCENTRUM FÖR ARBETSMILJÖ
I september 2008 bildades efter den borgerliga regeringens initiativ Arbetsmarknadspolitiska kunskapsrådet. Enligt en av deras utredningar skulle Sverige gynnas av ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö. [29] Centrets uppgift bör vara att bevaka, vårda och förmedla kunskap om arbetsmiljö till de grupper i samhället som har ett inflytande på hur arbetsmiljön ser ut, exempelvis politiska beslutsfattare, arbetsmiljöansvariga i näringslivet och lärare på arbetsmiljöutbildningar. Trots krav från både fackförbund och arbetsgivare har regeringen ännu inte fattat beslut om att följa utredningens rekommendationer. [30]
Arbetsmiljöverkets främsta mål är att tillse att arbetsmiljölagarna efterlevs. Ett centrum som fokuserade på forskning och utveckling inom arbetsmiljöfrågor skulle gynna såväl arbetstagare som arbetsgivare. Sverigedemokraterna skjuter till resurser för ett nationellt kunskapscentrum.
7.5.7 CENTRUM FÖR ÄLDREPOLITIK
Hur länge en människa kan och orkar arbeta idag kan skilja sig stort mellan individer. Detta påstående stöds även av Pensionsutredningen som menar att allt fler idag har möjlighet att arbeta längre. Ändå är det hela 70 procent som väljer att gå i pension vid 65 års ålder. Fler och fler vill arbeta längre, men möter olika hinder i regelsystem, avtal och i arbetslivet. Även attityder gentemot äldre försvårar ett förlängt arbetsliv. Utredningen föreslår därför i sitt slutbetänkande ett flertal åtgärder för att stärka de äldres möjligheter att bevara och utveckla sin kompetens. Exempelvis menar de att det är viktigt att öka informationen om möjligheterna med äldre arbetskraft för att stärka de ekonomiska incitamenten och motverka åldersdiskriminering.
I vårt grannland Norge har man för detta ändamål sedan länge förstått betydelsen av kunskap. Redan 1969 bildades förlagan till dagens ”Senter for seniorpolitikk” (SSP), en organisation som bland annat har till uppdrag att stimulera äldrepolitik inom arbetslivet, bland annat genom att synliggöra äldres resurser och utvecklingsmöjligheter. Ett resultat av detta är att man i Norge har en annan attityd gentemot äldre i arbetskraften än vad som finns i Sverige.
Mot bakgrund av detta vill vi att även Sverige ska inrätta ett Center för äldrepolitik, med liknande uppdrag som den norska förlagan.
7.5.8 FRISKVÅRD OCH FÖRETAGSHÄLSOVÅRD
Sverigedemokraterna föreslår ett ökat stöd till såväl friskvården som företagshälsovården. I synnerhet vill vi genom ett statligt stimulansbidrag rikta en friskvårdspeng till offentliganställd personal med tunga arbetsuppgifter, exempelvis inom vården och omsorgen. Detta är ett av många led i att kraftigt förbättra arbetsmiljön för dessa anställda.
7.5.9 INGEN KARENSDAG I ARBETEN MED HÖG SMITTORISK
Årligen återkommande epidemier kan ställa till stora problem för både personal och patienter inom vården. När detta händer när exempelvis vinterkräksjukan går hårt fram på vårdinrättningar är det mycket vanligt att både patienter och personal insjuknar.
Många gånger drabbas stora delar av personalstyrkan, med stora störningar i vården som följd, och villkoren för personalen som drabbas varierar kraftigt mellan yrkesgrupper och landsting.
En del arbetsgivare inom vården är generösare i sin hållning medan andra är striktare. Några tydliga riktlinjer för hur man ska agera saknas, vilket gör att vårdinrättningarna inom ett och samma landsting kan använda sig av olika regler. Region Skåne hör till de generösa arbetsgivarna som låter smittad personal vara hemma med full lön utan någon karensdag.
Vinsterna att låta personal vara hemma med full lön efter smitta är flera och då inte minst ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Patienter ska kunna vara säkra på att bli mottagna av frisk personal som inte sprider smittan vidare.
Som arbetsgivare betraktad blir man mer attraktiv, då det ofta är svårt att rekrytera personal i samband med vinterkräksjukan då riskerna för att själv bli sjuk och förlora pengar måste övervägas. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det bättre att ersätta anställdas inkomstbortfall än att stänga ned en hel avdelning.
Sverigedemokraterna värnar om det arbetsgivaransvar som landstingen har och vill endast ge de verktyg som behövs, varför vi inte vill styra allt genom nationella riktlinjer eller kräva slopad karensdag, utan vi överlåter till arbetsgivaren att avgöra hur reglerna ska se ut.
Vi ser att de problemen som uppstår under hösten och vintern har påtagliga konsekvenser för personalen och det bör därför ligga i arbetsgivarens intresse att utforma ett regelverk om hur ett system med slopad karensdag ska se ut, om det endast ska gälla på arbetsplatsen eller även i hemmet, varför vi anslår stimulansbidrag till arbetsgivare inom vård och omsorg som låter smittad personal vara hemma med full lön utan någon karensdag.
Två år efter att den borgerliga regeringen tillträdde i september 2006 hade antalet medlemmar i någon arbetslöshetskassa minskat med ganska exakt en halv miljon. Detta kan tveklöst sägas vara en mycket riskfylld utveckling, dels på individnivå, men även på samhällsnivå – hade flera av de som stod utan försäkring blivit av med sina arbeten så hade en viktig automatisk stabilisator inte kunnat parera en konjunkturell nedgång.
Huvudorsaken till denna nedgång var att regeringen införde en arbetslöshetsavgift. Denna medförde att arbetslöshetskassor inom branscher där risken för arbetslöshet var högre också skulle betala en högre avgift. Många kassor, inte minst hotell-och restauranganställdas, fick då kraftigt förhöjda avgifter, till följd att folk helt enkelt inte hade råd att försäkra sig.
Detta ödesdigra misstag rättades dessbättre till av den dåvarande regeringen i samband med budgetpropositionen för 2014 där denna straffavgift avskaffades. Det är dock fortfarande oroväckande många som inte letat sig tillbaka till någon arbetslöshetskassa. En stor del av svenska folket har uppenbarligen förlorat förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen.
Sverigedemokraternas utgångspunkt är att arbetslöshetsförsäkringen är såpass central att den bör betraktas som en del av de grundläggande socialförsäkringssystemen. Detta innebär också att den bör vara uteslutande finansierad via skattsedeln. Sverigedemokraterna vill således att även den så kallade finansieringsavgiften samt övriga administrativa avgifter, utöver själva arbetslöshetsavgiften, avskaffas och tas över av staten, till följd att medlemskap i en arbetslöshetskassa blir helt och hållet avgiftsfritt.
Den finansieringsavgift som medlemmarna betalar för innevarande år pendlar mellan 93 och 160 kronor per månad. Samtliga anslutna skulle därmed med Sverigedemokraternas förslag få en ökad disponibel nettoinkomst motsvarande deras respektive medlemsavgift, men med helt oförändrade villkor.
Sverigedemokraterna anser att arbetslöshetsförsäkringen ska vara garanterad samtliga medborgare som uppfyller kraven för ersättning och att den ska vara solidariskt finansierad. I dag fungerar inte arbetslöshetsförsäkringen tillfredsställande i bemärkelsen att alltför få – bara en av tio – får ut 80 procent av sin tidigare inkomst. Det får till konsekvens att den som blir arbetslös inte ges möjlighet att fokusera på att söka jobb, utan istället måste tänka på att sälja bilen eller huset.
Kraftigt minskad kompensationsnivå i a-kassan
Sverigedemokraterna anser att alla ska ges en rimlig period på att ställa om sig och hitta ett nytt jobb. Under de första 100 dagarna av arbetslöshet höjer vi därför taket kraftigt till 1 200 kr per dag. Efter 100 dagar minskas taket till 800 kronor per dag. Det är tillika väletablerat inom forskningen att denna typ av system med en hög initial ersättning men med avtagande ersättning över tid är fördelaktigt gentemot ett system där ersättningen är konstant över tid. Dels bidrar ett sådant system till att hålla uppe konsumtionen, dels skapar det starkare drivkrafter att snabbare hitta ett jobb. [31]
Det är tillika problematiskt för den arbetslöse att man redan från dag ett i arbetslöshet förväntas söka arbete i hela landet. Under denna period om 100 dagar ska möjligheten att söka arbeten endast i sin hemregion och inom sitt kompetensområde finnas, utan inskränkningar i trygghetssystemen. Det innebär att den som är utbildad till exempelvis rörmokare, initialt kan fokusera på att söka jobb som just rörmokare. Detta är inte enbart till gagn för den enskilde individen, utan kan på samhällsnivå lindra den redan påtagliga missmatchningen på arbetsmarknaden. Först efter 100 dagar ska den arbetslösa uppmanas att söka – och ta – jobb i hela landet.
8.3 FÖRBÄTTRADE VILLKOR FÖR DELTIDSARBETSLÖSA
Vidare är det problematiskt att regeringen inskränkt rätten till arbetslöshetsförsäkring för den som arbetar deltid. En deltidsanställning medför idag rätt till arbetslöshetsförsäkring på bara 75 dagar. Det innebär alltså att någon som tidigare arbetat heltid men blivit arbetslös har rätt till 300 dagar, men om denne blir erbjuden ett deltidsjobb begränsas rätten till 75 dagar. Det finns alltså incitament att tacka nej till ett sådant jobberbjudande. Eftersom deltidsarbete ofta fungerar som en språngbräda till heltidsarbete är detta en synnerligen oklok jobbpolitik som inte skapar rätt incitament. Sverigedemokraterna höjer därför antalet dagar som deltidsarbetslösa kan få a-kassa från 75 till 300.
Det okloka i den genomförda begränsningen bekräftas också i en rapport från Riksrevisionen där man konstaterar att ”fler deltidsarbetslösa lämnar för arbete samtidigt som fler övergår till arbetslöshet” samt att detta ”indikerar [...] att effekterna på så sätt tar ut varandra”. [32]
Trots att arbetslöshetsavgiften slopats förekommer variationer mellan landets 30 olika arbetslöshetskassor. Inte minst har de separata administrationer, vilket leder till olika tolkningar och tillämpningar av regelverk. Det finns även en variation gällande handläggningstider, och många arbetslöshetskassor är sena med sina utbetalningar. Eftersom val av arbetslöshetskassa många gånger sker genom val av fackförbund innebär det i praktiken att ens yrkesval avgör ens skydd och trygghet vid arbetslöshet. Det är inte en åtråvärd situation – en persons yrke eller bostadsort ska inte påverka en persons villkor för arbetslöshetsförsäkringen.
Under 2005 och till viss del 2008 genomfördes en större myndighetsreform då Riksförsäkringsverket samt de 21 länsbaserade allmänna försäkringskassorna avvecklades och Försäkringskassan inrättades som en sammanhållen statlig myndighet för stora delar av socialförsäkringssystemet. Sedan dess har det visat sig att Försäkringskassan lyckats minska handläggningstiderna väsentligt för de flesta ärendeslag. [33] En jämförelse av siffrorna mellan år 2009 och 2005 ger vid handen att antalet ärenden som avslutats inom det uppsatta tidsmålet har ökat, inte sällan med över 50 procent för respektive ärendeslag. De regionala skillnaderna mellan olika kontor har samtidigt minskat, även om det fortfarande finns mycket kvar att göra för att uppnå full enhetlighet.
För att ytterligare öka likvärdigheten över landet och över yrkesgrenarna vill Sverigedemokraterna göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk, i likhet med övriga delar av socialförsäkringen. En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i statlig regi möjliggör också för de fackliga organisationerna att i större utsträckning kunna fokusera på sin kärnverksamhet, det vill säga arbetsmiljörelaterade och arbetsrättsliga frågor. Tillika medför det kraftiga besparingar inom administrationen.
8.5 SAMMANSLAGNING AV MYNDIGHETER
Sverigedemokraterna menar att reformen av försäkringskassorna år 2005 i huvudsak har varit positiv och att den bör tjäna som exempel för reformen av arbetslöshetskassorna. Att låta Försäkringskassan ta över arbetslöshetsförsäkringen skulle vara ytterligare ett steg för att konsolidera socialförsäkringssystemet till att vara en generell angelägenhet snarare än en regional eller yrkesspecifik dito. Redan idag är arbetslöshetsförsäkringen till stor del utformad i enlighet med socialförsäkringssystemen. Det finns ett etablerat samarbete där arbetslöshetskassorna skickar uppgifter till Försäkringskassan som därefter betalar ut aktivitetsstöd till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program. Att fortsatt hålla arbetslöshetsförsäkringen separat från Försäkringskassan skapar onödig byråkrati och risk för att människor faller mellan stolarna.
Sverigedemokraterna vill se en sammanslagning av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. I dag är det tyvärr alltför många individer som anses vara för friska för att sjukskrivas men för sjuka för att vara arbetssökande. Resultatet av detta blir att ingen av myndigheterna har ansvar för den medborgare som hamnar i en sådan situation. Samtidigt är det vanligt att människor slussas mellan myndigheterna flera gånger om när de genomgår en längre process från att vara sjukskrivna till att ingå i arbetskraften. För den enskilde som fastnar i byråkrati och pappersexercis blir konsekvenserna betungande.
Sverigedemokraternas grundläggande fokus är att möjliggöra för arbetskraften att praktiskt återgå till arbetsmarknaden, oavsett om det är från sjukdom eller arbetslöshet. Vi menar att myndigheterna bör slås samman till en enda myndighet som prövar individers arbetsförmåga. En ny, sammanslagen myndighet kommer alltid att stå för kostnaderna för den enskilde, oberoende av anledningen till personens behov av stöd. Detta eliminerar möjligheten för endera myndigheten att som i dag slussa över ärenden till den andra för att begränsa de egna utgifterna. I Norge genomfördes 2006 sammanslagningen av de norska motsvarigheterna till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till en enda myndighet, NAV, med syftet att fler sjukskrivna och arbetslösa skulle få tillträde till arbetsmarknaden.
Inom primär- och landstingskommunal sektor är cirka 50 procent av personalen deltidstjänstgörande. [34] Här återfinns också många av de kraftigt kvinnodominerade yrkena, exempelvis inom vården. I vissa kommuner uppgår andelen deltidsanställda kvinnor till så många som tre fjärdedelar. För många är det såklart en självvald situation för att kombinera arbetet med studier, barn, familj eller motsvarande. Inom hela den offentliga sektorn är det dock nästan var fjärde (23 procent) deltidsanställd som vill arbeta heltid men enbart erbjuds deltid. Tyngdpunkten ligger inom den kommunala sektorn, där nästan tre av tio (29 procent) deltidsanställda vill arbeta heltid. [35]
Deltidsanställda kvinnor och män
Inom det privata näringslivet är problemet inte tillnärmelsevis lika stort. Sverigedemokraterna kan och vill heller inte styra över de privata arbetsgivarna. När arbetsgivaren är den offentliga sektorn har vi dock ett ansvar. Sverigedemokraterna vill utöka möjligheten till heltid inom offentlig sektor.
Enligt vårt förslag ska den som har arbetat 6 månader efter att provanställningen övergått i en tillsvidareanställning ha möjlighet att söka och få en heltidsanställning. Vårt förslag består också av en tvåstegsraket, där vi i ett första skede skjuter till de medel som krävs, från staten till övriga delar av den offentliga sektorn, för att därefter, vid behov, ändra på lagar och regelverk. I grunden utgår vi dock från att ett stimulansbidrag är tillräckligt, då det knappast kan finnas andra än ekonomiska skäl för kommuner och landsting att inte i högre grad erbjuda heltidsarbete.
Förslaget kommer skapa omkring 25 000 nya helårsarbetskrafter inom den offentliga sektorn och kan kostnadsmässigt jämföras med sänkningen av restaurang- och cateringmomsen, som på sin höjd har skapat omkring 3 000 nya jobb.
9.2 AVVECKLING AV OFRIVILLIGA DELADE TURER
Delade turer, där personalen tvingas till långa, ofta obetalda håltimmar mellan två längre arbetspass, är ett fenomen som tyvärr är ganska vanligt inom offentlig sektor. Enligt Kommunalarbetareförbundet använder sig 9 av 10 kommuner av delade turer och i 6 av 10 kommuner tycks förekomsten ha ökat på senare år. Cirka 100 000 kommunalarbetare har delade turer med ofrivilliga, obetalda håltimmar.
Cirka 10 procent av de anställda uppger att de uppskattar att arbeta med delade turer. För en långt större grupp är de delade turerna dock en tvingande plåga. Många har svårt att få familjelivet att gå ihop. Tiden som skulle ha använts till att laga mat, skjutsa barnen till idrottsaktiviteter, läsa godnattsaga och så vidare försvinner. Många ser inte sina barn i vaket tillstånd på en hel arbetsvecka.
Fyra av tio som arbetar med delade turer uppger att de dagligen känner stress och trötthet, och enligt stressforskaren Göran Kecklund ökar delade turer riskerna för sociala problem. Han menar också att forskningen på området är bristfällig och att riskerna och skadorna förmodligen har underskattats.
Trots att frågan funnits på dagordningen i många år så har väldigt lite hänt. Det tycks till och med bli värre. Den primära bakomliggande orsaken är sannolikt neddragningarna på personal och resurser. Inom äldreomsorgen har var tionde anställd försvunnit sedan 2002, samtidigt som de äldre har blivit fler.
Statliga ingrepp i den konkurrensutsatta privata sektorn bör göras med försiktighet, men när det gäller den offentliga sektorn är det politiska ansvaret stort och personalens fysiska och psykiska hälsa borde i högre utsträckning prioriteras.
Även ur ett långsiktigt, strategiskt perspektiv är det viktigt att åtgärder vidtas mot de delade turerna. De dåliga arbetsvillkoren är en av huvudanledningarna till den hotande framtida bristen på vård- och omsorgspersonal. Det är uppenbart att kommunerna och landstingen inte förmår att lösa det här problemet på egen hand och att staten därför måste gå in med styrmedel och resurser.
9.3 NYSTART FÖR OMVÅRDNADSLYFTET
År 2011 startade det så kallade Omvårdnadslyftet som en kompetensreform för anställda inom äldreomsorgen. Under totalt fyra år, mellan 2011-2014, satsade man från statens sida totalt en miljard kronor. Det uttalade syftet var att dels stärka kompetensen inom äldreomsorgen, dels att ge personalen möjligheten att växa och utvecklas i sina yrkesroller. Det finns flertalet fördelar med satsningen härvidlag. Dels innebär en ökad kunskap och förståelse kring äldres situation en direkt fördel för brukarna inom äldreomsorgen, dels kommer en kompetenshöjning och fler karriärvägar komma personalen till godo. Detta kan antas leda till att anställda upplever att de växer i sin yrkesroll, såväl praktiskt som teoretiskt. Det kan även leda till en nöjdare och mer engagerad personal, vilket i sin tur även det kommer brukarna till gagn. I slutändan är det nämligen inte den juridiska driftsformen som avgör kvaliteten inom äldreomsorgen, utan snarare engagemanget hos personalen.
Det är tydligt att behovet av kunnig, kompetent och framförallt engagerad personal inte kommer att minska inom en överskådlig framtid. Tvärtom pekar prognoserna på att vi blir allt fler äldre och att det finns ett behov inte bara av ”fler händer” inom äldreomsorgen, utan också av högre kompetens. Det betyder att Socialdemokraternas förslag om ”traineejobb” och att låta deltagare i sysselsättningsfasen få arbeta inom äldreomsorgen är långt ifrån tillräckligt. Tvärtom vittnar det dessvärre om en oförståelse för såväl personalens förutsättningar och utmaningar som för brukarnas behov; vård- och omsorgsyrkena är idag kvalificerade yrken där kunskap och förståelse för de äldres situation är centrala parametrar. Att överhuvudtaget vara av uppfattningen att ”vem som helst” kan lösa uppgiften indikerar en flagrant ovilja mot att vara lyhörd gentemot de utmaningar som finns.
Behovet av mer personal i allmänhet och särskilda kompetenser i synnerhet behöver dock matchas med arbetskraften och att människor vill söka sig till vårdyrkena. Det innebär att statusen inom vård- och omsorgsyrkena måste ökas, så att det blir mer attraktivt att söka sig dit. Om det finns en möjlighet att utveckla sig och utbilda sig, och därmed höja sin lön, så blir yrket också mer attraktivt. Omvårdnadslyftet kan i sin karaktär därmed också kunna sägas ha en positiv effekt på matchningen på arbetsmarknaden.
Kunskapshöjningen stärker därtill den enskilde anställdes roll såväl på arbetsplatsen som på arbetsmarknaden generellt. En nischad undersköterska med specialkompetens står sig mer rustad på arbetsmarknaden än ett mindre erfaret vårdbiträde.
Sverigedemokraterna ser positivt på de effekter som Omvårdnadslyftet haft för kompetensen inom äldreomsorgen, för personalen och för brukarna. Vi väljer därför att förlänga reformen i ytterligare fyra år och med ytterligare en miljard kronor under perioden 2015–2018.
9.4 KOMPETENSUTVECKLING OCH KARRIÄRVÄGAR
Att kvinnor är dominerande på de offentliga arbetsplatserna, med de tämligen personalintensiva vård- och omsorgsyrkena, är egentligen inte förvånande. Diskrepansen uppstår redan i gymnasiet; i en rapport från Högskoleverket konstateras att de yrkesförberedande programmen är ”kraftigt könsuppdelade efter ett traditionellt mönster”. Kvinnor läser i betydligt högre utsträckning barn-, fritids- eller omvårdnadsprogram. Männen läser istället bygg-, el-, energi-, fordons- och industriprogrammen. Som rapporten också konstaterar så handlar jämställdhet om att ”ge kvinnor och män lika villkor och samma frihet att välja utbildning och yrke”. Att försöka kvotera vissa utbildningar för att uppnå ett visst resultat är heller inte Sverigedemokraternas väg framåt. Det vi däremot kan konstatera är att kvinnor, redan från gymnasiet, i högre utsträckning väljer utbildningar som leder till yrken där arbetsgivaren tillhör det offentliga snarare än det privata, medan männen gör det motsatta.
Detta förklarar också stora delar av det lönegap mellan män och kvinnor som idag är ett faktum. Enligt Medlingsinstitutet tjänar kvinnor i genomsnitt 88,5 procent av männens lön. Det finns alltså ett könsbaserat lönegap på 11,5 procent. Om man däremot tar hänsyn till faktorer som sektor, näringsgren och yrke så minskar det oförklarade gapet till 5 procent. Det optimala hade givetvis varit om det inte fanns något gap överhuvudtaget när man tagit hänsyn till alla relevanta faktorer, men faktum kvarstår att av det lönegap som finns så kan huvuddelen förklaras av att kvinnor väljer sektorer, näringsgrenar och yrken där lönenivåerna är lägre. Eller, kort och gott, kvinnor jobbar i högre utsträckning i offentlig sektor, medan män jobbar i det privata.
Om vi därmed kan göra den offentliga arbetsplatsen mer attraktiv, även i ett lönesammanhang, så kan vi också bidra till att minska det ursprungliga lönegapet mellan kvinnor och män. Sverigedemokraterna ser positivt på idén om att inrätta fler karriärvägar inom olika yrken i det offentliga. Löneskillnaden mellan exempelvis en nyutexaminerad sjuksköterska och en med 30 års erfarenhet är idag på tok för låg.
I kombination med att fler steg inom ett och samma yrke inrättas bör också möjligheterna till kompetensutveckling på arbetstid ökas. Sverigedemokraterna vill stimulera detta genom att skjuta till medel till det offentliga.
Underhållsstöd betalas ut av samhället när en bidragsskyldig förälder inte fullgör sin underhållsskyldighet. Det rör sig så gott som alltid – i 87 procent av fallen – om en pappa som lämnar kvar mamman med sitt barn. [36] Den ensamstående småbarnsmamman får således själv ta hand om och uppfostra sitt barn. Sverigedemokraterna vill förbättra ensamstående småbarnsföräldrars ekonomiska situation genom att indexera och inflationssäkra underhållsstödet, samtidigt som vi ställer oss bakom regeringens föreslagna höjning.
Många gravida kvinnor nekas idag graviditetspenning, till följd att de tvingas fortsätta arbeta heltid, trots höggraviditet och inte sällan med fysiskt påfrestande uppgifter. Endast var femte gravid kvinna beviljades graviditetspenning under 2010. [37] Sverigedemokraternas ambition är att nå en högre andel, så att fler kvinnor än idag ges möjligheten att trappa ner eller helt ta en paus från arbetet under de sista veckorna av graviditeten. Vår målsättning på kort sikt är att andelen gravida som beviljas graviditetspenning uppgår till en tredjedel.
Anhörigstöd är viktigt såväl ur den anhöriges som ur samhällets synvinkel. För anhöriga handlar det om att få stöd och känna uppskattning för de insatser de gör för en närstående men det handlar även om den anhöriges behov av vila samt att få tid över för personliga angelägenheter för att kunna bemästra situationen på bästa sätt. Stödet kan vara möjlighet till avlösning men också korttidsboende, dagverksamhet, utbildning av anhörigvårdaren, anhörigcentral eller träffpunkter för anhörigvårdaren. Sverigedemokraterna vill även för detta ändamål ge kommunerna ett statligt stimulansstöd. Att stärka stödet till anhörigvårdare skulle framförallt minska äldre kvinnors börda.
Som ett resultat av den ansvarslösa invandringspolitiken och den mångkulturalistiska samhällsordningen kan det enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor idag finnas så många som 70 000 ungdomar som inte fritt får välja sin partner eller styra sina liv.
Tyvärr har det hedersrelaterade våldet ofta kommit att kategoriseras som ett generellt uttryck för kvinnoförtryck och mäns våld mot kvinnor. Denna bristande förståelse för hedersförtryckets struktur och grunder har i sin tur lett till brister i åtgärdsprogram och stödinsatser. Sverigedemokraterna vill därför från statligt håll ge resurser till inrättande av särskilda hedersjourer dit utsatta kan vända sig för skydd och stöd speciellt anpassat för deras situation. Vi vill också säkerställa att det i varje kommun upprättas handlingsplaner och åtgärdsprogram speciellt framtagna för arbete mot hedersförtryck genom att från statligt håll bidra med samordning och hjälp från sakkunniga.
Andra åtgärder vi vill vidta för att bryta upp hederskulturens strukturer är att
- förändra den lagstiftning som gör det möjligt för en man att få skadestånd efter att ha blivit ålagd att som en del av sitt arbete ta kvinnor i hand,
- sätta ned foten mot könssegregerad simundervisning i skolan, separata badtider för män och kvinnor i offentliga badhus, bärandet av heltäckande slöjor i skolan och på offentliga arbetsplatser, och andra fenomen som baserar sig på normen om att det är kvinnors ansvar att genom sitt beteende och sin klädsel hålla främmande mäns begär i schack,
- dra in det statliga stödet till de religiösa samfund som lär ut att kvinnan är underordnad mannen och som anvisar kvinnor till särskilda och sämre belägna platser under gudstjänsterna.
Ett ytterligare förslag som Sverigedemokraterna fört fram är att ta efter den så kallade 24-årsregeln i Danmark genom att höja giftasåldern vid äktenskap med medborgare i länder utanför EU. Utvärderingar i Danmark har visat detta varit till stor hjälp för unga invandrare som levt under hedersrelaterat förtryck. Lagen har hjälpt dem att stå emot trycket från sina familjer att i ung ålder ingå arrangerade äktenskap med någon från hemlandet, vilket i sin tur givit dem respit att ytterligare öka sin självständighet genom att utbilda sig, integreras i det danska samhället och ordna egen försörjning. Enligt den danska motsvarigheten till SCB har andelen studerande kvinnor från icke-västliga länder fördubblats sedan lagen infördes.
Sverigedemokraterna betraktar kampen mot det hedersrelaterade förtrycket som vår tids kanske viktigaste jämställdhetspolitiska utmaning. Det finns saker vi kan göra, men det kräver att vi kastar skygglapparna och uppbådar politiskt mod.
Under 2013 bidrog Sverigedemokraterna till att en riksdagsmajoritet fattade beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att återinföra de årliga lönekartläggningarna, vars syfte är att motverka könsdiskriminering. Vi kommer noga övervaka att regeringen åtföljer riksdagens beslut. Detta kommer inte i sig att påverka eventuella löneorättvisor mellan könen, men är viktigt eftersom det inte går att åtgärda ett problem innan man till fullo har analyserat det.
Sverigedemokraterna föreslår ökade anslag till forskning och behandling av särskilda könsspecifika sjukdomar, såsom exempelvis endometrios. Fokus bör riktas mot sådana åkommor där kunskaperna idag är begränsade och behandlingsalternativen få.
Sverigedemokraterna vill öka stödet till landets kvinnojourer som idag till stora delar drivs helt och hållet ideellt. Vi vill även låta utreda behovet av särskilda jourer för andra grupper, exempelvis hbt-personer och för män.
Sverigedemokraterna vill låta höja straffen där huvudsakligen flickor och kvinnor (men också pojkar och män) är drabbade tillsammans med övriga förebyggande insatser. Detta avser exempelvis könsstympning, tvångsgifte och sexuellt och hedersrelaterat våld.
Sverigedemokraterna vill stoppa alla former av kvotering och så kallad ”positiv” särbehandling på basis av exempelvis kön eller etnisk bakgrund. Kvotering ska överhuvudtaget inte ske till börsbolagsstyrelser. Kvotering är dels i sig orättvist eftersom det per definition innebär att någon samtidigt blir diskriminerad, dels medför det ett ifrågasättande av individer ur en underrepresenterad grupp som slagit sig fram helt på egen hand och dels får det till följd att kompetensperspektivet blir åsidosatt.
Sverigedemokraterna vill dra in allt stöd till genuspedagogik som syftar till att förändra alla barn och ungdomars beteende och könsidentitet snarare än att hjälpa och öka förståelsen för de individer som vill och som behöver bryta mot traditionella könsmönster.
9.9.7 INDRAGET STÖD TILL POLITISKA OCH RELIGIÖSA ORGANISATIONER SOM UPPMUNTRAR KVINNOFÖRAKT
Sverigedemokraterna vill slopa allt stöd av skattemedel till alla politiska och/eller religiösa organisationer och samfund som förespråkar eller legitimerar våld eller negativ särbehandling av individer baserat efter könstillhörighet.
10.1 AVSKAFFAD ALLMÄN LÖNEAVGIFT FÖR SMÅFÖRETAG
Sverigedemokraterna är kritiska till den börda av skatter på arbete som de mindre företagarna tvingas betala. Den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften på 1 procentenhet som genomfördes riktar sig alltför brett och kommer huvudsakligen de större företagen till gagn. Samtidigt ser vi hur allt färre jobb skapas hos de större företagen. Tvärtom har 4 av 5 nya jobb skapats av just de samhällsbärande småföretagarna. Sverigedemokraterna föreslår därför kraftiga förbättringar för småföretagen som ett led i att stimulera sysselsättningen.
Stora delar av arbetsgivaravgiften kopplas till olika förmåner. Dessa är, i fallande skala med avseende på skattesats: ålderspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsmarknadsavgift, föräldraförsäkringsavgift, efterlevandepensionsavgift samt arbetsskadeavgift. En sänkning av någon av dessa avgifter får alltså en direkt konsekvens i andra delar av det offentliga systemet. Utöver dessa avgifter finns dock en direkt skatt, den så kallade allmänna löneavgiften, som inte har någon korrelation med någon annan mottagare inom de offentliga trygghetssystemen. Den allmänna löneavgiften uppgick för 2013 till 9,88 procent och utgör således en knapp tredjedel av de totala arbetsgivaravgifterna på 31,42 procent. Denna löneskatt uppfattas som djupt orättvis av många företagare och hämmar deras incitament och möjligheter till att nyanställa.
Sverigedemokraterna vill helt avskaffa den allmänna löneavgiften för samtliga företag med upp till 9 anställda. Samtliga företag med en lönesumma på upp till 2 710 080 kr per år, motsvarande 9 tjänster med genomsnittlig lön per löntagare, undantas därmed från den allmänna löneavgiften. Det innebär att totalt 300 000 småföretag helt undantas från allmän löneavgift. [38] Företag med en högre total lönesumma betalar vanlig löneavgift enbart på de delar som överstiger takbeloppet. På så vis skapar vi inte bara kraftiga incitament för att nyanställa utan undviker också de tröskeleffekter som annars kan uppstå när företag växer från mikro- till småföretag och vidare till medelstora företag.
Tillsammans med det kraftigt lindrade sjuklöneansvaret för mindre företag kan detta antas medföra mycket positiva möjligheter för de minsta företagen att växa sig större och anställa fler.
10.2 LINDRAT SJUKLÖNEANSVAR FÖR SMÅFÖRETAG
Sverigedemokraternas ambition är att göra det både billigare och enklare att anställa. Det är därmed vår avsikt att reformera sjuklöneansvaret på så vis att mikro- och småföretagens börda lindras avsevärt. För att undvika tröskeleffekter konstruerar vi reformen på så sätt att varje företag får göra avdrag för sina sjuklönekostnader motsvarande sjuklönekostnaden för en genomsnittlig anställd, upp till ett maxtak på 9 anställda. Vid fler än 9 anställda ersätts företaget enbart upp till maxtaket och vid färre ersätts man upp till det antal anställda man de facto har. Ett genomsnittligt småföretag skulle därmed få dra av sjuklönekostnader upp till 25 348 kronor per år. Ett mikroföretag med en något friskare personal än genomsnittet slipper således helt att betala sjuklönekostnader. Även större företag med personal som är mindre benägen än genomsnittet att sjukskriva sig kan undslippa sjuklönekostnader helt. Reformen minskar sjuklönekostnaderna för företagarna med totalt 2,85 miljarder kronor, varav merparten, 1,76 miljarder, går till företag med färre än 10 anställda. [39]
Ett lindrat och i flera fall helt avskaffat sjuklöneansvar bedöms ha en mycket positiv inverkan på sysselsättningen. I en rapport från Företagarna visar det sig att sjuklöneansvaret har haft en stor betydelse för en fjärdedel av företagarna när det gäller att inte anställa personer utanför familjen.
De svenska turordningsreglerna, reglerade under lagen om anställningsskydd (LAS), kom till under en tid då arbetsmarknadens rörlighet var betydligt lägre än i dag. Arbetsmarknadens funktionssätt har dock förändrats och det är fullt rimligt att även turordningsreglerna förändras och anpassas till dagens marknadsförhållanden. För att säkerställa tryggheten för arbetstagarna är det viktigt att LAS finns kvar, men det är Sverigedemokraternas åsikt att undantagen i turordningsreglerna behöver utökas. Dagens regelverk är helt enkelt för stelt och leder till att framförallt ungdomars intressen åsidosätts genom principen om sist in – först ut. Arbetsgivare kan enkelt reglera storleken på sin personalstyrka men har betydligt svårare att reglera dess sammansättning. För att ge arbetsgivarna större möjligheter att behålla nyckelpersoner med rätt kompetens vill vi utöka antalet tillåtna undantag som medges, från två till fem.
Reformen bedöms underlätta situationen för de som står längst ifrån arbetsmarknaden samt även stimulera produktivitet och strukturomvandling. [40]
I Sverige har skogen brukats på kommersiell basis sedan 500–600 år före Kristus. Idag sysselsätter skogsindustrin 200 000 människor, såväl direkt som indirekt. Sverige är världens näst största exportör av papper, pappersmassa och trävaror. Utgångspunkten för Sverigedemokraternas skogspolitik är två övergripande och jämställda mål: miljömålet och produktionsmålet.
Enligt Skogsstyrelsen har miljöhänsynen inte alltid levt upp till en acceptabel nivå. Sverigedemokraterna vill skjuta till ytterligare resurser till Skogsstyrelsen för att enklare och oftare kunna bistå med rådgivning till markägarna.
Skogsnäringen är beroende av bra transporter. Sverigedemokraterna vill ge Inlandsbanan och tvärbanorna ett rejält lyft. Inlandsbanan behöver bland annat klara av högre axeltryck, få ett modernt trafikledningssystem och elektrifieras i samtliga delar, samtidigt som avsevärda förbättringar i underhållet behövs. Även tvärbanorna behöver elektrifieras. Därutöver behövs bättre terminaler anpassade för skogsråvara samt fler tågtider.
En upprustning och modernisering av Inlandsbanan är inte enbart en skogspolitisk åtgärd; banan fungerar som redundans för hela järnvägsnätet. Skulle stambanan bli oframkomlig kan Inlandsbanan alltså fungera som reserv. Sverigedemokraterna vill ge Trafikverket i uppdrag att modernisera Inlandsbanan och tvärbanorna.
Sverigedemokraterna vill också under kommande budgetperiod inleda arbetet med att bygga Norrbotniabanan. Banan planeras för sträckan Umeå–Luleå och skulle medföra mycket positiva effekter för de befolknings- och industritäta kustnära städerna Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. De största vinsterna uppstår som ett resultat av sänkta transportkostnader för godskunder samt restidsvinster för tågresenärer. Nuvarande system, där trafiken är hänvisad till stambanan genom övre Norrland, är riskfyllt och sårbart genom en kombination av långt enkelspår utan möjlighet till omledning samt otillräckligt antal mötesstationer. Detta medför idag stora förseningar, samtidigt som många företag inte har lagerkapacitet för många dagar utan tvärtom har sina produktionslager i konstant rörelse, på väg mot kund. Det sårbara systemet idag medför således stora risker för företag som i värsta fall kan tappa kundernas förtroende och tvingas lägga ned sin produktion.
Kostnaden för banan väntas uppgå till knappt 22 miljarder kronor men väntas vara samhällsekonomiskt lönsam. [41]
Därutöver vill vi göra en inventering av Ostkustbanan och Södra stambanan för att kostnadskalkylera en upprustning och modernisering.
Sverigedemokraterna vill också förstärka både Sveriges lantbruksuniversitet och Linnéuniversitetet, som agerar huvudman för skogs- och träprogrammet. Tillika bör Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och den fakultet som riktar sig mot utbildning av skogs- och jägmästare ges ökade resurser. Intresset för en framtid inom näringen ökar i takt med att politiken väljer att prioritera en näringslivsvänlig inriktning för skogen, och Sverige är idag en av de ledande nationerna inom skogsforskning. Textilier, bioplaster, superstarka kompositer, kolfibermaterial och en ny generation drivmedel utvecklas och produceras redan på laboratorier och i fabriker. Sverigedemokraterna kommer att prioritera forskning inom skogsnäringen.
Ungefär 330 000 privata ägare äger hälften av vår svenska skog. Det betyder per automatik att alla skogspolitiska åtgärder måste ske gemensamt med de privata brukarna för att överhuvudtaget vara möjliga. Utgångspunkten måste vara frihet under ansvar, och att respekten för äganderätten ska sträcka sig så långt som är möjligt. Det innebär samtidigt att man bör vara försiktig med lagstiftning och att tolka internationella konventioner, så länge som de övergripande skogspolitiska målen inte är i fara.
Istället för lagstiftning och tvingande regelverk bör istället frivilliga avtalslösningar vara att föredra. Detta gäller inte minst för markavsättningar, som bör kunna ske frivilligt men i vart fall genom att den enskilde markägaren är inkluderad i skyddsarbetet.
Sverigedemokraterna vill göra en grundlig utredning av att klassa torv som biodrivmedel utifrån ett miljö- och sysselsättningsperspektiv. Torvland utgör 25 procent av Sveriges landyta men utvinning bedrivs idag på enbart 1 procent av den ytan. Om miljöaspekterna är negligerbara i förhållande till de sysselsättningsskapande effekterna bör sedan SGU (Sveriges geologiska undersökning) uppdras att inventera torvmarkerna för att utröna var samt i vilken utsträckning som brytning är lämplig.
11.2.1 ÅTERBETALNING AV DIESELSKATT
Utöver högre krav på djurskydd och djurvälfärd har de svenska bönderna även en konkurrensnackdel gentemot kontinenten genom ett högre skattetryck i form av koldioxidskatt på diesel för skogs- och jordbruksmaskiner. Regeringen väljer att negligera problemet och drastiskt minska återbetalningen. Sverigedemokraterna vill göra precis tvärtom och höja återbetalningen till bönderna.
En svensk bonde måste lägga mycket tid och kraft på administration, myndighetskontakter och på att leva upp till gemensamma branschkrav. En rapport har pekat på att det finns 45 olika myndighetskrav som ger administrativa kostnader och att en genomsnittsbonde lägger 88 timmar per år på administration. I stora delar är denna administration förknippad med hög standard på djurskydd såsom djurhälsa, seminering, läkemedelsanvändning, livsmedelshygien, foderhygien samt miljöfarlig verksamhet.
För att kompensera bönderna för de merkostnader som uppstår som ett resultat av viljan att upprätthålla höga krav i djurskyddet vill Sverigedemokraterna införa ett djurvälfärdsbidrag. De bönder som respekterar intentionerna i den svenska djurskyddslagstiftningen – vilket är den absoluta merparten – slipper därigenom drabbas av konkurrensnackdelar utan att riskera djurens väl.
Många av de regelverk som EU har beslutat om och som har bäring på mjölk- och köttbönderna är reglerade i direktiv där en miniminivå slås fast, exempelvis rörande storleken på kalvgömmor eller rekommendationer kring bete och utevistelse. Eftersom direktiven har karaktären av just minimidirektiv innebär det att medlemsländer som vill ha en högre nivå på djurens välfärd kan gå vidare med tuffare inhemska regler och förordningar.
Sverigedemokraterna är förespråkare av ett starkt djurskydd och menar att EU:s minimidirektiv inte är fullgoda. Sverige bör därför fortsatt ha en högre nivå på lagar och regelverk. De flesta bönder vet också att en ko producerar som bäst när den mår som bäst. För att hårdra det kan hävdas att graden av ett samhälles civilisering går att mäta i dess behandling av djur. Skillnaden i djurskydd mellan Sverige och omvärlden medför dock en konkurrenssnedvridning och nackdel för de svenska bönderna. Detta belyses också i en rapport från Jordbruksverket.
För att värna de svenska djuren och de svenska bönderna är det Sverigedemokraternas mening att Sverige bör omförhandla handelsavtalen med EU på så vis att endast import av chark- och mejeriprodukter som har tillverkats på ett sätt som är förenligt med den svenska djurskyddslagstiftningen ska tillåtas. Detta medför att vi slipper bli utsatta för en konkurrens som inte bygger på lika villkor utan ger konkurrenter fördelar enkom för att de inte sätter samma värde och fokus på djurens väl.
På landsbygden finns många möjligheter att främja en växande turismnäring. Vad som gör näringen extra intressant gällande inverkan på arbetsmarknaden är dess arbetskraftsintensitet. Nya projekt och höjd omsättning leder snabbt till nya jobb. Några exempel på för landsbygden lämpliga upplevelser är hästturism, stuguthyrning, aktivitetspaket med naturupplevelser samt jakt och fiske. Enligt World Economic Forum placerar Sveriges attraktionskraft utomlands oss på topp 10 av cirka 150 jämförda länder. Intresset för Sverige är alltså relativt stort i omvärlden. År 2011 omsatte näringen 264 miljarder kronor och hade ca 165 000 anställda. En av Sveriges största turistorganisationer har i projektet ”Nationell strategi för svensk besöksnäring” satt upp som mål att till 2020 ha en omsättning på 500 miljarder. Intresset utomlands finns, den egna tilltron till framtiden finns och från Sverigedemokraternas håll vill vi säkra att den politiska viljan finns.
Oavsett gren inom turismen har Jordbruksverket analyserat ett antal utmaningar som måste lösas för att skapa tillväxt. Viktigast från politiskt håll är att lösa frågor kring en ordentlig infrastruktur, förenklade regelverk, investeringar, utbildning och attraktionskraft utomlands.
Den svenska gruvnäringen är allmänt oomtvistad och har därtill långa anor. Exempelvis började Falu koppargruva brytas redan i förkristen tid och under medeltiden stod den för två tredjedelar av Europas samlade kopparproduktion. Högre efterfrågan från exempelvis Kina tillsammans med en önskan inom EU att bli mer självförsörjande vad gäller olika malmer och mineraler leder till högre priser.
Sverigedemokraterna vill stimulera och bidra till gruvnäringens tillväxt på ett flertal sätt.
Sverigedemokraterna budgeterar för en kraftig upprustning av Malmbanan med dubbelspår på de mest överbelastade sträckorna, i princip Kiruna–Riksgränsen samt Luleå–Boden. Den omfattande gruvverksamheten i Ludvika och Grängesberg kommer att skapa kapacitetsproblem då malmtransporterna där i princip inte har några alternativ till järnvägstransporter. Tågen behöver gå mot Gävle eller Oxelösund hamn, varför kapacitetsförbättringar måste till på dessa sträckor. Utöver detta behövs kapacitetsförbättringar på sträckorna Falun–Borlänge, Avesta–Fagersta samt Ställdalen–Frövi, vilka samtliga är viktiga sträckor för gruvnäringen.
11.4.2 MINERALERSÄTTNING OCH LANDSBYGDSFOND
Den nuvarande mineralersättningen konstruerades i en tid då den utländska konkurrensen inte var lika stark som idag. Den är heller inte kompatibel med synen på att politiken ska spela en aktiv roll inom gruvnäringen. Om staten inte har någon direkt ersättning för det värde som bryts ur en gruva går det heller inte att vänta sig att staten ska vara villig att ställa upp med finansiering av exempelvis järnvägar. Denna laissez faire-inställning har alltför länge präglat svensk mineralpolitik och måste brytas.
Sverigedemokraterna menar att det finns ett ömsesidigt intresse mellan stat och gruvnäring vad gäller en reformering av mineralersättningen syftandes till att möjliggöra en mer aktiv gruvpolitik. Vår syn är att utmaningen inte ligger i att fördela värdet av det vi bryter utan att tillsammans få det att växa. Mineralersättningen ska spegla det ömsesidiga förhållande som finns mellan det offentliga och gruvnäringen.
Vi föreslår ett system där staten återfår ett slags brytningsvitsord. Innan en koncession tilldelas en privat aktör ska staten aktivt ha nedböjt koncessionen. Tillika ska LKAB få reformerade ägardirektiv med tydligare fokus på prospektering. Mineralersättningen ska reformeras och tas ut med totalt 5 procent, att jämföra med dagens 2 promille. Markägarens andel kvarstår på dagens nivå medan resterande del tillfaller staten i sin helhet. Statens andel ska öronmärkas i en fond vars syfte ska vara att stimulera utveckling och sysselsättning på landsbygden. På så vis garanterar vi att det offentliga får en avkastning på sina investeringar i exempelvis infrastruktur samt att denna avkastning kommer landsbygden till del.
Sverigedemokraterna vill därutöver uppdatera och förtydliga regelverket avseende gruvbolagens ansvar för och finansiering av sanering av naturen när gruvprojektet kommit till sitt slut.
Det behövs också satsningar på utbildningar kopplade till näringen–såväl längre civilingenjörsutbildningar som KY-utbildningar till exempelvis maskinoperatörer. Vi avsätter därmed resurser till Myndigheten för yrkeshögskolan samt till Luleå tekniska universitet som är säte för Sveriges enda professur inom mineralogi samt är huvudman för högskoleutbildningarna i Bergsskolan, Filipstad. Syftet är att öka antalet utbildningsplatser med inriktning mot gruv- och mineralverksamhet.
Sverigedemokraterna förespråkar ett återinförande av den allmänna värnplikten. På kort sikt, redan nästa år, budgeteras för att 6 000 ungdomar tas ut för genomförande av grundläggande militär utbildning (GMU). Målsättningen är att hälften av dessa vid godkänd utbildning ska kontrakteras för krigsplacering vid brigaderna. På lång sikt är målsättningen att huvuddelen av de unga männen i varje årskull ska genomföra värnplikt.
Syftet med en återinförd värnplikt är givetvis i första hand att ge Försvarsmakten den personalförsörjning som behövs för att kunna lösa sin yttersta uppgift: att värna rikets territoriella integritet. Den sysselsättningsskapande effekten bör dock inte negligeras i sammanhanget, utan kan snarare ses som ett slags bonus. Dels skapas sysselsättning för tusentals ungdomar varje år, vilket givetvis bidrar till att stävja den väldigt höga ungdomsarbetslösheten. Dels har värnplikten även en fostrande aspekt där viktiga egenskaper som ansvar, mognad och social kompetens utvecklas, vilket ökar de ungas anställningsbarhet.
När över 8 000 företagsledare tillfrågades gällande varför yngre människor har svårare att få jobb än äldre lyftes negativ inställning, oförmåga att passa tider samt ren ovilja till arbete fram. Kort och gott har det skett en attitydförändring sedan unga män slutade att göra militär tjänstgöring.
Värnplikten fungerar till yttermera visso som en ypperlig arena för att motverka segregation, då personer med olika bakgrund och socioekonomisk status får mötas och tvingas samarbeta för att lösa svåra uppgifter under tuffa förhållanden.
Sverige har nästan 100 000 sjöar och över 200 mil kust. Trots det är utnyttjandet av dessa resurser väldigt blygsamt. Sverige har potential att bygga upp ett hållbart och omfattande vattenbruk med ökad sysselsättning som följd. Under 2011 odlades det i vårt land cirka 12 000 ton fisk. I vårt grannland Norge är motsvarande siffra närmare en miljon ton. Sverigedemokraterna vill utöka antalet fiskodlingar och skjuter till resurser för att öka odlingen av matfisk till cirka 300 000 ton, speciellt genom landbaserade odlingar. Trots en utredning som redogör för de positiva sysselsättningsskapande effekterna har regeringen uppvisat en närmast flagrant passivitet.
En viktig del av vårt kulturarv är de byggnader som bedöms vara av kulturhistoriskt värde. De fyller inte minst funktionen av att lyfta fram kulturarvet i det svenska vardagliga samhället. Sverigedemokraterna vill införa ett särskilt riktat ROT-avdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde.
Vi vill också höja anslagen till kyrkoantikvarisk ersättning samt införa en helt ny kulturarvsfond för att bevara och stimulera den svenska kulturmiljön.
Sverigedemokraterna är oroade över regeringens oförståelse för att många människor är direkt beroende av bilen för att ta sig till och från jobbet. Många människor i vårt land bor helt enkelt på ett sätt där det överhuvudtaget inte finns några kollektiva färdmedel att välja bland. De höjda bränslekostnaderna har orsakat stora problem för många delar av landsbygden.
Eftersom vi eftersträvar en arbetslinje väljer vi därför att höja milersättningen för reseavdrag med totalt 4 kronor per mil. Milersättningen har legat still sedan 2008 samtidigt som bensinpriset stigit med närmare tre kronor per liter. Detta förslag bidrar till att skapa en rörligare arbetsmarknad som sänker trösklarna in på arbetsmarknaden för människor på landsbygden. För en person som pendlar 10 mil per arbetsdag skulle detta innebära omkring 9 000 kronor i ökat reseavdrag per år.
Såväl nuvarande som tidigare regering vill göra det dyrare att åka bil, vilket kommer slå huvudsakligen mot de som bor och verkar på landsbygden. Detta kommer inte ha en positiv effekt på sysselsättningen och kommer bidra till urbaniseringstrenden.
Sverigedemokraterna säger därför nej till dessa typer av förslag.
11.10 INGEN SLOPAD REGISTRERING AV MOMSGRUPPER
Sverigedemokraterna har noterat att förslaget att slopa möjligheten att registrera så kallade momsgrupper kommer att slå väldigt hårt mot företag som är direkt, indirekt eller genom stiftelseform ägda av kunderna och har en stark lokal förankring, oftast utanför tätorterna.
De som berörs är i huvudsak Länsförsäkringar, Sparbankerna och Dina försäkringar, vilka samtliga är av relativt större vikt för landsbygden. Det vore ett hårt slag mot landsbygden om bankkontor tvingades slå igen. Det kan också konstateras att förslaget inte har någon inverkan på de större bankerna eller på utländska aktörer.
Sverigedemokraterna säger nej till förslaget.
11.11 SAMMA RÄTT OCH TILLGÅNG TILL JAKT OCH VATTEN I RENBETESOMRÅDEN
Det kan också konstateras att vid nyetableringar är ofta många olika myndigheter inblandade. Detta gör att etableringen försenas eftersom företagaren måste ha många och invecklade kontakter. Det finns därutöver flertalet exempel på när entreprenörer har velat bygga hotell eller skidliftar för att erbjuda möjligheter till rekreation men nekats tillstånd på vaga grunder. Ett förslag till en effektiviserande åtgärd är en samordning mellan myndigheterna på lokal nivå. Sverigedemokraterna vill därför undersöka lämpliga ramar för ett sådant samarbete.
Sverigedemokraterna vill också omvandla de befintliga rennäringsdelegationerna till fjällnäringsdelegationer i syfte att ge såväl företrädare från fler näringar som representanter för byalag utrymme. Det är i grunden Sverigedemokraternas uppfattning att samtliga svenska medborgare har samma rättigheter och skyldigheter. I exempelvis Norrlands inland innefattar detta likställda rättigheter till mark, jakt, fiske, ved och virke samt samma typ av upplåtelse för boende och marknyttjande.
heter inblandade. Detta gör att etableringen försenas eftersom företagaren måste ha många och invecklade kontakter. Det finns därutöver flertalet exempel på när entreprenörer har velat bygga
Sverigedemokraterna anser att politiken har en aktiv roll att spela i skapandet av tillväxt liksom i skapandet av förutsättningar för tillväxt. Det kan finnas ett ömsesidigt positivt samspel mellan det offentliga och det privata och utmaningen ligger inte i att fördela en kaka utan i att få den att växa.
Sverigedemokraterna anser att skapandet av en uthållig, bärkraftig och miljövänlig tillväxt fordrar teknologiska landvinningar. Olika styrmedel såsom regleringar, skatter och subventioner kan mildra vissa problem på kort sikt, men kan inte lösa de stora utmaningarna på längre sikt.
Vår målsättning är att skapa förutsättningar för en kraftig men hållbar tillväxt, där Sverige återigen står som en stark industri-, innovations- och kunskapsnation.
Sverigedemokraterna saknar det globala perspektivet i regeringens klimatpolitik. Det krävs en insikt om att Sverige, eller EU för den delen, på egen hand inte kan påverka koldioxidutsläppen i någon betydande utsträckning. De ansträngningar som gjorts globalt har visat sig verkningslösa då utsläppen fortsätter att öka kraftigt i andra delar av världen. Det finns heller ingenting som talar för att en ambitiös föregångspolitik på området där Sverige och EU förbinder sig till mer ambitiösa mål än vår omvärld på klimatområdet påverkar utsläppen globalt i önskad utsträckning. Forskningen på området har visat att en ambitiös föregångspolitik på området till och med kan bidra till att utsläppen ökar mer i andra länder genom så kallat koldioxidläckage. EU-kommissionen har slagit fast att varje procentuell ökning av elpriset föranleder ett fall av exporten inom unionen med 1,6 procent, vilket ytterligare belyser vikten av att upprätthålla god konkurrenskraft inom Sverige och EU. Mot bakgrund av detta avvisar Sverigedemokraterna flera av de ökade ekonomiska satsningar på klimatområdet som regeringen föreslår. Satsningarnas effektivitet är högst oklar samtidigt som det är Sverigedemokraternas ståndpunkt att det är inom energiforskningen som nyckeln till minskade utsläpp av växthusgaser finns. Sverige står idag för omkring 0,1 % av de globala utsläppen av växthusgaser och Sverigedemokraternas långsiktiga målsättning är att Sverige i framtiden ska kunna bli koldioxidneutralt, det vill säga att Sverige inte ska släppa ut mer koldioxid än vad vår natur kan ta upp. Detta är dock beroende av att forskningen på energiområdet gör stora framsteg. Sverigedemokraterna har ett stort engagemang för miljön – nationellt, regionalt och globalt – och i denna kontext ser vi allvarligt på de ökade utsläppen av växthusgaser i världen och de effekter detta kan få. Samtidigt noterar vi att den vetenskapliga diskussionen är levande, bland annat påpekas vid sidan av den dominerande forskningen att den globala medeltemperaturen inte ökar eller ökar mycket långsamt sedan millennieskiftet, varför det finns anledning att ha ett öppet sinne när det kommer till synen på effekterna av ökad förekomst av växthusgaser i vår atmosfär.
Sverigedemokraterna vill inom miljöpolitiken öka fokus på vår närmiljö där vi har stora möjligheter att själva förbättra situationen. Vi föreslår ökade anslag till såväl sanering av Östersjön som av andra förorenade områden. Vi vill också öka anslagen för åtgärder av värdefull natur som till största del går till förvaltning av skyddad natur som idag är ett eftersatt område. Arealerna av skyddade områden har expanderat kraftigt, men skötseln av dessa har inte prioriterats i tillräcklig grad, varför Sverigedemokraterna vill öka anslagen med 200 miljoner under budgetperioden. Vi vill även öka anslagen till forskningsrådet Formas vars uppdrag är att främja och stödja grundläggande och behovsmotiverad forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Vi vill öka anslagen till Formas med 304 miljoner kronor jämnt fördelat under budgetperioden.
Sverigedemokraterna ser med stor oro på hur Östersjön, ett relativt litet innanhav med unikt ekosystem och stor betydelse för vår närmiljö, påverkas av industri och jordbruk i Sverige och övriga omkringliggande länder. Vi ser att Sverige har ett stort ansvar för miljösituationen i Östersjön, som också direkt påverkar vissa av våra näringar, i synnerhet fisket. Resonemanget är relevant även för Kattegatt och även om förutsättningarna skiljer sig i viss mån. Sverigedemokraterna föreslår därför införandet av en Östersjömiljard jämnt fördelat under budgetperioden. Övergödning av Östersjöns vatten föranleder även åtgärder på land. Nationellt vill Sverigedemokraterna fortsätta ansträngningarna med att minimera näringsläckaget från jordbruket, parellellt med ett bevarande av näringen som sådan, genom finansiering av pilotprojekt i medelstor skala. Bland annat kan strukturkalkning lyftas fram, en åtgärd som underlättar upptag av näringsämnen och därmed har potential att minska läckaget. Östersjöproblematiken ges en omedelbart ökad prioritet. För att minska problemet bör även Sverige samarbeta med övriga Östersjöländer på olika sätt. Bland annat genom Helcom är Sverigedemokraterna beredda att bredda och fördjupa regionalt samarbete på detta område.
12.1.2 ENERGIEFFEKTIVISERING OCH FORSKNING
Som ett led i vår ambition att ta Sverige ur oljeberoendet, samt för att utveckla den inhemska energiindustrin, väljer vi också att avsätta resurser till en ökad satsning på energiforskning. På längre sikt kommer inte subventioner till enskilda energislag att lösa några problem; på längre sikt måste miljövänliga och förnybara energislag kunna hävda sig själva på marknaden.
Sett ur ett internationellt perspektiv ligger Sverige i framkant på miljöområdet. Även om det ännu återstår saker att göra här hemma går det i många fall att göra mycket mer för samma, eller mindre, resurser i andra delar av världen. Delar av utlandsbiståndet ska därför användas till offensiva och resurseffektiva satsningar mot de globala miljöproblemen med prioritet mot vatten och sanitet. För att ytterligare förstärka arbetet för att förbättra den globala miljön vill Sverigedemokraterna öka anslagen för klimatsatsningar i tredje världen.
12.1.4 ÅTGÄRDER FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD OCH SKYDD AV NATUR
Förvaltning av skyddad natur är ett eftersatt område. Arealerna av skyddade områden har expanderat kraftigt, men skötseln av dessa har inte prioriterats i tillräcklig grad. För att dessa biologiska värden ska bevaras och utvecklas krävs insatser. Sverigedemokraterna ser ett stort värde i skötseln av dessa områden och välkomnar regeringens ambitionshöjning på området. Sverigedemokraterna vill dock höja ambitionen ytterligare för skyddade områden och vill därför öka anslaget till åtgärder för värdefull natur med ytterligare 200 miljoner jämnt fördelat under budgetperioden. När det kommer till regeringens förslag att kraftigt öka anslagen för expansion av de skyddade områdena vill Sverigedemokraterna avvakta en djupare analys av vilka konsekvenser detta får för skogsbruk, landsbygden i stort och den eftersatta skötseln av befintliga områden. Sverigedemokraterna föreslår därför att anslagen till skydd av värdefull natur ligger kvar på 2014 års nivå. Detta bidrar till att man kan frigöra kraftiga resurser till att utveckla skötseln av de skyddade områdena.
12.1.5 NEJ TILL UTBYGGNAD AV SUBVENTIONERAD VINDKRAFT
Sverigedemokraterna är inte negativa till vindkraften som energikälla, men vi ser inte hur vindkraften skulle kunna bli en del av baskraften då den inte kan bidra med konstant elproduktion eftersom effekten varierar utifrån rådande väderförhållanden.
En storskalig utbyggnad av vindkraften kommer kräva en kostsam utbyggnad av såväl stamnät som regionnät samt skapa behov av en omfattande upprustning av landets befintliga vattenkraftverk för att dessa ska kunna fungera som reglerkraft för stora mängder vindkraft.
Vindkraftverk bör företrädesvis placeras i glesbefolkade delar av landet. Om fastighetsägare drabbas av sänkt marknadsvärde till följd av en vindkraftsetablering bör de ersättas ekonomiskt av ägaren till vindkraftsparken. Stor hänsyn måste tas till den lokala opinionen samt till miljö- och naturintressen.
Kärnkraften står idag för nästan hälften av Sveriges elproduktion och kommer inom överskådlig framtid utgöra grunden för svensk energiförsörjning. En nedläggning av svensk kärnkraft skulle utgöra ett direkt hot mot svensk basindustri och svensk ekonomi. Hushållen skulle dessutom riskera att bli drabbade av högre elpriser och ökad import av elektricitet som i många fall produceras med fossila energikällor.
Kärnkraftverken börjar dock bli ålderstigna och det finns ett stort behov av att ersätta befintliga reaktorer med nya. Sverigedemokraterna ser därför positivt på en satsning i form av forskning och utveckling av svensk kärnkraft. Vi vill satsa på kärnkraft i den omfattning som krävs för att upprätthålla och säkerställa en trygg elförsörjningssituation för i första hand Sverige. Gränsen på tio kärnkraftverk bör omprövas för att undvika överlappningsproblem mellan gamla och eventuella nya verk.
Statliga Vattenfall kan vara en av flera betydelsefulla aktörer när det gäller att ersätta befintliga kärnkraftreaktorer och även bygga nya kärnkraftverk. För att stimulera byggandet och skapa incitament för att förnya reaktorer slopar vi den orättfärdiga effektskatten, vilken är en direkt straffskatt på kärnkraft och som inte utgår på övriga energislag. Ingen effektskatt kommer att utgå på reaktorer som installeras efter den 1a januari 2015. På lång sikt, när nuvarande reaktorer är utbytta, beräknas reformen kosta 1,6 miljarder kronor årligen. En dylik reform väntas också på sikt leda till lägre energipriser, eller i vart fall till minskade prisstegringar. Reformen bedöms inte ha några budgetära effekter för kommande budgetperiod.
Sverigedemokraterna vill medverka till en bred parlamentarisk överenskommelse avseende forskning samt förnyad satsning på kärnkraften.
Sverigedemokraterna vill se en satsning på en svensk forskningsreaktor kring fjärde generationens kärnkraft. Uträkningen bygger på den skrivelse som överlämnades till Vetenskapsrådet och Kungliga Vetenskapsakademien där budget var satt till drygt 1,5 miljarder kronor.
12.2.1 FÖRENKLADE BYGGNORMER FÖR STUDENTBOSTÄDER
Sverigedemokraterna anser att det är orimligt att studentbostäder inte betraktas som elevhem, vilket man gör undantag för i fastighetstaxeringslagen med slopad fastighetsavgift som följd. Vi vill avskaffa den kommunala fastighetsavgiften för studentbostäder.
Vi vill förenkla byggnormerna för att göra det billigare att bygga fastigheter. Främst är det hissnormen och andra normer som vi vill förändra så att det smidigare och billigare ska gå att producera studentlägenheter.
12.2.2 SKATTEFRITT ATT HYRA UT BOSTAD
Sverigedemokraterna vill göra det skattefritt att hyra ut en del av bostaden men också skattebefria andrahandsuthyrningen och göra reglerna för denna typ av uthyrning mer flexibla.
Den statsfinansiella kostnaden blir liten för dessa förändringar och det blir ett lågt pris att betala för att på kort tid lösgöra ett stort antal bostäder för unga och studenter. Dessa tvingas för närvarande ofta tacka nej till arbete eller utbildning då de inte hittar ett boende. Mycket talar för att dessa boendemöjligheter skulle kunna uppstå just i storstadsregionerna där bostadsbristen är som störst. De samhällsekonomiska vinsterna skulle bli stora när vår bostadsyta nyttjas på ett mer effektivt sätt.
Sverigedemokraterna anslår ökade medel för såväl utveckling som vidmakthållande av statens transportinfrastruktur. Utöver de kraftfulla satsningarna som dubbelspår på Malmbanan, upprustning och elektrifiering av Inlandsbanan och projekteringsstart för Norrbotniabanan vill vi införa marknadspott för investeringar utöver den ordinarie budgetramen, motsvarande två procent av hela utgiftsområde 22 – Kommunikationer. Marknadspotten syftar till att snabbt kunna användas för att bygga bort uppkomna flaskhalsar som står i vägen för betydande investeringar i näringslivet. Förslaget ligger i linje med vad som lyfts fram av Näringslivets Transportråd.
Fungerande infrastruktur är avgörande för industri, företagande och den regionala utvecklingen, och vägen mellan rikets två största städer är på långa sträckor kraftigt undermålig, inte minst i Västra Götaland. Den underdimensionerade standarden på vägen ger upphov till dålig framkomlighet och försämrad trafiksäkerhet. Allvarliga olyckor är oacceptabelt frekventa. Beroende av vägstandard så beräknas kostnaderna för de viktigaste sträckningarna till mellan 4,8 och 8,0 miljarder kronor och tidsplanen för ett helt färdigt projekt beräknas till mellan 6,5 och 10,5 år i Trafikverkets ”Åtgärdsstudie, E20 Genom Västra Götaland”. Sverigedemokraterna föreslår en omedelbar projekteringsstart med snabbast möjliga byggstart för att bygga ut viktiga delar av E20 till motorväg/mötesfri 2+2 väg.
Den forskningsverksamhet som bedrivs på svenska universitet och högskolor är oerhört viktig för att landet ska kunna underhålla och återskapa den spetskompetens som är nödvändig för att skapa nya innovationer. Sverige ska vara en framträdande kunskapsnation och vi avser därför utöka forskningsanslagen inom högskolorna och universiteten under den kommande budgetperioden. Vi ska ligga i framkant i områden som kärnfysik, genteknik, nanoteknik, informationsteknik, rymdteknik, mineralogi, geovetenskap och skogsforskning.
Om Sverige åter ska bli ett land med världsledande konkurrenskraft i högteknologiska och avancerade sektorer kan vi inte endast förlita oss på att marknaden tillskjuter det efterfrågade kapitalet. Staten finansierar och driver redan grundforskning och privat forskning på olika plan. Vi ser det som en självklarhet att också öka anslagen till statlig forskning för att bredda och vitalisera redan befintlig forskning i landet. Även här ser vi en enhet bestående av utbildning, forskning, företagande och arbetsmarknad.
Sverigedemokraterna ser ett behov av en marknadskompletterande riskkapitalfond, där fonden prioriterar de företag som har små möjligheter att söka kapital på den ordinarie riskkapitalmarknaden. En ökad tillgång på riskkapital bedömer vi vara av vikt för att stärka landets konkurrenskraft. Vi föreslår en extra vinstutdelning från Vattenfall på upp till 5 miljarder kronor om året under förutsättning att vinstutrymmet finns.
Sverigedemokraterna är hela Sveriges parti. Det innebär att vi också är ett parti för rikets huvudstad – Stockholm. I Stockholms län bor idag drygt två miljoner människor. Stockholm står för en betydligt större del av hela den svenska bruttonationalprodukten än vad som kan förväntas givet befolkningsmängden. Bruttoregionalprodukten (BRP) per invånare i Stockholms län låg år 2010 på 486 000 kronor medan riksgenomsnittet låg på 354 000 kronor, en överrepresentationsfaktor motsvarande 1,37. Det innebär alltså att trots att Stockholm utgör bara drygt en femtedel av befolkningen, så produceras nästan en tredjedel av alla varor och tjänster i Stockholm. I förlängningen innebär det att hinder mot tillväxten i Stockholm kommer att bli kännbara, inte bara för huvudstaden, utan för hela riket.
Det enskilt största tillväxthindret i Stockholmsregionen i nuläget är den bristande tillgången till bostäder. Detta medför en slags geografisk missmatchning i bemärkelsen att det finns företag som vill anställa, att det finns kompetent arbetskraft att tillgå, men att arbetskraften inte finns inom rimligt pendlingsavstånd från arbetsplatsen och/eller saknar möjlighet att flytta närmre arbetsplatsen. Det innebär vidare att det inte är tillräckligt att enbart kräva fler bostäder, utan också att satsa kraftigare på transportinfrastruktur så att större delar av arbetskraften hamnar inom ett godtagbart pendlingsavstånd. Det är heller inte rimligt att bygga prisvärda bostäder en masse någorlunda centralt i Stockholm. Å ena sidan är markpriserna mycket höga, å andra sidan uppskattar stockholmarna de grönområden och parker som inte redan har exploaterats. Tillgänglighet till effektiv transportinfrastruktur i kranskommunerna är en förutsättning för att bygga attraktiva bostadsområden.
För att tillväxten i Stockholm inte ska hindras mer än vad som redan skett ser Sverigedemokraterna det som en statsangelägenhet att Stockholms transportinfrastruktur, med fokus på tunnelbanan, utvecklas. Detta är kostsamma projekt och Sverigedemokraterna ser det därför som rimligt att staten går in med en betydande andel av finansieringen.
13.1 NEJ TILL HÖJDA TRÄNGSELSKATTER
Sverigedemokraterna är mycket kritiska till de friheter som förhandlingspersonen HG Wessberg tagit sig avseende beskattande av bilpendlande stockholmare. Utöver nuvarande trängselskatt, som genomfördes på ett demokratiskt tvivelaktigt sätt och som regionen alltså inte kan tillgodogöra sig som sina egna medel, föreslås inom ramen för Stockholmsförhandlingen en massiv utveckling av skatten. Man föreslår dels en chockhöjning av den befintliga skatten med upp till 75 procent, dels införda trängselskatter på Essingeleden. Totalt väntas stockholmarna bidra med ytterligare 9 miljarder kronor i trängselskatter, som alltså staten och inte regionen kan tillgodogöra sig.
Sverigedemokraterna har tidigare arbetat såväl lokalt som i riksdagen mot införandet av nya trängselskatter i Göteborg och kommer att verka lika målmedvetet mot att dessa skatter pådyvlas stockholmarna.
De mest prioriterade delarna av en utbyggnad av tunnelbanenätet anses vara en sträckning från Kungsträdgården till Nacka, samt en avgrening av blå linje som ansluter till grön linje mot företrädesvis Hagsätra, vilket får till följd att nuvarande linje 19 byter färg från grön till blå. Därutöver prioriteras en förlängning av blå linje till Barkarby. En förlängning är också nödvändig till Hagastaden. Sverigedemokraterna är positiva till utbyggnaden så som den föreslås inom ramen för Stockholmsförhandlingen.
Den totala kostnaden för den föreslagna utbyggnaden, inklusive fordon och depåer, väntas uppgå till 25,7 miljarder kronor.
Sverigedemokraterna är däremot kraftigt negativa till det finansieringsförslag som förhandlats fram. I Stockholmsförhandlingen indikeras att regeringen är beredd att ta ett visst finansieringsansvar, givet att Stockholmskommunerna själva bygger bostäder på beställning. ”Ju fler bostäder ni bygger, desto mer tunnelbana får ni”, är förhandlingspersonen HG Wessbergs mantra. Går man in på djupet visar det sig dock att staten inte alls är särskilt givmild gentemot stockholmarna. Man tillgodoräknar sig nämligen själv trängselskatten, som påtvingats stockholmarna, och betraktar den som ett statligt bidrag till Stockholm och inte som en del av regionens egna finansiering. Detta är givetvis löjeväckande och snudd på kränkande. Förhandlingspersonen föreslår också att nya skatter påförs stockholmarna för att samlas in av staten och sedan återbördas till Stockholm i form av ”bidrag”. Man öppnar vidare upp för finansiering genom en lånefacilitet i Riksgäldskontoret. Den faktiska medfinansieringen från statens sida uppgår till enbart 3,825 miljarder kronor, av totalen på 25,7 miljarder kronor. Staten bidrar alltså med mindre än en sjundedel i detta för riket viktiga transportinfrastrukturprojekt.
Sverigedemokraterna är ett pragmatiskt parti. Vi ser att Stockholm är i behov av förbättrad transportinfrastruktur, vi ser att detta är ett projekt som är för stort för att drivas på kommunal- eller landstingskommunal nivå och vi ser att en minskad tillväxt i Stockholm blir smärtsamt för hela riket.
Sverigedemokraterna ifrågasätter hur förhandlingspersonen väljer att peka med hela handen kring hur, var och hur många bostäder som måste byggas för att staten ska hjälpa till med att finansiera en tunnelbaneutbyggnad. Kommunen, eller i vart fall regionen, ska ha ett betydligt större inflytande över bostadsprojekt på hemmaplan. Det ligger i varje kommuns egenintresse att öka sin skattebas genom att skapa attraktiva boendemiljöer så att fler väljer att bosätta sig just där. Staten ska således inte tvinga fram nya miljonprogramsområden mot den enskilda kommunens vilja.
Det konkreta bostadsbehovet kan heller inte analyseras utan att ta hänsyn till invandringens volymer samt till den så kallade ebo-lagen. Sverigedemokraternas invandringspolitik skulle medföra en drastiskt minskad invandring och följaktligen minska efterfrågan på bostäder, samtidigt som ett avskaffande av ebo-lagen skulle underlätta situationen för i huvudsak storstäderna. Sverigedemokraterna motsätter sig också kraftigt att kommuner ska tvingas ha ett mottagande av nyanlända. Frågan om mottagande och att upprätta avtal med Migrationsverket ska ligga under kommunal jurisdiktion.
Det är Sverigedemokraternas målsättning att den svenska hälso- och sjukvården ska hålla en hög internationell kvalitet. Det är därför av största vikt att vi kan erbjuda patienten de allra senaste kunskaperna inom vården, prövade och avancerade behandlingsmetoder, den senaste tekniken och väl fungerande läkemedel. Allt detta behövs för att på bästa sätt kunna bota, lindra samt förebygga sjukdomar och ohälsa. Det är för oss en självklarhet att alla patienter ska ha rätt till likvärdig vård av högsta kvalitet och tillgänglighet, oavsett var i landet de bor.
För att vi ska närma oss målet om en svensk sjukvård i världsklass krävs det att tillgängligheten till vård förbättras. Att vi utvecklar och förnyar sjukvården, att kroniska sjukdomar behandlas inom rimlig tid och att patienter får en kvalificerad palliativ vård i livets slutskede. Allt detta så att fler personer med dödliga sjukdomar kan räddas till livet och få möjligheten till fortsatt fullgott liv. Det är för oss självklart att sjukvården ska vara gemensamt skattefinansierad och ges till alla medborgare efter behov.
Minskningen av antalet vårdplatser har varit ett kontinuerligt problem som ännu inte fått en legitim lösning. Detta anser Sverigedemokraterna vara en felprioritering då vi har en växande befolkning med ett större behov av hälso- och sjukvård. Platsbrist leder till försämrad vård och risk för felaktiga diagnoser. Det ska inte vara så att sjukvården är så pass överbelastad att det inte går att ge vård oavsett tidpunkt eller sjukdom. Bristen på vårdplatser riskerar patienters liv vid akuta fall eller större katastrofer då det inte finns möjligheter att behandla på plats.
Att komma tillrätta med vårdplatsbristen är en av sjukvårdens enskilt viktigaste frågor. Det har tidigare funnits exempel om enskilda avdelningar som har så få platser att patienterna tvingas få vård i korridorer, matsalar eller expeditioner. Ett större problem uppstår när patienter skickas till en annan avdelning där plats finns men där vårdpersonalen kan sakna rätt kompetens och utrustning. Riskerna att patienter inte får den behandling som egentligen behövs eftersom vårdpersonalen är stressad, inte har rätt information och är överbelastad, kan då förekomma.
Sverigedemokraterna oroas av att se hur en alltför stor och riskfylld neddragning av antalet vårdplatser under många år har ökat. En minskning på cirka 400 platser per år innebär att vi idag har knappa 25 000 vårdplatser, varav den somatiska korttidsvården utgör ca 20 000, motsvarande 2,6 platser per 1 000 invånare. Detta innebär att Sverige numera ligger i den absoluta botten bland jämförbara OECD-länder.
Platsbristen leder inte bara till en försämrad vård och garanti för patienterna, den ökar sjukhusrelaterad dödlighet, ger längre vårdtid och en högre kostnad för vårdgivaren än vad som egentligen skulle behövas. Bristen bromsar även akutmottagningens funktion, vilket gör att patienterna får vänta onödigt länge på behandling.
Patienter i behov av intensivvård tvingas vänta allt för länge, vilket riskerar liv och föranleder utvecklingar som vi i normalfallet skulle kunna förhindra. Sverigedemokraterna ser det därför som högst angeläget att öka antalet vårdplatser och att gällande vårdgaranti kompletteras med rätten att vid behov garanteras en vårdplats på rätt klinik, bemannad med rätt kompetens.
14.1.2 AVSKAFFAD PATIENTAVGIFT FÖR ÄLDRE 85+
Sverigedemokraterna vill att vården ska utgå från människans behov och individanpassningen är en viktig nyckel för att fler uppsöker sjukvård i rätt skede. När man väl är i behov, förekommer det att vissa avstår från att uppsöka den vård som faktiskt behövs, vilket senare kan leda till större besvär och fler besök än vad som egentligen vore nödvändigt. Orsakerna till att man undviker att uppsöka den vård som behövs är flera, ett skäl för många är dock att sjukhusbesöken kan vara dyra, vilket blir särskilt påtagligt om ekonomin redan är ansträngd.
En grupp som är i särskilt behov av extra stöd är våra äldre, inte minst äldre kvinnor, som ofta har låg pension. Som ett komplement till våra satsningar inom äldreomsorgen vill vi minska de ekonomiska trösklarna för äldre sjuka så att de söker sig till vården i ett tidigt skede och därmed kan undvika att bli inlagda på sjukhus. Vi föreslår därför en riktad satsning som medför att alla som är över 85 år ska få avgiftsfria läkarbesök, sjukvårdande behandling och provtagning i den öppna hälso- och sjukvården för att förebygga akuta, kostsamma och ibland även livsavgörande vårdbesök.
14.1.3 OBLIGATORISK HÄLSOKONTROLL AV NYANLÄNDA
Sverigedemokraterna förordar obligatoriska hälsoundersökningar för alla individer som söker svenskt uppehållstillstånd. Detta fyller en viktig samhällsfunktion då farliga och snabbt spridande sjukdomar som i dagsläget inte finns i Sverige kan upptäckas och behandlas i god tid. Samtidigt innebär en satsning som denna att de nya invånarna, i likhet med infödda svenskar, redan från början etablerar en god kontakt med den svenska vården. Faktum är att av samtliga nyupptäckta fall av hiv i Sverige under 2011, återfanns hela 75 procent hos den invandrade befolkningen.
14.1.4 ÅTERSTÄLLNING AV HÖGKOSTNADSSKYDDET
Sverigedemokraterna är fortsatt negativt inställda till den höjning av högkostnadsskyddet som genomförts. Höjningen innebar en försvårad situation för många sjuka och äldre som nu tvingas lägga ännu större delar av sin disponibla inkomst på läkemedel och sjukhusbesök. Vi återställer högkostnadsskyddet till 900 kronor för besök inom den öppna hälso- och sjukvården respektive 1 800 kronor för läkemedel.
Sverigedemokraterna anser att alla som har behov av palliativ vård i livets slutskede oavsett diagnos ska kunna få det av kompetent och välutbildad personal oberoende av bostadsort. Vården vid livets slut ska präglas av värdighet, omtanke och respekt för patienten. Rätten till fullgod smärtbehandling ska vara en självklarhet, liksom psykologiskt, socialt och andligt eller existentiellt stöd för patienter och närstående.
När livets slut närmar sig är det viktigt att vård och omsorg präglas av professionellt kunnande om de kroppsliga behoven kombinerat med lyhördhet för både andliga och själsliga behov. För såväl de personer som befinner sig i livets slutskede som deras anhöriga behöver det finnas en genuin känsla av trygghet och säkerhet. Allt fler svårt sjuka och döende vårdas idag i särskilda boendeformer eller i det egna hemmet med hjälp av hemtjänst och hemsjukvård. Detta ställer höga krav på kompetensen inom palliativ vård hos personalen i den kommunala vården och omsorgen. Det finns ett behov av kompetensutveckling inom palliativ vård samt en utökning av tillgängligheten då likvärdig vård inte kan erbjudas i hela landet.
Att förlora sitt barn är varje familjs mardröm och något man inte ens vill eller kan föreställa sig. Barn symboliserar livet och livets fortsättning och det känns oftast obegripligt för föräldrar att överleva sitt barn. Tyvärr drabbas även barn av cancer och andra svåra sjukdomar. Vart fjärde barn som drabbas av cancer kommer att dö av sin sjukdom. Mellan 400 och 500 barn och ungdomar dör årligen av olika sjukdomar.
Många familjer önskar att deras svårt sjuka barn vårdas hemma så långt det är möjligt. Det är då av vikt att det finns tillgång till palliativa hemsjukvårdsteam oavsett var i landet man bor, så att barn och föräldrar kan känna sig trygga med den medicinska behandlingen men också kunna få psykologiskt stöd och råd i den extremt svåra situation de befinner sig i.
Idag är tillgången till palliativ vård för barn ojämlik över landets regioner och kommuner. I dagsläget spelar ålder, diagnos och bostadsort stor roll för vilken hjälp man kan få. När det gäller vuxna har kommunen skyldighet att erbjuda hemsjukvård. Barn har inte det skyddsnätet på grund av att kommuner bara har ansvar för hemsjukvård från och med en viss ålder, oftast från 18 år och uppåt.
Problem uppstår för att det inte finns tydliga överenskommelser mellan kommuner och landsting och man har inget underlag att agera efter. Det innebär i sin tur att föräldrar och barn kommer i kläm. Sverigedemokraterna vill införa ett lagstadgat krav som tydliggör och förstärker kommuners och landstings ansvar på området, vilket borgar för en sammanhållen vårdkedja.
Alla familjer vill inte att deras svårt sjuka barn ska vårdas hemma. Det är då viktigt att respektera det önskemålet och se till att andra möjligheter finns. Idag finns bara ett hospis för svårt sjuka och döende barn i hela landet med åtta vårdplatser, vilket är allt för lite för att täcka de behov som finns.
Föräldrar som befinner sig i denna extremt svåra situation med all den oro det innebär, ska inte behöva kämpa för att deras barn ska få rätt till en fullgod palliativ vård i livets slutskede. Barn ska ha samma rätt till palliativ vård som vuxna, oavsett bostadsort.
Vårdgarantin är en av de viktigaste satsningarna vi har i Sverige då en effektiv och utvecklad vårdgaranti ger både vårdgivare och vårdtagare en gemensam trygghet. Sverigedemokraterna ser däremot att den nuvarande vårdgarantin måste förnyas, utvecklas och kompletteras ännu ett steg samt att de medicinska prioriteringarna måste bli tydligare.
Vi förespråkar därför ett införande av en medicinsk vårdgaranti efter den norska modellen, vilket innebär att specialist och patient gör en gemensam plan över utredning och behandlingsförlopp. Alla remisser ska värderas av en specialist inom 30 dagar och vid misstanke om allvarlig eller livshotande sjukdom inom 15 dagar. Därefter gör specialisten en prioritering inom ramen för en medicinskt grundad vårdgaranti med differentierade väntetider i förhållande till diagnosens svårighetsgrad. Planen bör, så långt det är möjligt, även omfatta rehabilitering och uppföljning.
Sverigedemokraterna har identifierat ett problem med bristen på läkare i Sverige. Därför vill vi tillföra mer resurser till läkarutbildningen för att möjliggöra att fler läkare utbildas.
I Sverigedemokraternas följdmotion till vårpropositionen lanserade vi ett mycket kraftfullt reformpaket för hela vård- och omsorgssektorn, med totala satsningar på 37 miljarder kronor under dåvarande budgetperiod utöver tidigare regerings satsningar. Utöver ovan nämnda reformer innefattade dessa bland annat en akut- och tillgänglighetsmiljard, satsningar på telemedicin, mobila vårdenheter, högre ambitioner avseende ambulanssjukvården, screeningprogram, investering i grön omsorg, prehospital vård, rörlig vård, förbättrade villkor för landsbygdsläkare samt ett ökat stöd till glesbygdsapotek. I denna budgetmotion följer vi upp dessa viktiga åtgärder, vilka beskrivs mer ingående i partiets utgiftsområdesmotion för UO9.
De svenska seniorerna har till skillnad från andra grupper i samhället fått uppleva en stadig försämring av sina levnadsvillkor. Hundratusentals svenska pensionärer har tvingats leva på en månadsinkomst som ligger på eller strax över existensminimum. Alldeles för många svenskar drabbas av våld, övergrepp eller försummelser efter sin 65-årsdag. Därtill är det alltför svårt att i dagens Sverige få tillgång till adekvat vård och omsorg för de äldre som inte klarar sig själva. Sverigedemokraternas uppfattning är att välfärden ska sträcka sig genom livets alla skeenden. Denna utveckling måste därför vändas så snart som det är möjligt, varför vi föreslår en rad åtgärder för att underlätta livet och vardagen för våra äldre.
Det bör vara en självklarhet att även på äldre dagar ges chansen att varje dag få avnjuta nylagad, välsmakande och näringsrik mat. För att så många brukare inom äldreomsorgen som möjligt ska erbjudas detta vill vi införa ett statligt stimulansbidrag.
Smak och lukt är ofta de sista sinnena som bevaras intakta. Matens kvalitet och tillagningssätt är därför av stor betydelse för de äldres välbefinnande och hälsa. Fryst och kyld mat som värms i mikrovågsugnar ska inte förekomma inom äldreomsorgen. System där mathanteringen åläggs den redan stressade vårdpersonalen riskerar att leda till undermålig matkvalitet och hygien och stjäl framförallt mycket vård- och omsorgstid från patienterna.
Målsättningen bör vara att maten ska lagas på plats på boendet så att de äldre kan känna doften från tillagningen och att ansvaret för inköp av råvaror och matlagning ska åläggas särskilt anställda och utbildade kockar eller kokerskor. En matreform för våra äldre med syftet att ge så många brukare inom äldreomsorgen som möjligt chansen att varje dag få nylagad, välsmakande och näringsrik mat samt införandet av en lagstiftning som säkerställer att de äldres mat i likhet med skolbarnens mat ska uppfylla vissa grundkrav gällande näringsinnehåll och kvalitet.
14.2.2 TRYGGHETSBOENDEN OCH SÄRSKILDA BOENDEN
I syftet att snabbt få till stånd en kraftig ökning av antalet trygghetsboenden för de äldre som inte längre kan klara sig på egen hand, men som inte anses vara tillräckligt hjälpbehövande för att få plats på ett särskilt boende, kommer Sverigedemokraterna föreslå ett särskilt riktat investeringsstöd.
Därigenom hoppas vi öka förutsättningarna för att fler trygghetsboenden byggs. Stödet föreslås vara kombinerat med krav på att trygghetsboendena även utformas för att bryta ensamhet samt för att skapa en högre grad av gemenskap. Utöver detta vill vi stödja moderniseringen av särskilda boenden så att de uppfyller dagens krav på en god arbetsmiljö, och motverka att det försvinner fler bostäder i särskilda boendeformer. Investeringsstödet bör även utvidgas till att omfatta ombyggnad av befintliga bostäder i särskilda boendeformer.
14.2.3 STÖD TILL ANHÖRIGVÅRDARE
Anhörigstöd är viktigt såväl ur den anhöriges som ur samhällets synvinkel. För anhöriga handlar det om att få stöd och känna uppskattning för de insatser de gör för en närstående men det handlar även om den anhöriges behov av vila samt att få tid över för personliga angelägenheter för att kunna bemästra situationen på bästa sätt. Stödet kan vara möjlighet till avlösning men också korttidsboende, dagverksamhet, utbildning av anhörigvårdaren, anhörigcentral eller träffpunkter för anhörigvårdaren. Sverigedemokraterna vill även för detta ändamål ge kommunerna ett statligt stimulansstöd. Att stärka stödet till anhörigvårdare skulle framförallt minska äldre kvinnors börda.
Tandvård är en komplex vårdform varför det är än viktigare att patientens ställning i tandvården tydliggörs och att vårdgivare och behandlare i tandvården får ett tydligt ansvar gentemot patienten när det gäller information, delaktighet, samtycke, val av behandlingsalternativ, rätten till förnyad medicinsk bedömning, möjligheten att lämna synpunkter och klagomål med mera. Även ifall tandvården i sig skiljer sig från övriga sjukvården – genom finansiering, organisation och styrning – så ser vi munnen som en del av kroppen.
I dagsläget är tandvårdsbidraget utformat i tre olika intervaller, beroende av åldersgrupp. Bidraget är på 300 kronor per år för de mellan 20–29 år, 150 kronor mellan 30–74 år respektive 300 kronor för 75 år och uppåt. Sverigedemokraterna vill justera den övre gränsen så att alla ålderspensionärer från 65 år medges den högre bidragsnivån. Reformen kan jämföras med förslaget om ett återställt högkostnadsskydd och syftar ytterst till att äldre inte ska behöva lägga en lika stor del av sin disponibla inkomst på hälsa och sjukvård som är fallet idag. Förslaget skulle få en positiv effekt för drygt 800 000 äldre.
I den nationella brukarundersökningen för äldreomsorgen framkom det tydligt att social samvaro och sociala aktiviteter var områden som de äldre var missnöjda med. Äldres sociala behov behöver därför uppmärksammas i större utsträckning, då samvaro med andra höjer livskvaliteten samt är ett viktigt sätt att upprätthålla och förbättra sin funktionsförmåga. Att få möjlighet att leva ett aktivt liv är stimulerande och förbättrar de äldres välbefinnande.
Det finns mycket forskning som visar att ett djur kan medföra goda hälsoeffekter till de äldres livskvalitet. Det har visat sig att djurens närhet påverkar både psykiska, fysiska och sociala funktioner positivt. Undersökningar visar också att äldre personer som har djur äter mindre läkemedel samt har en bättre egenvård. Trots kunskapen om att äldre människor mår bättre av att umgås med djur är det oftast inte tillåtet att ta med sitt sällskapsdjur vid flytt till ett äldreboende. Bara ett fåtal äldreboenden i landet erbjuder denna möjlighet. Sverigedemokraterna föreslår ett särskilt riktat investeringsstöd för att snabbt få till stånd en ökning av antalet kategoriboenden med husdjursprofil dit äldre personer kan flytta tillsammans med sina sällskapsdjur när de tvingas lämna det egna hemmet.
I Sverigedemokraternas följdmotion till vårpropositionen lanserade vi ett mycket kraftfullt reformpaket för hela vård- och omsorgssektorn, med totala satsningar på 37 miljarder kronor under dåvarande budgetperiod utöver tidigare regerings satsningar. Utöver ovan nämnda reformer innefattade dessa bland annat nationella yrkeskrav inom äldreomsorg, insatser mot brott, fler äldrevårdscentraler samt satsningar på kultur för äldre. I denna budgetmotion följer vi upp dessa viktiga åtgärder, vilka beskrivs mer ingående i partiets utgiftsområdesmotion för UO9.
Sverigedemokraterna värnar det trygga välfärdssamhället, inte minst för utsatta grupper. Mot bakgrund av detta vill vi öka anslagen till sjukpenningen.
Sjukpenning är pengar du kan få om du inte kan arbeta för att du är sjuk. Nivån ligger idag på knappt 80 procent av din lön, men högst 708 kronor per dag. Vi avser att höja anslaget med 1 procent motsvarande 300 miljoner kronor redan från nästa år och dubblera denna satsning från 2016.
14.4 UTSATTA FAMILJER OCH BARN
Vårdnadsmål som går till domstol kan idag ta olika lång tid, beroende på underlag till utredning och ifall en överenskommelse mellan parterna kan ske; beroende på antal sammanträden kan det ta upp till ett år innan allt är bestämt. En så pass lång process tar både tid och energi från föräldrar och barn och vi ser det därför som att fler medlare bör kopplas in i vårdnadsmål än vad det gör idag för att försöka få föräldrarna att enas om en samförståndslösning.
14.4.2 ERSÄTTNING TILL NARKOLEPSIDRABBADE
För de barn och ungdomar som har drabbats av narkolepsi efter vaccinationen mot svininfluensan kommer livet aldrig bli detsamma. Deras framtid när det gäller hur skolgången kommer att gå eller huruvida de kommer kunna försörja sig eller klara sig på egen hand som vuxna är oklar. Det är då viktigt att samhället tar sitt fulla ansvar för dessa barns och ungdomars lidande nu och framöver, då även ekonomiskt.
Det visar sig att nästan 30 personer, varav 19 barn, som fick narkolepsi efter att ha vaccinerats mot svininfluensan nekas ersättning från läkemedelsförsäkringen eftersom symptomen upptäcktes för sent. Gränsen är strikt och extrem – inom åtta månader måste symptomen komma för att vaccinet sannolikt ska vara orsak till narkolepsi. Men läkemedelsförsäkringen utesluter inte att fall av narkolepsi orsakade av vaccinationen skulle kunna inträffa även efter åtta månader.
Även flera medicinska sakkunniga inom området är kritiska till gränsdragningen och säger att det inte finns någon strikt medicinsk och biologisk gräns när symptom uppkommer. Symptomen vid narkolepsi är vaga och det var relativt få som kände till det tidigare. I Norge massvaccinerades en stor del av befolkningen precis som i Sverige, men där finns inte samma skarpa gräns. Där bedöms varje fall individuellt.
Man ska komma ihåg att samhället bedrev en intensiv vaccinationskampanj där man uppmanade barn och ungdomar att vaccinera sig. Familjerna tog sitt ansvar och vaccinerade sina barn men fick i vissa fall betala ett oerhört högt pris för detta.
Sverigedemokraterna anser att det är angeläget att de barn och ungdomar som drabbats av narkolepsi efter vaccinationen kan känna långsiktig trygghet när det gäller ersättningen. Därför bör man utreda möjligheterna till ekonomisk ersättning även för dessa barn och ungdomar som har nekats ersättning från läkemedelsförsäkringen eftersom symptomen upptäcktes för sent. Vi anser att det är rimligt att staten tar ett samlat ansvar för att säkerställa att barnen och ungdomarna som drabbats av narkolepsi efter vaccinationen får en likvärdig ersättning.
Problem med missbruk sjunker allt längre ner i åldrarna, vilket allvarligt riskerar utslagning och ohälsa – inte bara för missbrukarna själva, utan även för anhöriga. Missbruket av alkohol, narkotika och dopning medför stora kostnader för välfärden och rättsväsendet samt kräver omfattande åtgärder på flera plan.
Obligatoriska drogtester och utbyggd skolhälsovård är viktiga verktyg till skolor för att upptäcka riskbeteenden, vilket möjliggör mer framgångsrika behandlingsinsatser. Vi vill att skolor ska tillåtas ingripa och samhället markera mot droger i större grad för att grupptrycket ska minska på elever att testa sinnesförändrande substanser. Vi anser även att ökad kompetens i beroendelära bland skolans anställda och socialtjänst är nödvändigt för att de ska kunna möta den verklighet som råder idag och därmed stå trygga i sin yrkesroll.
Det är Sverigedemokraternas åsikt att när problem uppstår och en individ inte får den hjälp eller insats som behövs från både närmsta vänner och familj och myndigheter kommer dessa små problem växa sig och bli stora. När tiden går och ingen lösning uppstår kan det i värsta fall leda till missbruk av olika sorter. Det kan handla om makt, alkohol, narkotika, spel, brottsligheter och lögner. Det blir en ond cirkel där det ofta är svårt att se en lösning.
Det är därför extra viktigt att dessa individer får insats och hjälp direkt. Vi förespråkar att det ska inrättas fler stödlinjer för hur en person som är vän, kollega eller familj med en person i missbrukscirkeln ska kunna ta sig ur detta.
Psykisk ohälsa drabbar många människor och är ett ständigt växande folkhälsoproblem i Sverige. Här ryms allvarliga tillstånd som psykoser, depressioner, stress och sömnsvårigheter. Fler förebyggande insatser, effektivare behandlingsmetoder och bättre omhändertagande skulle innebära höjd livskvalitet för patienterna och deras anhöriga, samt en stor samhällsbesparing.
Inom psykiatrin finns idag endast drygt 150 vårdplatser för barn och unga i hela Sverige och det finns landsting som inte har en enda vårdplats inom psykiatrin för unga personer. För att möta behovet fordras en utveckling och förstärkning av barn- och ungdomspsykiatrin samt fler vårdplatser.
Sverigedemokraterna anser att det inte är rimligt att de barn som led av vanvård under samhällets försorg ska negligeras i den utsträckning som skett. Dessa vanvårdade barn bör medges rätt till ersättning från det offentliga. Sverigedemokraterna anslår därför extra medel för detta ändamål.
För att bekämpa otrygghet och psykisk ohälsa bland eleverna samt för att avlasta lärarkåren, som i dag tvingas ägna alltför mycket tid åt andra saker än ren kunskapsförmedling, vill Sverigedemokraterna genomföra en satsning på fler vuxna i skolan i form av framförallt fler skolsköterskor, skolpsykologer och kuratorer.
Mobbning, sexuella trakasserier och utanförskap ska motverkas genom ett aktivt agerande av lärare och skolledning. Vi vill samtidigt betona föräldrarnas ansvar för sina barns uppfostran, varför det är av största vikt att även föräldrarna görs delaktiga i detta mycket viktiga arbete.
Enligt en undersökning från Arbetsmiljöverket har nästan var tredje lärare utsatts för våld eller hot om våld på sin arbetsplats. I själva verket handlar var tredje anmälan till Arbetsmiljöverket om just skolan. En tidigare rapport från Lärarnas Riksförbund visar i sin tur att omkring hälften av landets lärare upplever att det blivit vanligare med hot och våld i svensk skola. Nästan var femte lärare oroas över att gå till sitt arbete på grund av våld och hot om våld. Våren 2005 hänvisade de båda lärarförbunden till en undersökning som gör gällande att 43 procent av lärarna varje dag tvingas att ta betydande lektionstid i anspråk för att lösa konflikter och för att försöka skapa trygghet och studiero i klassrummet.
Runt om i Sverige vittnar elever om ett hårdare skolklimat där elever – företrädesvis flickor och unga kvinnor – utsätts för tillmälen och sexuella trakasserier. Unga män berättar i sin tur om rån, misshandel och en allmänt otrygg skolmiljö. Statistik från Barn- och elevombudsmannen visar att 45 000 skolelever från fjärde klass upp till gymnasiet uppger att de mobbas och trakasseras i skolan. I själva verket fördubblades anmälningarna om mobbning i skolan under 2010. Trots detta finns det ett stort mörkertal enligt Barn- och elevombudsmannen.
Skolan är en arbetsplats och eleverna har rätt att kräva en väl fungerande arbetsmiljö. Som ett led i detta arbete menar Sverigedemokraterna att elever som inte fungerar i skolsituationen ska kunna omplaceras – även mot den enskilda elevens och förälderns/föräldrarnas vilja. Sverigedemokraterna vill på sikt införa någon form av specialklasser där elever med manifesta sociala problem hänvisas för kortare eller längre perioder. Detta för att på ett rimligt sätt påverka och korrigera dessa elevers beteende genom att ge dem rätt stöd, samtidigt som övriga elever ges möjlighet till en trygg och lugn tillvaro med studiero i skolan.
Sverigedemokraterna har som målsättning att få en så effektiv matchning som möjligt på arbetsmarknaden. Som ett led i vår strävan att skapa denna högre grad av matchning ser Sverigedemokraterna det som en självklarhet att stärka och effektivisera studievägledningen i såväl grund- och gymnasieskolan som på komvux.
Många av landets skolor lider av dåliga inomhusmiljöer, vilket är ett problem för såväl lärare som elever. Dessa problem kan vara exempelvis fukt, dålig luftkvalitet, flimmerbelysning, akustikproblem eller stor risk för legionella. I en rapport från Boverket och Energimyndigheten uppskattades upprustningsbehovet till omkring 5 miljarder kronor.
Sverigedemokraterna vill att staten tar ett större ansvar för landets skollokaler, och öronmärker en satsning på motsvarande hälften av det totala behovet, givet att kommunerna själva skjuter till den återstående hälften.
15.4 SVENSKA SPRÅKET OCH KULTURARVET
För att kunna bli en naturlig del av det svenska samhället krävs goda språkkunskaper. Därför är det av stor vikt att samtalsspråket under skoltid, med undantag för språklektioner, alltid är svenska (skolor för nationella minoriteter undantagna). Språkets roll som kulturbärare och länk mellan generationerna kan knappast överskattas, varför skolan bör erbjuda undervisning i lokal dialekt och folkmål, antingen inom ramen för den ordinarie svenskundervisningen eller som tillvalsämne. Skolorna bör också generellt förstärka undervisningen i svenska med en särskild fokus på elever med svagare kunskap i svenska.
Skolans roll är inte bara att vara kunskapsförmedlare utan till stor del också att förmedla en djupgående förståelse och acceptans för vårt svenska kulturarv – från en generation till en annan. I kulturarvet ingår det svenska folkets gemensamma historia, kultur, traditioner, normer och värderingar, språk och religion. Dessa är de byggstenar vilka Sverigedemokraterna menar utgör grunden för ett tryggt och stabilt Sverige.
Utan goda kunskaper om dessa byggstenar, och då framförallt gemensamma normer, värderingar och språk, är det svårt, om inte omöjligt, att bli en naturlig del av det svenska samhället. Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etiken samt inte minst den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle.
Det är av central vikt att skolan ger eleverna nödvändig kunskap om vikten av ett samhälle som genomsyras av sammanhållning, men även psykiskt och fysiskt välbefinnande. Ett led i det arbetet är att ge våra elever en naturlig relation till äldre generationer och motverka de ökande åldersklyftorna i samhället. Det kan exempelvis ske genom att det inrättas en så kallad klassmorfar på varje skola eller i varje klass samt genom att skolklasser ges möjlighet att besöka äldreboenden för att därigenom knyta kontakter över generationsgränserna. Våra äldre kan bli en värdefull resurs i skolan.
Skolan ska lära ut den djupa innebörden av demokrati och respekt för andras åsikter samt stimulera till kritiskt och konstruktivt tänkande och reflektion kring etiska och moraliska frågor. Kritiskt och självständigt tänkande ska uppmuntras – inte bestraffas. Vidare bör etik och moral betonas mer än idag, så att eleverna lär sig att samarbeta, visa hänsyn, kamratanda och ärlighet.
I dag går cirka 96 procent av alla sexåringar i förskoleklass. Det finns indikationer på att de barn som genomgår denna förberedande skolform får ett försprång gentemot de barn som inte gör detta. Sverigedemokraterna menar att den i dag frivilliga förskoleklassen ska införlivas i och vara en obligatorisk del av grundskolan, som då blir tioårig.
Argumenten för ett genomförande av detta är många. Förutom att ge våra barn lika möjligheter, handlar det om att komma tillrätta med en lång trend med sjunkande studieresultat. Vi tror att ett införlivande av förskoleklassen i grundskolan där sexåringarna får möta behöriga lärare kommer att leda till en förbättrad verksamhet med ökad kvalitet. Detta är en nödvändig åtgärd för att kvalitetssäkra skolstarten, samtidigt som det innebär att skolan ges möjlighet att fånga barnens behov i ett tidigare stadium och därmed försöka undvika senare problem med läs- och skrivsvårigheter.
En viktig grundförutsättning för kunskapsinhämtning är att kroppen har nödvändigt bränsle i form av näringsrik mat. Vi vill från statligt håll hjälpa kommuner att förhöja kvaliteten på skolmaten.
16.1 AVSKAFFAD PENSIONÄRSSKATT
Sverigedemokraterna betraktar pension som uppskjuten lön. Det finns därmed varken logik eller rättvisa i att pensionärer ska straffbeskattas i den utsträckning som idag sker relativt vanliga löntagare.
Sverigedemokraterna vill helt avskaffa den extra skatten på pensionärer och budgeterar även för detta. Givet det nuvarande ansträngda ekonomiska läget kan detta genomföras helt från den 1 januari 2018. Det skulle innebära en förbättrad disponibel nettoinkomst motsvarande 430 kronor per månad för en helt genomsnittlig pensionär.
För att våra satsningar ska nå de äldre som har det relativt sämst ställt väljer vi, utöver att sänka skatterna för samtliga pensionärer, även att förstärka garantipensionerna. Ambition är att garantipensionen ska höjas med åtminstone 10 procent, vilket kommer innebära en ökning med omkring 790 kronor per månad för en ogift garantipensionär.
Det nuvarande pensionssystemet innehåller en balanseringsmekanism (”bromsen”) som av och till – beroende av den konjunkturella utvecklingen – slår tämligen hårt mot nuvarande pensionärer. Eftersom systemet i sin karaktär agerar väldigt nyckfullt vill Sverigedemokraterna reformera det för att göra det dels mer rättvist, dels mer förutsebart. Förslaget går i grunden ut på att inte bara nuvarande pensioner ska sänkas, utan att ”bromsen” slår även mot befintliga pensionsrätter, d v s det som nu arbetande ska leva av i framtiden. Effekten av förslaget blir att samtliga generationer får dela på smällen i sämre tider, istället för att enbart befintliga pensionärer får försämrade villkor. Annat uttryckt är förslaget ett uttryck för en slags solidaritet över generationsgränserna.
Sverigedemokraternas samlade bedömning är att detta förslag är det enskilt minst dåliga att införa. Ett fullständigt slopande av den så kallade bromsen skulle enbart medföra att buffertfonderna sakta men säkert togs i anspråk, vilket inte skulle lösa några problem alls utan enbart skjuta dem på framtiden. Med ett dylikt förslag kommer pensionssystemet behålla sin finansiella långsiktiga hållbarhet samtidigt som nyckfullheten elimineras.
16.4 ÖVERFÖRING AV PENSIONSRÄTTER
Idag finns det möjlighet att föra över pensionsrätter för premiepensionen till sin maka/make eller registrerad partner. Vi ser mycket positivt på denna möjlighet. Men trots att möjligheten finns så är det bara en halv procent som idag väljer att nyttja den.
Enligt Pensionsmyndigheten är informationsbrist en möjlig förklaring. Ett annat problem som vi ser är att beloppet som förs över i dagens system minskas med 8 procent. Detta belopp fördelas mellan resterande pensionssparare genom arvsvinst och kan minska incitamenten till överföring. Motiveringen som finns för en minskning med 8 procent är att överföringarna sker nästan uteslutande till kvinnor som förväntas leva längre än män.
Sverigedemokraterna ser inte att en ekonomiskt förbättrad livssituation på ålderns höst ska straffa sig. Därför föreslår vi att avdraget på 8 procent tas bort. Vi vill även ge Pensionsmyndigheten ett extra anslag med 10 miljoner kronor årligen med syfte att öka kunskapen kring denna möjlighet.
För de flesta föräldrar innebär familjebildande en ekonomisk belastning i dubbel bemärkelse. Dels tillkommer kostnader för själva barnet, dels försvinner arbetsinkomster i form av lön då någon av föräldrarna ska ta hand om barnet under den första tiden. Ett samhälle med vettiga prioriteringar bör inte låta ekonomiska barriärer motverka barnafödande i ett läge där nativiteten redan är låg.
Sverigedemokraternas ambition är att stärka föräldrapenningen i föräldraförsäkringen. Taket är redan så pass högt satt att de flesta inte kommer upp i det samtidigt som det vore oklokt att öka antalet dagar, emedan även nyblivna föräldrar måste återvända till arbetsmarknaden. En förstärkning sker således smartast genom en höjning av ersättningsbeloppet. Mot slutet av budgetperioden når vi en förstärkning på knappt 3 % från dagens nivå vilket motsvarar drygt 5 000 kronor extra i plånboken för en genomsnittsförälder under perioden på 390 dagar då föräldrapenningen lämnas på sjukpenningnivå eller grundnivå.
Jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen är en kostsam reform som syftar till att inskränka på familjernas handlingsfrihet. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att föräldrarna själva ska få bestämma hur föräldrapenningen ska disponeras. Det utrymme vi skapar genom att avskaffa reformen kan bättre användas i andra, mer prioriterade, satsningar inom familjeområdet.
I dagens stressande samhälle kan ibland människor av olika orsaker behöva stöd och råd för hur familjens vardag, både praktiskt och känslomässigt, ska kunna fungera väl. Familjerådgivning är då ett populärt alternativ som idag av det offentliga erbjuds både i kommunal regi och landstingsregi.
Det finns dock stora utmaningar. Dels är väntetiderna på många håll i landet väldigt långa, dels varierar priserna, ibland ganska rejält.
Eftersom familjepolitiken är ett prioriterat område för oss, avser vi att i ett första steg skjuta till extra resurser till kommuner och landsting med syfte att minska de köer som finns på vissa håll. Vi vill även utreda frågan vidare med syfte att på sikt införa kvalitetssäkrande nationella riktlinjer samt göra stödet kostnadsfritt.
De allra flesta hushåll som får bostadsbidrag är barnhushåll. Av landets 1 300 000 barnhushåll fick ungefär 14 procent bostadsbidrag under 2010. [42] I synnerhet är det barnhushåll med ensamstående föräldrar som främst uppbär bidraget. Denna kategori lever ofta med små marginaler. Vi avser förbättra den ekonomiska situationen för denna grupp genom att höja ersättningsnivån för bostadsbidraget med omkring 5 procent.
För många småbarnsfamiljer innebär det ett problem att dagiset är stängt under långa perioder på sommaren, eller när det har så kallade planeringsdagar. Sommaruppehållet medför ofta att familjen inte får någon egentlig ledig tid tillsammans, då den ena föräldern måste jobba medan den andra tar hand om barnen. Sverigedemokraterna vill införa en lagstadgad rätt till så kallade förskoledagar, där en förälder från varje hushåll med barn i åldern 1–5 år ges rätt att ta ut fem dagars obetald tjänstledighet. Omkring 320 000 hushåll skulle komma att beröras av förslaget.[43] Sverigedemokraterna budgeterar för att vart fjärde hushåll också skulle nyttja möjligheten.
Enligt nuvarande regelverk kan nyblivna föräldrar ta ut föräldrapenning gemensamt, så kallade dubbeldagar. Dessa är dock begränsade till högst 30 och får heller inte användas av de reserverade dagarna. Sverigedemokraterna vill öka gränsen till 60 dagar samt göra det möjligt att använda föräldrarnas respektive reserverade dagar. Förslaget är helt frivilligt och bedöms inte ha någon budgetär effekt.
Kontaktdagar är en möjlighet för föräldrar att med statligt stöd kunna spendera tid med sina barn på skola eller fritidshem. Systemet har tidigare funnits under perioder, senast mellan 2001 och 2003. Sverigedemokraterna vill återinföra kontaktdagarna, vilket innebär att varje förälder får rätt till 1 kontaktdag per år för barn i åldern 6 till 12 år, med en ersättning baserad på SGI. Syftet är att underlätta för föräldrar att engagera sig i barnens skolgång och att finnas som stöd vid behov. Bland de omkring 800 000 barn som kan komma att beröras av reformen kalkylerar vi med att nyttjandet ligger på 0,15 dagar per barn och år, vilket är i linje med hur det såg ut innan reformen avskaffades. [44]
I dagsläget kan kommuner ansöka om statsbidrag för ökade kostnader för omsorg som erbjuds under obekväm arbetstid. Bidraget ges till kommuner som erbjuder omsorg när förskola eller fritidshem har stängt. Sverigedemokraterna ser positivt på idén och menar att ”nattis” fungerar som ett mycket bra komplement till ordinarie dagis. I synnerhet kan ensamstående föräldrar i yrken med mycket obekväm arbetstid tänkas vinna på det. Vi ökar därmed det befintliga bidraget om 15 miljoner kronor årligen.
Vårdnadsbidraget kan idag betalas ut med maximalt 3 000 kronor per månad och barn och syftar till att öka möjligheten för föräldrar att vara hemma med små barn mellan 1 och 3 år. Bidraget är dock frivilligt för kommunerna att införa, vilket gör att långt ifrån alla småbarnsföräldrar ges möjlighet att nyttja det. Den maximala summan om 3 000 kronor ska också jämföras med kostnaden för en dagisplats, vilken uppgår till omkring 100 000 kronor per år. Vårdnadsbidraget är alltså inte att betrakta som en kostnad, utan som en reform som ökar familjens valfrihet och oberoende gentemot det offentliga.
Sverigedemokraterna vill vidareutveckla reformen, dels genom att lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, dels genom att höja maximalbeloppet till 6 000 kronor per månad och barn.
Varje år dör omkring 900 barn i Sverige. Föräldrarna kan i samband med en sådan tragisk händelse ta ut 10 dagar vardera med tillfällig föräldrapenning. Precis som organisationen SAMS (SamArbete för Människor i Sorg) poängterar är detta långtifrån tillfredsställande. Ofta kan det ta längre tid än så innan man förstått vad som faktiskt skett. Sverigedemokraterna vill utöka möjligheten att ta ut sorgpeng till en månad, vilket kanske inte heller är tillräckligt alla gånger men i vart fall ett steg i rätt riktning.
Föräldrar som har förlorat ett barn får också svagare anknytning till arbetsmarknaden även lång tid efter förlusten. Den negativa sysselsättningseffekten uppgår till –2,1 procent för både män och kvinnor sex år efter barnets död. [45] Att samhället sluter upp bakom familjer i sorg är alltså inte enbart en fråga om empati, utan kan ses som en klok investering på längre sikt.
Vid dödsfall av en maka/make kan den efterlevande ha rätt till omställningspension om denne ännu inte har fyllt 65 år. Omställningspensionen kan beviljas under 12 månader med en möjlighet till förlängning om det finns hemmavarande barn under 18 år.
Sverigedemokraterna anser att omställningspensionen är en viktig trygghet. Den privatekonomiska konsekvensen av en makes/makas bortgång kan ibland vara stor, inte minst när de under många år har byggt upp ett liv tillsammans med exempelvis en bostad anpassad för två personer (och inkomster). Vi ställer oss dock kritiska mot begränsningen på 12 månader då en förlust av en partner kan vara svår att hantera. Människor behöver tid för att ordna begravning, gravsättning, eventuell bohagsdelning och inte minst att sörja sin bortgångna innan livet ska förändras radikalt. Vi vill utöka grundperioden till 18 månader.
17.6 VÅRDBIDRAG FÖR FUNKTIONSHINDRADE BARN
Idag kan man erhålla ersättning för merkostnader vid funktionsnedsättning och handikapp hos barn upp till 19 år, så kallad merkostnadsvårdbidrag. I de fall man endast får ersättning för merkostnader, det vill säga att barnet är så friskt att det kan leva ett ”vanligt” liv med vissa hjälpmedel, kan idag ersättning erhållas om kostnaderna uppgår till minst 15 984 kronor. I de fall barnen behöver såväl vård som ersättning för merkostnader, betalas detta ut redan från 7 992 kronor.
År 2013 var det 768 föräldrar som endast tog emot vårdbidrag för merkostnader, en absolut majoritet av dessa (81 procent) var kvinnor. Vi anser att nuvarande system är ojämnt och vill ta bort den skillnad i kostnadskrav som idag finns.
Idag har den som har barn en lagstadgad rättighet att efter föräldraledigheten gå ner till deltid (75 procent) fram till dess att barnet har fyllt 8 år eller har slutat första klass i skolan. Många föräldrar anser dock att detta inte alltid räcker till, dessutom visar undersökningar att många under en arbetsdag på 75 procent av heltid ändå upplever att de förväntas hinna med sin ordinarie mängd arbetsuppgifter.
För att komma tillrätta med detta och minska den psykiska ohälsan, som i många fall är stressrelaterad, vill vi i offentlig sektor utöka den lagstadgade rätten till ledighet under barnets första 8 år, från dagens 25 till 50 procent. Detta ger dessutom utökade möjligheter för den som så önskar att spendera mer tid med sina barn och sin familj
Det militära försvaret ska genomföra de insatser som riksdag och regering beslutat eller som i övrigt följer av Försvarsmaktens uppgifter. Försvarsmakten ska lösa följande uppgifter:
• upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta,
• söka samverka och kostnadsdela verksamheten med de nordiska grannländernas försvarsmakter i mån av ingångna avtal,
• med befintlig förmåga och resurser bistå det övriga samhället och andra myndigheter vid behov,
• äga beredskap att snabbt kunna ställa personal till förfogande för räddningsledare vid terrorism eller annan asymmetrisk krigföring,
• äga beredskap att kunna sända en utlandsstyrka för fredsbevarande eller fredsskapande insatser med stöd av FN-mandat.
Sverigedemokraterna yrkar på att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2014 utnyttja en kredit på högst 50 miljarder kronor i Riksgäldskontoret om krig, krigsfara eller andra extraordinära förhållanden föreligger.
Den dagsaktuella hotbilden är inte den viktigaste utgångspunkten när vi bedömer vårt behov av militärt försvar. Hotbilden kan snabbt förändras, däremot kan vi inte snabbt återta acceptabel försvarsförmåga. Faktiska styrkeförhållanden och värstafallscenarion måste vara underlag för vårt behov av militärt försvar.
Sverige bör efter en förstärkning av försvaret ha ett balanserat försvar med sådan styrka och sammansättning att det skapar en så hög tröskeleffekt att detta i det längsta avhåller en presumtiv angripare från anfall.
Det moderna militära försvaret är beroende av högteknologiska system för att skapa ett starkt skalskydd och därigenom avskräcka från fientligheter och påtryckningar, men det är samtidigt fortfarande beroende av folkets försvarsvilja och den enskilde soldatens mod och beslutsamhet. En stärkt försvarsvilja och en förankring av försvaret hos folket uppnås främst genom värnpliktsutbildning och starka frivilligorganisationer.
I början av 1980-talet var försvarets andel av BNP 2,9 % för att sedan sjunka till dagens 1,2 %. De minskade försvarsanslagen och stora omställningskostnaderna i kombination med en ensidig inriktning mot ett renodlat insatsförsvar har gjort att den svenska förmågan till territoriellt försvar idag på allvar kan ifrågasättas. För att garantera rikets säkerhet måste nedrustningspolitiken få ett slut.
I dag har tyvärr många av de svenska försvarsindustrierna utländska ägare, men fortfarande har det stor ekonomisk betydelse för Sverige att industrierna utvecklar och producerar materiel i landet. Det har även en strategisk betydelse för försvaret.
En försvarsindustristrategi bör upprättas där vi tydligt definierar våra säkerhetspolitiska intressen kopplade till särskilda kompetenser i fråga om tillverkning av eller handel med försvarsmateriel, och en svensk myndighet som upphandlar försvarsmateriel bör använda undantagsregeln i artikel 346 i EUF-fördraget på liknande sätt som andra medlemsländer som har viktig försvarsindustri.
Vidare bör Sverige återta kravet på offset (motköp) i syfte att gynna svenska SME-företag. Svenska myndigheter bör tilldela underleverantörer en god andel av kontrakten i syfte att ekonomiskt gynna viktiga innovationsföretag enligt rätten att göra så i artikel 21 punkt 4 i försvarsupphandlingsdirektivet.
Statligt finansierad FoU är väldigt viktig för försvarsindustrin och bör koncentreras mot områden där vår industri är framgångsrik. De produkter vår försvarsindustri ska konkurrera mot på världsmarknaden är så gott som uteslutande initierade med statliga FoU-anslag.
Försvarsindustrin berör cirka 30 000 jobb och sysselsätter indirekt cirka 100 000 människor. Gripen, robotar, luftvärn, u-båtar och korvetter samt rymdteknik med kommande militär tillämpning visar att de svenska vapensmedjorna inte bara har stolta anor utan även en framtid om regering och riksdag sköter frågor om upphandling och FoU klokt.
När vi köper svenskt försvarsmateriel som är producerade med högteknologi så sker en stark ekonomisk återkoppling i samhällsekonomin. Möjligheten till kommande exportordrar för Gripen E/F är exempelvis stor och Gripen är i högsta grad en tillväxtpolitisk fråga. Exempelvis har det beräknats att de totala nettovinsterna för Gripenprojektet är 2,6 gånger högre än kostnaderna.
Armén bör bestå av såväl rörliga fältförband som territorialförsvarsförband.
En fältarmé med samövade brigader är oundgänglig om Sverige ska kunna försvaras. Med befintliga anläggningar, materiel, yrkesofficerare och kontrakterade kan en och en halv mekaniserad brigad sättas upp. Ytterligare brigader bör sättas upp successivt när försvarsförmågan återtas med målet att år 2022 ha sex mekaniserade brigader. Bemanning av dessa måste i så fall ske med en blandning av kontrakterad och värnpliktig personal.
Territorialförsvarsförband skapas ur de nationella skyddsstyrkorna/hemvärnet och kan utgöras av lokalt rekryterade värnpliktiga och frivilliga soldater med minst GMU och kort mobiliseringstid.
Marinen har ett behov av såväl en förstärkt regional indelning som förnyade materielsystem på sikt. Vi föreslår därför att Marinbas Öst (Berga), Marinbas Väst (Göteborg) samt Härnösand och Fårösunds Marindetachement sätts upp.
Marinbas Öst (Berga) bör sättas upp för att utbilda till kustartilleribrigader. Kustartilleribrigaderna bygger på värnplikt och dubbel organisation (freds-/krigsorg.) medan övriga marinen bygger på anställda och kontrakterade.
Jämte Skaraborgs flygflottilj (F7 Såtenäs), Blekinge flygflottilj (F17 Kallinge) och Norrbottens flygflottilj (F21 Luleå) bör Upplands flygflottilj (F16 Uppsala) sättas upp. Flygvapnet bygger på anställda och kontrakterade. BAS 90-systemet bör återskapas. Skydd genom spridning är kostnadseffektivt och ger ett stort strategiskt värde.
Sverigedemokraternas uppfattning är att anskaffning av 100 st JAS 39 Gripen E/F ska förberedas inom snarast möjliga och rimliga tid. En utveckling av flygvapnets kapacitet är nödvändig för att kunna möta den nivå som andra flygvapen i vårt närområde kommer att ha om några år.
FRA är i tider av nya hotbilder och ökad terrorism en första försvarslinje och det är viktigt att FRA har möjlighet att teknikutveckla för att kunna upptäcka utländska förhållanden som utgör ett hot mot vår nation eller mot enskilda svenska medborgare.
Försvarsunderrättelsedomstolen och Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet ska garantera att den personliga integriteten inte hotas på ett orimligt sätt när signalspaningen söker nya metoder att fånga säkerhetshot.
Försvaret och Försvarets materielverk är i behov av forskningsbaserad kunskap. FOI är därför nödvändigt för en självständig utveckling av vår försvars- och säkerhetspolitik.
Den svenska modellen där bestämda myndigheter har krisberedskap på sitt verksamhetsområde och där regeringen har nationellt områdesansvar, länsstyrelserna regionalt och kommunerna lokalt är en effektiv modell. Jämte områdesansvaret finns sektorsansvar. Det är viktigt att MSB:s utredande och samordnande roll inte tar över de faktiska utförarna av krisberedskap och krishantering.
Försvarsmakten bör upprätthålla en tätare kontakt med det civila regionala och kommunala områdesansvaret.
Olika elkraftskonsumenter är olika beroende av säker el. För samhällsviktig verksamhet kan oacceptabla konsekvenser uppstå snabbt vid elavbrott. Med hjälp av modern styrteknik kan olika användare sättas i prioriteringsordning vid brist på el. Forskning visar att särskilda reservkraftnät med viss radie är kostnadseffektiva när det finns flera samhällsviktiga verksamheter nära varandra. Regeringen bör utreda reglering och planering av särskilda reservkraftnät i våra residensstäder.
En återinförd värnplikt är nödvändig för att på ett trovärdigt sätt nå upp till den kvantitet förband som är nödvändig för försvaret av Sverige. Cirka 6 000 värnpliktiga bör utbildas i grundläggande militär utbildning (GMU) och cirka hälften av dessa utbildas vidare för krigsplacering i brigaderna. I och med återaktiverandet av värnplikten återgår armén till ett system med fredsorganisation och krigsorganisation.
Årliga övningar i brigader är helt avgörande för att uppnå politisk vilja – det vill säga användbara, tillgängliga, väl samövade fältförband för nationella och internationella uppgifter. Ett nytt system för krigsförbandsövningar (KFÖ) bör införas där varje brigad tränas var sjätte år.
Sveriges försvarspolitik ska fokusera på försvaret av Sverige. Genom att stärka vårt eget försvar, genom att fullt ut verka för ett nordiskt försvarssamarbete och genom partnerskapet för fred med Nato tar Sverige sitt säkerhetspolitiska ansvar. När Sverige återfått ett existensförsvar så är det rimligt att Sverige åter bidrar med militärt bistånd i fredsskapande och fredsbevarande insatser med FN-mandat bakom. Det är en balanserad inställning långt från både isolationism och förlorad självständighet.
Försvarsmakten ska inte delta i Nordic Battle Group. Sverige ska inte heller utlova ensidiga solidaritetsgarantier.
Sverigedemokraterna är mycket positiva till de steg som tagits avseende samarbete och samverkan mellan de nordiska länderna vad gäller försvarssystem. Det framstår som mycket tydligt att det finns betydande ekonomiska skalfördelar att uppnå med ytterligare integrering av de nordiska ländernas försvarssystem. Sverigedemokraterna vill ta ytterligare initiativ på dessa områden och vill på sikt inrätta en nordisk försvarsallians med ömsesidiga förpliktelser och garantier. I grunden bottnar sig givetvis inte en dylik kraftfull inställning på ekonomiska skalfördelar utan snarast på en uppfattning om att det inom de nordiska länderna finns en uppfattning om gemenskap, solidaritet samt vilja att just biträda varandra – även med militär trupp – i händelse av ofred. Sverigedemokraterna har en såda uppfattning.
Det finns inte tillräckliga skäl att vi ska ansluta oss till Nato. Nato har förvisso historiskt löst många svåra uppgifter; inte minst har man besegrat det kommunistiska Sovjet genom kapprustning. Sverige har dock sedan andra världskriget spelat en faktisk roll som en alliansfri och militärt stark fredsbevarande nation.
I Sveriges partnerskap med Nato bör det finnas konkreta planer för såväl vilket bistånd Sverige ska lämna vid angrepp mot ett eller flera Nato -länder som lika konkreta planer över den hjälp vi kan vänta av Nato vid angrepp på Sverige. För att kunna avtala och skapa ett konkret partnerskap med Nato så måste Sverige äga en militär kapacitet som är avsevärt mer utvecklad än den nuvarande.
Idag kan en person som döms för ett brott dömas att betala skadestånd till brottsoffret. Dock finns ett stort problem i det att brottsoffret själv, med Kronofogdemyndighetens hjälp, måste kräva gärningsmannen på det utdömda beloppet.
Om gärningsmannen inte betalar är det upp till offret att vända sig till sitt försäkringsbolag i ett försök att få ersättning. Fungerar inte detta ska brottsoffret själv ta kontakt med Brottsoffermyndigheten. Här ska offret skriftligen ansöka om att få det som kallas brottsskadeersättning, vilket kan skilja sig från det skadestånd personen i fråga blivit tilldömd.
Denna procedur, där offret återigen måste förklara sig och vädja till gärningsmannen, utgör ytterligare en förnedring och ett ifrågasättande av offret. Dessutom finns ingen garanti för att offret får den ersättning som en domstol en gång beslutat.
Sverigedemokraterna vill istället se ett system där staten betalar ut det utdömda skadeståndet till brottsoffret och därefter kräver in pengarna från gärningsmannen. Detta skulle innebära att offret så snart domslutet vunnit laga kraft får sitt skadestånd, samtidigt som staten tar hand om vidare behandling och kontakt med gärningsmannen.
Vi menar att det är ett system som bör vara självklart i en rättsstat. Vårt förslag skulle minska frustrationen och det onödiga lidande som åsamkas brottsoffer på grund av dagens system för skadeståndsutbetalningar.
Sverigedemokraterna vill även stärka stödet till landets alla brottsofferjourer som gör ett fantatiskt arbete med att stödja och hjälpa de medborgare som har fallit offer för brottslingars gärningar.
Många av de goda medborgare som sätter sig i vittnesbåset är idag utsatta och de vittnar alltför ofta med fara för sitt eget liv. Rättsväsendet har inte förmått hantera den organiserade brottslighetens grenar som spridit sig ända in i rättssalen. Vittnestrakasserier blir allt vanligare och antalet vapen som smugglas in i svenska domstolar är alarmerande.
Övergrepp i rättssak är ett mycket allvarligt brott då det inte bara riktar in sig mot individer utan utgör ett hot mot rättsstaten, och i slutändan mot det demokratiska statsskicket. Sverigedemokraterna vill se ett kraftigt utökat stöd till vittnesskyddet. Det handlar om polisskydd, hjälp med bostadsbyte och andra säkerhetsåtgärder. På senare tid har även de juridiska ombuden fått motta hot, trakasserier och rena våldsdåd från kriminella nätverk. Även här förordar vi ett ökat skydd.
Utöver detta vill vi även att permanenta säkerhetskontroller ska införas i anslutning till domstolsentréer i förebyggande syfte. Ett genomförande av förslaget innebär att entréer måste byggas om och att viss teknisk utrustning måste införskaffas. Betydligt fler ordningsvakter kommer också att behövas.
Sverigedemokraterna vill se kraftiga straffskärpningar för våldsbrott. Detta innebär inte minst en rejäl höjning av miniminivåerna eftersom svenska domstolar oftast dömer i nedre delen av straffskalan. Svensk livstid innebär i praktiken 18 års fängelse enligt rättspraxis och enligt principen om två tredjedelars frigivning kan man släppas fri redan efter 12 års fängelse.
Sverigedemokraterna vill att riktiga livstidsstraff ska kunna utdömas för brott som idag enligt brottsbalken kan medföra livstidsstraff. Utöver detta ska riktiga livstidsstraff kunna utdömas för upprepad grov våldsbrottslighet av särskilt hänsynslös och våldsam natur, till exempel för synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt eller en kombination av dylika grova våldsbrott.
I dagens Sverige finns det generösa rabattsystem för den som valt en kriminell livsstil. Det handlar om en så kallad mängdrabatt, vilken innebär att ju fler brott en person begår desto mindre påföljd ges för varje efterkommande brott. Vid upprepad brottslighet gäller även en särskild straffskala. Utgångspunkten för denna straffskala är att det är det brott med högst straff som kan utdömas med ett visst tillägg. Detta utgör straffskalans maximum. Tillägget är som minst ett år och som mest fyra år beroende på hur allvarlig brottsligheten är.
Moraliskt sett kan det visserligen anses mest korrekt att döma varje begånget brott för sig och tillämpa det som kallas kumulationsprincipen där de utdömda straffen adderas för varje brott. Sverigedemokraterna anser dock att ett totalt avskaffande av mängdrabatten för alla typer av brott skulle kunna ge oönskade konsekvenser. Detta eftersom det rent teoretiskt skulle kunna innebära att en person som klottrat flera gånger i praktiken fick ett högre straff än en person som begått ett mord. För merparten av brottsligheten anser vi därför att ett system likt dagens med strafftillägg är det bästa, även om vi vill se en förändring till skarpare tillägg.
Vi förordar dels att det för varje nivå i den gemensamma straffskalan definieras ett minimitillägg, dels att de övre gränserna för strafftillägg kraftigt höjs. Genom att införa minimitillägg försäkras det att en gärningsman som begått flera brott alltid ges ett ordentligt förlängt straff. Detta ger också samhället bättre möjligheter att markera mot flerfaldig brottslighet.
Sverigedemokraterna ser dock ett behov av att i vissa fall frångå regeln om strafftillägg. I fall då det rör sig om grövre upprepad våldsbrottslighet vill vi se ett totalt avskaffande av alla typer av rabatter. Där låter vi principen om brottsoffrens rätt till upprättelse få företräde och menar att det är oacceptabelt att bedöma denna typ av brott olika beroende på om det är engångshandlingar eller inte. Det är vår mening att varje offer för grov våldsbrottslighet ska få upprättelse och att samhället tydligt ska markera mot varje enskilt dåd.
Sverigedemokraterna vill införa en princip om ”tredje gången gillt” för vålds-, sexual- och narkotikabrott som resulterat i fängelsedom (också villkorlig sådan). Denna princip innebär att den person som för tredje gången inom en sjuårsperiod fälls för sådan brottslighet per automatik bör dömas till lagens maxstraff för det av de begångna brotten som har det högsta maxstraffet samt utöver detta ges ett maximalt strafftillägg.
Sverige tillämpar så kallad två tredjedelarsfrigivning, vilket innebär att den kriminelle automatiskt blir villkorligt frigiven efter att två tredjedelar av straffet avtjänats på anstalt. Detta skapar en stor diskrepans mellan den allmänna rättsuppfattningen och den lagstiftning som finns. För att öka förståelsen för svensk lagstiftning och för att försvåra för en kriminell livsstil vill Sverigedemokraterna avskaffa den automatiska frigivningen efter två tredjedelar av tiden för personer dömda för vålds- och narkotikabrott.
Sverigedemokraterna anser inte att det är rimligt att en utländsk medborgare som begått en våldtäkt, ett mord eller något annat grovt våldsbrott ska belönas med uppehållstillstånd och på sikt svenskt medborgarskap. Tyvärr är det dock så att utlänningar i Sverige idag många gånger får stanna i landet trots att de begått grova brott såsom mord, dråp, misshandel och våldtäkt och trots att lagen medger utvisning. Detta för att utvisningsprövning inte är obligatorisk och för att dagens lagstiftning och rättspraxis verkar bry sig mer om förövare än om samhälle och brottsoffer. I de fall där utvisning döms ut så rör det sig ofta om en kortare tidsperiod. Vi anser att utvisning som regel ska ske på livstid om det inte finns särskilda förmildrande omständigheter som talar emot detta.
En person utan svenskt medborgarskap ska inte få förmånen att stanna i Sverige om personen i fråga inte kan eller vill respektera våra lagar och regler. Det bör därför vara obligatoriskt att alltid pröva frågan om utvisning när en utlänning begått ett brott i Sverige. Vi anser vidare att endast om det föreligger synnerligen starka skäl ska en utlänning, som blivit dömd för ett brott som kan leda till utvisning, kunna undgå att utvisas.
Svensk domstol bör inte tillmäta någon större vikt till utlänningens levnadsomständigheter, eller hur länge utlänningen vistats i Sverige, när frågan om utvisning behandlas. Inte heller bör en utlänning som begått grova brott i Sverige få stanna på grund av flyktingstatus.
För att kunna kontrollera att utvisade individer inte kommer åter till Sverige under annan identitet ska foto, fingeravtryck och DNA-prov tas och lagras i minst 80 år i ett register som alla nya immigranter ska kontrolleras mot. Återfinns en person i detta register ska denna omedelbart frihetsberövas och en ny utvisning ska snarast utföras.
Det är inte rimligt att vårt land som praxis åtar sig ansvaret att straffa individer som inte är svenska medborgare. Därför anser vi att när en utlänning blir dömd till fängelse med efterföljande utvisning ska Sverige sträva efter att straffet ska avtjänas i den dömdes hemland eller i annat anvisat land. Sverige ska därmed arbeta för att upprätta avtal med andra länder för att möjliggöra detta.
Sverigedemokraterna begriper att lagändringar och straffskärpningar inte är tillräckliga för att motverka kriminaliteten. I grunden behövs även kraftfullare resurser. Av den anledningen vill vi stärka de rättsvårdande myndigheterna och anslår därför högre anslag till exempelvis polisorganisationen, Åklagarmyndigheten, Sveriges domstolar samt Kriminalvården.
18.2.5 ORGANISERAD BROTTSLIGHET
Sverigedemokraterna vill intensifiera kampen mot den organiserade brottsligheten genom införandet av en svensk variant av de så kallade RICO-lagarna, som tillämpats framgångsrikt i USA. Dessa lagar gör det bland annat lättare att döma gärningsmän enbart genom bevis att de deltagit i maffialiknande verksamhet.
I slutet av 2012 uppmärksammade svenska medier en rekryteringsfilm för islamister i Syrien. En stor grupp maskerade män med automatvapen och al-Qaidaflagga framför ett budskap med muslimska kampsånger i bakgrunden. Det speciella med den här filmen är att den framförs på svenska – den är nämligen inspelad av gruppen Svenska Islamkrigare.
En muslimsk man förklarar att filmen riktar sig till alla muslimer i Sverige, samtidigt som han uppmanar dem att resa till Syrien och slå följe med hans islamistgrupp. ”Jihad är obligatoriskt för alla som tror på Allah, obligatoriskt i Sverige och i hela världen”, säger han bland annat.
Våren 2013 kunde vi även läsa Säpos årsrapport om terroristhotet mot Sverige. Varken utländska separatister, vänster- eller högerextrema grupper utgör enligt Säpo något konkret hot. Det gör däremot islamisterna. I rapporten står att läsa:
Individer inom de våldsbejakande islamistiska miljöerna i Sverige har under det senaste året fortsatt att ha kontakt med utländska terroristnätverk. Kontakterna rör sig om […] rekrytering av individer som vill resa till konfliktområden i syfte att delta i terroristrelaterad träning och strid […] I samband med denna typ av resande utsätts individer sannolikt för påverkan av aktörer med en uttalad attentatsavsikt mot västvärlden. Såväl resenärer som befinner sig utomlands och har kontakt med aktörer i Sverige, som återvändare som upprätthåller kontakt med utländska terroristnätverk, utgör ett potentiellt attentatshot mot Sverige.
Trots situationens allvar är regeringen förvånansvärt passiv och verkar vara handlingsförlamad när det gäller det islamistiska hotet. Ett tydligt exempel på detta är lagen om särskild utlänningskontroll som ger regeringen rätt att utvisa terroristanknutna utlänningar. Trots vetskapen om att utlänningar med terrorkopplingar befinner sig i Sverige, har denna lag endast använts vid två tillfällen de senaste fem åren.
Regeringens undfallenhet är skrämmande. Ska det verkligen behövas ett islamistiskt attentat på svensk mark med dödsoffer för att regeringen ska göra något åt situationen? Med tanke på att hotnivån avseende terrorism i Sverige höjdes från lågt till förhöjt hot hösten 2010, och med de muslimska terrorattentaten i Boston och Kenya färskt i minnet, föreslår vi att utländska medborgare med kopplingar till islamistiska terroristnätverk ska utvisas med omedelbar verkan, med ett livstidsförbud att återvända. Vidare vill vi se ett lagförslag som gör det möjligt att upphäva medborgarskapet för tidigare utländska medborgare som väljer att åka utomlands för att delta i träning med islamistiska terroristnätverk. På så sätt visar vi med en tydlig markering att muslimska extremister inte är välkomna i Sverige.
Sverigedemokraterna vill att utländska medborgare med dylika kopplingar ska utvisas med omedelbar verkan med livstidsförbud att återvända samt införa ett lagförslag som gör det möjligt att upphäva ett svenskt medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap som deltagit i terroristverksamhet.
Ur ett EU-perspektiv är det främst den organiserade brottsligheten som har kunskap och resurser att bedriva sin brottsliga verksamhet över gränserna. Vår medverkan i det EU där man förbjuds ha uppsikt över sina gränser har medverkat till att den organiserade brottsligheten fått fäste och brottsligheten ökat, vilket regeringen erkände i en proposition där den skriver att ”De kriminella nätverken breder ut sig och blir allt fler. Brottsligheten har också blivit mer internationell, bland annat till följd av Sveriges medlemskap i EU och inträde i Schengensamarbetet.”
Samtidigt har tullens resurser minskat och dess rättigheter att kontrollera gränsen urholkats. På en tioårsperiod har tullens personal minskat med 20 procent och antalet kontroller rasat med 76 procent.
Sverigedemokraterna vill se ett Europa där det är lätt att resa, turista och uppleva varandras länder.
Dock medför den transnationella brottsligheten att tryggheten i våra olika länder minskar. För att skydda våra medborgare och andra från människohandel, inbrott, droger och hitrest brottslighet vill vi se ett återupprättat gränsskydd.
Sverigedemokraternas uppfattning är att nuvarande invandringspolitik medför en betydande ekonomisk belastning för Sverige. Invandringspolitiken bör, precis som övriga politikområden, präglas betydligt starkare av behovsprövning; dels i bemärkelsen av vad som är ekonomiskt berikande för Sverige, dels i bemärkelsen hur man med begränsade resurser kan hjälpa utsatta människor så effektivt som möjligt.
Invandringspolitikens misslyckande kan till viss del beskrivas av följande grafer. Trots att utrikes födda utgör 16 procent av hela befolkningen – vilket i sig får betraktas som en ansenlig del – så förklarar samma grupp knappt hälften av arbetslösheten och mer än hälften av det utbetalade biståndet.
Källa: SCB
Källa: (1) Arbetsmarknadsrapporten 2014, s. 6. (2) Socialstyrelsen (2013), Ekonomiskt bistånd årsstatistik 2012, s. 12.
Det ska också poängteras att dessa siffror tar hänsyn till samtliga utrikes födda. Vid en närmare indelning per världsdel bekräftas tesen att utrikes födda från kulturellt avlägsna länder har en betydligt svårare situation. Exempelvis uppgår arbetslösheten för utrikes födda från Afrika till över 30 procent, medan arbetslösheten bland inomnordiska invandrare ligger bara marginellt lägre än för inrikes födda. [46]
Detta är inte bara en dyster utveckling i sig utan det visar sig även i en internationell jämförelse att utrikes födda av olika anledningar inte i tillräckligt hög utsträckning lyckas på den svenska arbetsmarknaden. Med ett relativt sysselsättningsgap ligger Sverige på katastrofala nivåer inom OECD-området. Detta sysselsättningsgap indikerar således att sysselsättningen bland svenskfödda är 21 procent högre än bland motsvarande grupp utrikes födda.
Källa: Bergh, A. (2014), Utlandsföddas svårigheter på den svenska arbetsmarknaden – partiernas lösningar är inte tillräckliga.
Detta indikerar i sin tur inte bara en ekonomisk belastning (sysselsättningsgraden bland utrikes födda i Sverige måste nå upp till 72 procent för att nå så kallad break-even, det vill säga vid det läge där de totala offentliga skatteintäkterna tangerar de totala offentliga utgifterna). [47] Det orsakar tillika ett kraftigt utanförskap, mätt enligt variabler som sysselsättning, skolresultat och valdeltagande.
Inte mindre än 556 000 personer lever nu i utanförskap. Av dessa är en oproportionerligt stor andel – 48 procent – utrikes födda. Det verkar dock som att även många första generationens invandrare fastnar i utanförskap; enbart 25 procent av de som bor i utanförskap är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. [48]
Källa: Sanandaji, T. (2014), Utanförskapets karta – en uppföljning av Folkpartiets rapportserie.
Från Sverigedemokraternas politiska meningsmotståndare anförs oftast att detta misslyckande är ett resultat av en kombination av främlingsfientligt, diskriminering samt dålig integrationspolitik. Parametrar som volymerna på invandringen, utvandringslandet eller utbildningsnivå nämns som regel inte. Enligt World Values Survey och European Values Survey är Sverige dock det enskilt minst främlingsfientliga landet bland jämförbara länder. Enligt Migrant Integration Policy Index (Mipex) satsar Sverige mest intensivt på integrationspolitiken.
Sverigedemokraternas uppfattning är istället att det är invandringens karaktär och volymer som ligger till grund för dagens dystra situation, och att vi därför kraftigt behöver begränsa den utomeuropeiska asyl- och anhöriginvandringen samtidigt som vi vill kraftigt förstärka katastrofbiståndet för att kunna hjälpa fler människor i nöd.
Sverigedemokraterna vill se ett bistånd som skapar förutsättningar för människor i fattigdom och förtryck att förbättra sina levnadsvillkor utifrån deras grundläggande behov i den omedelbara vardagen. Vi vill ha ett tydligt fokus på fattigdomsbekämpning och att barnens bästa ska få stå i centrum. Vi nöjer oss inte med en kvantitativ målsättning utan fäster större fokus vid kvaliteten och ett ansvarsfullt bistånd som är inriktat på effektivitet och resultat med de mest utsatta människorna i fokus. Bistånd ska vara till för en positiv utveckling i mottagarlandet och inte för att givarländer ska nå kvantitativa målsättningar. Genom en grundlig översyn av ineffektivt bistånd, en större koncentration av biståndet till de minst utvecklade länderna och på färre inriktningar kan vi effektivisera utvecklingsbiståndet och år 2015 ha en biståndsram på 0,7 % av BNI, vilket är i linje med FN:s rekommendationer.
Humanitärt bistånd och flyktinghjälp
Med vetskapen om att det för varje satsad krona går att hjälpa betydligt fler människor i krisområdenas närhet än vad som är möjligt i Sverige anser Sverigedemokraterna det vara en varken klok, rättvis eller human flyktingpolitik som i dagsläget bedrivs. Nuvarande regering vill göra avräkningar på 8,4 miljarder för flyktingmottagning i Sverige och inte ge några tydliga besked om vad regeringen avser att bidra med till internationell flyktinghjälp. Genom en ansvarsfull invandringspolitik räknar vi med att successivt kunna göra mindre avräkningar för flyktingkostnader i Sverige än regeringen, och från 2016 renodla biståndsramen från avräkningar. Regeringens princip att bokföra kostnader för invandring till Sverige inom ramen för internationellt anser vi vara mycket oklok och olycklig. Vi satsar istället på ökat stöd till flyktingar i krisområdenas närhet. Behoven är just nu enorma och situationen är akut, inte minst i Syrien och Irak och dess närområde. Sverigedemokraterna vill dels omfördela resurser inom vår biståndsram för att satsa mer på UNHCR och humanitärt bistånd. Vi vill dessutom utöver ramen öronmärka extra resurser för internationell flyktinghjälp genom bland annat Unicef och Världslivsmedelsprogrammet. Av de resurserna vill vi dessutom stödja flyktingmottagande utvecklingsländer genom världsbankens fonder (RUT dnr 2014:1480). Med en ansvarsfull invandringspolitik och ett ökat fokus på humanitärt bistånd och internationell flyktinghjälp kan vi bättre hjälpa dem som har det allra svårast. Fler barn skulle få gå i skolan, fler människor på flykt skulle kunna få skydd, äta sig mätta och fler liv skulle kunna räddas.
Ebolautbrottet i Västafrika utgör en av de värsta epidemierna på lång tid där många människor drabbats och det ställer länder inför en lång rad utmaningar. Mot bakgrund av detta vill Sverigedemokraterna satsa på ett särskilt bidrag till Västafrika och vi vill dessutom öka det övriga humanitära bidraget genom Sida.
Långsiktigt utvecklingsbistånd
Flertalet fattiga människor lever på landsbygden, och i en studie från Världsbanken (2008) visade det sig att majoriteten av dem gav högsta prioritet åt problem som har med säker tillgång till livsmedel samt inkomster att göra. I två studier framkom att otillräcklig tillgång till eller dåligt dricksvatten var det främsta problemet. Med de fattigas behov som utgångspunkt ter det sig därför naturligt att vi i högre grad än idag vill prioritera satsningar som bidrar till att människor kan få tillgång till grundläggande behov såsom rent vatten och grundläggande sanitet och livsmedel. Detta kan vara avgörande för människors överlevnad, hälsa, jämställdhet, utbildning, välfärd och ekonomiska produktivitet, samt ge förutsättningar att verka för en positiv utveckling inom landet vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
För 2013 var antalet asylsökande till Sverige 6,6 gånger så högt som genomsnittet i hela EU. [49] Per capita medför det att Sverige hade flest antal asylsökande i hela EU. Sverigedemokraternas ambition är att minska antalet asylinvandrare med 90 procent. Detta skulle innebära att vi hamnade på en betydligt mer normal nivå i ett internationellt sammanhang, strax under EU-normen istället för kraftigt över. För att åstadkomma denna förändring vill Sverigedemokraterna genomföra en rad åtgärder. Dessa innefattar bland annat en återgång till temporära istället för permanenta uppehållstillstånd. Vi vill ställa tydligare krav på andra EU-länder att tillämpa Dublinförordningen. I princip skulle asylinvandringen minska med motsvarande 90 procent enbart om Dublinförordningen – som reglerar i vilket land ett asylärende ska hanteras – tillämpades som det var tänkt. Vi vill även införa viseringskrav, vilket innebär att man ska kunna styrka sin identitet och nationalitet.
Det finns tillfällen då familjer splittras eller kärlek uppstår över nationsgränser. Som ett familjevänligt parti ser Sverigedemokraterna det givetvis som önskvärt att var och en får leva nära sina närmaste familjemedlemmar. Samtidigt inser vi att dagens kravlösa och svagt reglerade anhöriginvandring belastar det svenska samhället bortom rimliga proportioner. Vi är således öppna för anhöriginvandring och familjeåterförening, men anser att detta bör följa ett väluppbyggt regelverk samt att ansvaret för den invandrades försörjning och omsorg bör ligga på anknytningspersonen, inte den svenska staten.
Sverigedemokraterna ställer sig i grunden positiva till Europeiska rådets direktiv om rätt till familjeåterförening som formulerat rimliga förslag till välformulerade regelverk. Vi vill reformera de svenska reglerna i enlighet med direktivet, vilket innebär att
- anknytningspersonen har en gällande sjukförsäkring som täcker alla de risker som svenska medborgare täcks av i egenskap av medborgare och som omfattar såväl anknytningspersonen själv som dennes familjemedlemmar,
- anknytningspersonen har stabila, regelbundna och tillräckliga försörjningsmedel för sig själv samt för sina familjemedlemmar för att undvika att en anhöriginvandrare behöver nyttja försörjningsstöd,
- anknytningspersonen kan uppvisa en bostad som anses normal för en familj av jämförbar storlek och som uppfyller gällande bestämmelser om säkerhet och sanitära förhållanden, samt att
Sverige har rätt att kräva att en tredjelandsmedborgare följer olika integrations- eller introduktionsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning.
Sverigedemokraterna vill modernisera nuvarande regler för arbetskraftsinvandring genom att införa ett så kallat blåkortssystem. De uppehållstillstånd som beviljas arbetskraftsinvandrare i enlighet med blåkortssystemet ska alltid vara temporära.
Blåkortssystemet är Sverigedemokraternas förslag till implementering av det europeiska blåkortsdirektivet. Direktivet ställer krav på införandet av ett system som ger en tredjelandsmedborgare rätt att ansöka om ett så kallat blåkort, givet att den sökande kan
- uppvisa en bruttoårslön jämte anställningskontraktet som är minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen i Sverige samtidigt som alla villkor i tillämpliga lagar, kollektivavtal eller relevant branschpraxis är uppfyllda,
- visa upp en handling som styrker att de villkor som enligt nationell lag gäller för utövande av det reglerade yrke som anställningskontraktet åsyftar är uppfyllda samt visa upp handlingar som styrker relevanta högre yrkeskvalifikationer för det yrke eller den bransch som specificeras i anställningskontraktet, när det gäller oreglerade arbeten, samt
- visa upp bevis som styrker innehav av en sjukförsäkring täckandes alla risker som normalt täcks för medborgare i Sverige.
Ovanstående är dock endast minimikrav. Direktivet ger varje medlemsstat rätt att ytterligare reglera arbetskraftsinvandringen genom att dels införa kvoter, dels undersöka situationen på den befintliga arbetsmarknaden och pröva om inte den lediga platsen kan tillsättas med nationell arbetskraft.
Rätt att avslå en ansökan finns givetvis då villkoren inte uppfylls. Den finns också om arbetsgivaren tidigare har påförts någon form av sanktioner eller om handlingarna som ligger till grund för ansökan har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats i något avseende. Slutligen finns rätt att avslå ansökan även i de fall ett avslag kan motiveras med hänsyn till rikets säkerhet, allmän ordning eller folkhälsa. Därutöver finns en möjlighet att återkalla ett blåkort om villkoren inte längre uppfylls, om innehavaren inte har tillräckliga medel för att försörja sig själv och eventuella familjemedlemmar utan att nyttja det sociala trygghetssystemet, om innehavaren ansöker om försörjningsstöd eller med hänsyn tagen till rikets säkerhet, allmänna ordning eller folkhälsa.
Sverigedemokraternas blåkortssystem nyttjar de möjligheter direktivet ger till striktare regleringar. Det resulterande regelverket möjliggör ett mottagande av uteslutande högkvalificerad arbetskraft.
Utöver blåkortsdirektivet ska det inte förekomma någon generell arbetskraftsinvandring från tredje land.
EU-medborgare kan idag relativt enkelt röra sig inom unionens gränser. Detta är i grunden bra, men med vissa undantag. Den generella rörligheten bör justeras på så vis att EU-medborgare kan vistas i Sverige i upp till en månad istället för nuvarande tre, utan att ansöka om tillstånd därtill. För svenskt vidkommande bör detta inte appliceras på de nordiska länderna, där nuvarande höga grad av rörelsefrihet bör kvarstå.
En EU-medborgare som önskar stanna i Sverige längre tid än en månad ska då uppfylla vissa villkor. Han eller hon ska
- bedriva verksamhet som anställd eller som företagare eller delta i utbildning i landet, ha stabila, regelbundna och tillräckliga försörjningsmedel, samt
- visa upp bevis som styrker innehav av sjukförsäkring som täcker alla de risker som normalt täcks för medborgare i Sverige.
Uppfylls inte villkor enligt ovan ska Sverige ha rätt att neka uppehållsrätt.
Det bör också förtydligas i Schengenavtalet att medlemsländer har rätt att införa viseringstvång gentemot andra medlemsländer, om invandringen från det medlemslandet inte kan sägas i tillräckligt hög utsträckning ha uppfyllt kriterierna enligt ovan.
19.6 SKÄRPT TILLGÅNG TILL TRYGGHETSSYSTEM FÖR ICKE EES-MEDBORGARE
Sverigedemokraterna vill i likhet med flertalet andra västländer skärpa tillgången och rättigheterna till de generella välfärds- och trygghetssystemen för icke-medborgare. I länder som Danmark, Storbritannien, Schweiz, Kanada och Australien har individer som inte är medborgare begränsade tillgångar till bland annat socialförsäkringssystem och försörjningsstöd – åtminstone under en inledande period. I Sverige är idag så inte fallet, vilket accentuerar Sveriges tämligen extrema och unika hållning avseende invandringspolitik, i vart fall i en internationell kontext. Sverigedemokraterna vill omgående låta tillsätta en utredning för att studera jämförbara länders system och komma med rekommendationer, med direktivet att föreslå lämpliga begränsningar för icke EES-medborgares tillgång till socialförsäkringssystem samt till försörjningsstöd. Detta skulle kunna medföra att garantinivån i socialförsäkringssystemen för icke EES-medborgare avskaffades, vilket skulle innebära att andra staters medborgare måste kvalificera sig till trygghetssystemen genom att själva arbeta och kunna påvisa en egen taxerad inkomst. Rent ekonomiskt skulle ett sådant förslag minska kostnaderna för Sveriges unikt höga invandring samtidigt som det skulle skicka en kraftig signal att man innan man kräver sin rätt först måste göra sin plikt, det vill säga arbeta och betala skatt.
Modersmålsundervisningen främjar inte assimileringen till det svenska samhället, och dess effekter för inlärning av det svenska språket är tveksamt. Kommunerna eller staten bör inte stå för kostnaderna för modersmålsundervisningen då det är ett intresse för den enskilda familjen. För närvarande är det kommunerna som finansierar modersmålsundervisningen men vi yrkar på att skollagen ändras så att ingen tvingande lag föreskriver obligatorisk modersmålsundervisning, undantaget för de nationella minoritetsspråken. I samband med detta minskar vi statsbidragen till kommunerna med motsvarande kostnad.
Det innebär att det blir frivilligt för kommunerna att erbjuda modersmålsundervisning, men att kommunerna också får finansiera det till 100 procent.
19.8 SLOPANDE AV INTEGRATIONSPOLITIKEN
Med Sverigedemokraternas realistiska inriktning på invandringspolitiken kommer behovet av en aktiv och kostsam integrationspolitik att upphöra. Med hanterbara volymer samt en mer behovsanpassad politik kommer integrationsprocessen att ske per automatik och mer naturligt. Detta innebär att integrationspolitiken i nuvarande form helt ska slopas.
Sverige ska fortsatt erbjuda språkundervisning samt obligatorisk samhällsorientering för nyanlända invandrare.
19.9 AVSKAFFAD SUBVENTIONERAD VÅRD AV TILLSTÅNDSLÖSA INVANDRARE
Sverige är ett öppet och tolerant land och ska så förbli. Sverige har de mest generösa asyl- och migrationsreglerna i den utvecklade världen – har man flyktingstatus nekas man inte uppehållstillstånd. För att Sverige ska kunna upprätthålla en reglerad invandring är det viktigt att realisera de avvisnings- och utvisningsbeslut som tagits.
Sverigedemokraterna är av meningen att det är en kontraproduktiv satsning att subventionera vård för personer som uppehåller sig i Sverige utan tillstånd, då det kan eskalera till att fler och fler tar sig till Sverige på sätt som inte är säkra genom exempelvis flyktingsmuggling. Utfallet blir då att vi får fler illegala som lever i missförhållanden i Sverige, att fler väljer att ta osäkra vägar hit och därmed även riskerar sina liv.
Att människor som vistas här i Sverige utan tillstånd ska få ta del av den svenska skattesubventionerade hälso- och sjukvården är inget som Sverigedemokraterna anser vara rimligt. En viktig princip för oss Sverigedemokrater är dock att ingen ska nekas akut eller omedelbar vård i Sverige på grund av medborgarskap.
rösa asyl- och migrationsreglerna i den utvecklade världen; har man flyktingstatus nekas man inte uppehållstillstånd. För att Sverige ska kunna upprätthålla en reglerad invandring är det viktigt att realisera de avvisnings- och utvisningsbeslut som tagits.
För Sverigedemokraterna har kulturen en central plats i livet, politiken och samhällsbygget. Kulturen skall vara livskraftig och till för alla. Ledord i vår politik på området är tillgänglighet och folkhälsa.
Vi eftersträvar särskilt att göra kulturen tillgänglig för barn, gamla och funktionshindrade. För oss är det också självklart att Sverige är unikt och att den svenska kulturen också är unik och värd att bevara och belysa. Den gemensamma svenska kulturen är betydligt äldre än mångkulturen och vi vill särskilt belysa dess betydelse för det fredliga, demokratiska och solidariska välfärdssamhället vi lever i. Att stärka den nationella identiteten och kulturarvets ställning är således en förutsättning för alla som vill befrämja en positiv samhällsutveckling.
Vi satsar i den här budgeten på tillgänglighetsåtgärder, folkhälsa och på insatser som är ägnade åt att bevara och levandegöra det svenska kultur- och naturarvet. Vidare anser vi det viktigt att kulturen kommer nära medborgarna och stödjer därför ansatser som syftar till att fördela kulturen något mindre centraliserat och mer regionalt och lokalt. I detta ligger även satsningar på barn, unga och funktionshindrade. Vi anslår extra medel till friluftslivet och för att permanenta elitidrottsatsningen, och vi tillskjuter medel till idrott för äldre. Anslagen till idrotten skall även inrymma pris- och löneomräkning. Vi satsar också på att öppna och tillgängliggöra museer för fler, samt att sänka trösklarna och stärka tillgången till kultur- och musikskolor.
Vi sänker däremot anslag som inriktar sig på mångkultur och samtidskonst. Dessutom minskar vi anslagen till organisationer som baseras på kön och etnicitet. Vidare ser vi det som självklart att föreningar som uppbär någon form av offentligt stöd också är öppna för allmänheten. Därutöver minskas vissa anslag till följd av skarpare reglering och kontroll av att de verksamheter som uppbär statsbidrag delar det svenska samhällets grundläggande demokratiska värderingar.
Bland våra kulturpolitiska satsningar vill vi här främst lyfta fram följande:
Sverige har ett stort och rikt friluftsliv. Miljontals svenskar och däribland hundratusentals barn är medlemmar i någon av de friluftsorganisationer som finns över hela landet. Många nyttjar den svenska naturen genom sportutövande, turism eller rekreation. Friluftslivet når många samhällsgrupper och är en viktig resurs för regional utveckling. Det fyller också en viktig funktion för att knyta ihop kultur- och naturarv och för förståelsen att dessa ofta hänger ihop och är beroende av vår omsorg. Att synliggöra vårt samlade kultur- och naturarv är något vi sverigedemokrater ser som mycket viktigt. Genom att skjuta till resurser för att bevara, bruka och utveckla naturarvet och friluftslivet kan det också användas än mer som metod för folkhälsa. Genom att tillgängliggöra och öppna upp för fler kan rehabilitering med och i naturen nyttjas ur flera aspekter. Forskning visar att natur och friluftsliv har en stärkande och läkande effekt vid ohälsa och här tror vi att friluftslivet kan spela en ännu större roll än idag. Ett hinder är att anslagsnivåerna legat still och därmed i praktiken minskat alltför länge, samtidigt som branschen efterfrågat större politisk vilja och statligt stöd. Sverigedemokraterna tror på friluftslivets betydelse och anslår därför 80 miljoner kronor extra årligen till 2018.
Sverigedemokraterna har med intresse följt frågan kring fri entré vid statliga museer och kan konstatera att det finns både för- och nackdelar med reformen. Det har visat sig att besöksstatistiken kan utvecklas positivt vid införandet av fri entré, vilket är bra ur tillgänglighetssynpunkt. Samtidigt ser vi att regeringens förslag är alltför storstadsfokuserat och snävt. Enbart fri entré tror vi inte är den enda eller alltid lämpligaste vägen för att tillgängliggöra museernas utställningar och samlingar. Av den anledningen anslår Sverigedemokraterna istället medel för en fond vi kallar ”Öppna museer”. En satsning som riktar sig till hela landet, både till statliga och regionala museer och stiftelser. Fonden är ämnad att användas för att kunna delsubventionera införandet av fri entré, digitalisera eller synliggöra samlingar, utveckla kulturarvspedagogik eller för att marknadsföra och utveckla verksamheten. Viktigt är att museerna involveras, och kriterierna för att få beviljat stöd ska vara att tillgängliggöra museet och dess samlingar på fler sätt och för nya grupper. Museerna känner bäst sin verksamhet och för en del upplevs entréavgifter som ett stort hinder, för andra brist på resurser för att tillgängliggöra samlingarna på fler och nya sätt. I det här förslaget involveras museerna själva i arbetet med att tillgängliggöra våra kulturskatter, och även stiftelser såsom Nordiska museet, och Ajtte (Svenskt fjäll- och samemuseum) samt länsmuseerna får möjlighet att äska medel ur fonden. I linje med att stärka tillgången till kultur i hela landet anslår vi också ökade medel till Riksteatern, Riksutställningar och Institutet för språk- och folkminnen.
20.3 KULTUR- OCH MUSIKSKOLESATSNING
Det har länge varit känt att stora regionala skillnader råder mellan kultur- och musikskolorna i Sverige, såväl avseende utbud som avgiftsnivåer. Mellan glesbygd och storstad. Stad och land. Branschen efterfrågar en strategi för hur tillgången till, och likvärdigheten mellan, Sveriges kulturskolor kan stärkas. En viljeinriktning Sverigedemokraterna delar, då nuvarande situation inte är tillfredsställande ur ett nationellt tillgänglighets- och likvärdighetsperspektiv. Hundratusentals barn och unga tar idag del av kurser vid våra kulturskolor. Verksamheten har format många duktiga och talangfulla elever till blivande professionella musiker, skådespelare och dansare med fler kulturutövare. Kulturskolan för också med sig positiva bidrag i form av folkhälsa, förbättrade studieresultat och naturligtvis kunskap om konst och kultur. För att tillgängliggöra musik- och kulturutövandet för fler barn och unga där terminskostnaden kan vara avgörande, anslår vi, i likhet med regeringen, medel för att begränsa taxorna per termin, samt för att stärka kultur- och musikskolans samverkan med skolan. Vår intention är också att de kommuner som helt saknar kulturskola ska kunna stödjas att etablera ett basutbud.
20.4 KULTURARVSFONDEN OCH KULTURMILJÖN
Som ett led i Sverigedemokraternas långsiktiga strävan efter att stärka kärnan i den svenska kulturen och återupprätta en gemensam nationell identitet föreslår vi en kraftig utökning av stödet till bevarandet av kulturarvet och levandegörandet av den traditionella, folkliga, svenska kulturen. Med inspiration från bland annat Norge vill vi därför inrätta en särskild fond dit privatpersoner, organisationer, föreningar och i särskilda fall även kommuner ska kunna vända sig för att äska medel till verksamheter som bevarar och levandegör det traditionella svenska kulturarvet. Utöver att bidra med rena ekonomiska medel skulle en särskild kulturarvsfond också skicka en tydlig signal om att staten värdesätter den svenska nationens historia och kulturarv. Vi stärker även medlen för att bevara, vårda, levandegöra och sprida kunskap om fornlämningar, kulturlandskap och bebyggelse, det här bland annat genom ett ROT-avdrag öronmärkt för kulturhistoriska bebyggelsemiljöer. Vad gäller kulturmiljön anslår vi också riktade medel till Riksantikvarieämbetet för ett fortsatt och intensifierat arbete med att i olika former verka för att kartlägga, förebygga och begränsa skadorna på kulturlämningar i den svenska skogen.
Sverigedemokraterna vill efter dansk förebild införa en speciell kulturkanon. En kulturkanon skulle kunna fungera som introduktion till det svenska kulturarvet och blåsa liv i den svenska kulturdebatten och flytta fokus ifrån ifrågasättande av den svenska kulturens existens och från rotlöshet och istället uppmuntra till ökad reflektion kring kulturarvet och dess betydelse för vårt samhälle. Liksom i Danmark ska kulturkanon syfta till att lyfta fram de delar av kulturarvet som kan anses vara särskilt värdefulla eller särskilt betydelsefulla för formandet av den svenska identiteten och som vi därför vill bära med oss in i framtiden. Vid urvalet av de verk som ska ingå bör de svenska medborgarna beredas möjlighet att vara delaktiga.
20.6 DIGITALISERING AV FILMARKIVET
I filmarkiven finns det många tusen äldre filmer som väntar på att bli digitaliserade och det är bråttom. Det här är kulturskatter och en viktig del av Sveriges immateriella kulturarv, men det dröjer nämligen inte särskilt länge innan man inte längre kan köpa reservdelar till de analoga projektorerna, och annan behövlig teknik blir snabbt obsolet och försvinner snart från marknaden. Vi välkomnar att regeringen insett problemet och i viss mån tillskjutit medel. Vi anser dock att det inte räcker och för att filmarkivet verkligen skall kunna komma igång med sin uppgift anslår vi ökade medel för digitaliseringen.
20.7 KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING
Sverige har varit ett kristet land i tusen år. Ingen annan religion, idé och institution har varit lika betydelsefull för formandet av den svenska kulturen som kristendomen och den svenska kyrkan. Bevarandet av det kristna kulturarvet är således en angelägenhet för alla. Sverigedemokraterna har via skrivelser och riksdagens utredningstjänst förstått att medlen som anslås idag för den kyrkoantikvariska ersättningen inte fullt räcker till för det behov som finns idag. Vi föreslår därför ökad kyrkoantikvarisk ersättning.
Enligt vår uppfattning om att kulturarvets olika former har ett större behov av politiskt stöd, medan delar av samtidskonsten bör kunna stå på egna ben i något högre utsträckning, så prioriterar vi inom museivärlden satsningar och stöd till museer som bevarar eller visar upp många skiftande delar av det svenska kulturarvet såsom statens historiska museer, Statens maritima museer, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Naturhistoriska riksmuseet, Livrustkammaren, Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet, Statens försvarshistoriska museer, Skansen, Nordiska museet med flera. Däremot minskas anslagen till samtidskonst och mångkulturell verksamhet och vi prioriterar ner Statens museer för världskultur och Moderna museet.
20.9 KULTURARVSFORSKNING OCH ARKEOLOGI
Vi stärker medlen till Riksantikvarieämbetet. Dels återför vi anslag som tidigare tagits ifrån ämbetet, dels skall medlen gå till att stödja kulturarvsforskning samt till arkeologisk verksamhet som vi anser fått tillbringa för lång tid i skymundan. Detta anslag syftar till ett första steg mot att lyfta upp arkeologin på dagordningen och för att minska risken för att arkeologisk verksamhet skall tvingas avbrytas i förtid. Det syftar också till att göra de historiska studierna och dess karriärvägar mer intressanta för unga.
Liksom vi anser det vara viktigt med tidiga möten med kultur är det vår mening att kulturen bör följa människan genom hela hennes liv. Sedan en tid tillbaka står detta också klart för såväl regering som flertalet kommuner, och satsningar har genomförts för att som en del av det hälsofrämjande arbetet för våra äldre medborgare erbjuda kulturella aktiviteter. Det är glädjande att många av Sveriges kommuner valt att införliva kulturverksamhet i äldrevården. Sverigedemokraterna är av åsikten att satsningen på kultur för äldre snarast bör struktureras på nationell nivå och det är vår mening att vi med norsk förebild bör införa en bidragsfond för skapande äldreomsorg som skulle kunna hjälpa till att permanenta och lyfta kommunernas befintliga satsningar, på samma sätt som skolors kulturverksamhet förstärkts och nått helt nya nivåer tack vare Skapande skola.
20.11 FUNKTIONSHINDRADES RÄTT TILL KULTUR
Sverigedemokraterna tror på tanken om att individen själv är den som bäst bör bestämma vilken kultur han eller hon vill utöva. Vi stöder åtgärderna att tillpassa icke-statliga kulturlokaler så att de blir åtkomliga för funktionshindrade och anslår även extra medel för detta. Då vi är av uppfattningen att alla individer själva vet bäst vilken kulturell utövning de själva föredrar tillskjuter vi även medel till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor så att organisationer som företräder funktionshindrade ungdomar ska kunna äska medel för kulturella verksamheter som de själva väljer. Tanken är att medlen skall kunna täcka allt från Lan-spel till utomhusaktiviteter av eget val.
Vi ser positivt på de satsningar som redan genomförts för att införliva kulturen i grundskolan. Projektet Skapande skola har på ett par år växt från att ursprungligen riktas enbart till högstadieelever till att numera omfatta hela grundskolan. Bidrag har de senaste åren fördelats till hundratals skolor som via dessa medel kunnat ge sina elever tillfällen att uppleva fantastiska föreställningar och stärka sin kreativitet genom eget skapande och deltagande. Skapande skola har fr.o.m. 2013 byggts ut till att omfatta även förskoleklass. Det är ett steg på vägen, men inte tillräckligt. Då även förskolan har ett kulturuppdrag i sin läroplan anser Sverigedemokraterna att även den bör införlivas i satsningen.
Idrott och friluftsliv är en stor rörelse i Sverige, ofta också med stor folklig förankring då stora delar är ideell. Arbetet i och intresset för idrott och friluftsliv är också centralt för rörelse och folkhälsa, inte minst bland barn och unga. För att ytterligare stärka den svenska idrottens internationella konkurrenskraft och ge oss nya framgångsrika idrottsstjärnor och förebilder som kan locka fler barn och ungdomar till idrottsrörelsen lanserades år 2009 den så kallade elitsatsningen. Tyvärr beslutade den förra regeringen att avsluta satsningen år 2012. Vi menar att detta var ett felaktigt beslut och tillskjuter därför medel för att permanenta satsningen. Att säkra barns och ungdomars tillgång till idrott och fysisk aktivitet är en angelägen uppgift. Lika viktigt är det dock att göra detsamma för våra äldre medborgare. Vi vet att idrott och friskvård kan motverka många ålderssjukdomar, bidra till att förhindra fallolyckor och också bidra till att bryta den ensamhet och sociala isolering som många av våra äldre tyvärr lider av. Vi tillskjuter därför även medel till äldres rätt till idrott.
21.1 UTGIFTSRAMAR PER UTGIFTSOMRÅDE
|
Miljoner kronor |
|||||
|
|
|
Avvikelse från regeringen (SD) |
|||
|
|
|
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
|
|
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse |
|
|
|
|
|
3:1 |
Sametinget |
+10 |
+10 |
+10 |
+10 |
|
4:1 |
Regeringskansliet m.m. |
–286 |
–332 |
–445 |
–631 |
|
5:1 |
Länsstyrelserna m.m. |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
6:6 |
Stöd till politiska partier |
–17 |
–17 |
–17 |
–17 |
|
8:1 |
Presstödsnämnden |
|
|
|
–7 |
|
8:2 |
Presstöd |
–142 |
–284 |
–425 |
–567 |
|
|
Summa |
–415 |
–603 |
–857 |
–1 192 |
21.1.2 SAMHÄLLSEKONOMI OCH FINANSFÖRVALTNING
|
|
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning |
|
|
|
|
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
2:1 |
Transfereringar till följd av KPI-effekt |
|
+200 |
+500 |
+500 |
|
2:2 |
Statens lönekostnader |
+300 |
|
|
|
|
2:3 |
Transfereringar |
–300 |
–400 |
–500 |
–500 |
|
2:4 |
Statens lönekostnader |
+500 |
+200 |
+100 |
+100 |
|
|
Summa |
+500 |
|
+100 |
+100 |
21.1.3 SKATT, TULL OCH EXEKUTION
|
|
Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution |
|
|
|
|
|
1:1 |
Skatteverket |
+25 |
+50 |
+75 |
+100 |
|
1:3 |
Tullverket |
+199 |
+241 |
+223 |
+320 |
|
|
Summa |
+224 |
+291 |
+298 |
+420 |
|
|
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet |
|
|
|
|
|
1:1 |
Polisorganisationen |
+1 482 |
+1 572 |
+1 849 |
+1 950 |
|
1:2 |
Säkerhetspolisen |
+100 |
+110 |
+120 |
+130 |
|
1:3 |
Åklagarmyndigheten |
+151 |
+174 |
+191 |
+188 |
|
1:4 |
Ekobrottsmyndigheten |
+68 |
+74 |
+71 |
+75 |
|
1:5 |
Sveriges Domstolar |
+305 |
+527 |
+613 |
+638 |
|
1:6 |
Kriminalvården |
+317 |
+124 |
+78 |
–153 |
|
1:7 |
Brottsförebyggande rådet |
+13 |
+25 |
+29 |
+30 |
|
1:8 |
Rättsmedicinalverket |
+11 |
+10 |
+10 |
+10 |
|
1:9 |
Gentekniknämnden |
+1 |
+2 |
+2 |
+2 |
|
1:10 |
Brottsoffermyndigheten |
+12 |
+12 |
+14 |
+17 |
|
1:11 |
Ersättning för skador på grund av brott |
+119 |
+122 |
+126 |
+131 |
|
1:12 |
Rättsliga biträden m.m. |
+69 |
+320 |
+439 |
+425 |
|
|
Summa |
+2 648 |
+3 072 |
+3 542 |
+3 443 |
21.1.5 INTERNATIONELL SAMVERKAN
|
|
Utgiftsområde 5 Internationell samverkan |
|
|
|
|
|
1:3 |
Nordiskt samarbete |
+10 |
+10 |
+10 |
+10 |
|
|
Summa |
+10 |
+10 |
+10 |
+10 |
21.1.6 FÖRSVAR OCH SAMHÄLLETS KRISBEREDSKAP
|
|
Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap |
|
|
|
|
|
1:1 |
Förbandsverksamhet och beredskap |
+1 081 |
+2 734 |
+ 4 032 |
+6 498 |
|
1:2 |
Försvarsmaktens insatser internationellt |
–1 359 |
–1 359 |
–1 359 |
–1 359 |
|
1:3 |
Anskaffning av materiel och anläggningar |
–453 |
–1041 |
+4 050 |
+3 367 |
|
1:4 |
Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar |
+564 |
+ 378 |
|
|
|
1:5 |
Forskning och teknikutveckling |
|
|
|
+46 |
|
1:6 |
Totalförsvarets rekryteringsmyndighet |
+531 |
+546 |
+562 |
+578 |
|
1:7 |
Officersutbildning m.m. |
+50 |
+50 |
+50 |
+50 |
|
1:8 |
Försvarets radioanstalt |
+100 |
+100 |
+100 |
+100 |
|
1:9 |
Totalförsvarets forskningsinstitut |
+150 |
+150 |
+150 |
+150 |
|
1:10 |
Nämnder m.m. |
+5 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
1:11 |
Internationella materielsamarbeten, industrifrågor m.m. |
|
|
|
|
|
1:12 |
Försvarsexportmyndigheten |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
1:13 |
Försvarsunderrättelsedomstolen |
|
|
|
|
|
1:14 |
Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten |
|
|
|
|
|
2:1 |
Kustbevakningen |
+405 |
+285 |
+290 |
+295 |
|
2:2 |
Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor |
|
|
|
|
|
2:3 |
Ersättning för räddningstjänst m.m. |
|
|
|
|
|
2:4 |
Krisberedskap |
|
+50 |
+100 |
+250 |
|
2:5 |
Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet |
|
|
|
|
|
2:6 |
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal |
|
|
|
|
|
2:7 |
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap |
|
|
|
|
|
2:8 |
Statens haverikommission |
|
|
|
|
|
|
Summa |
+2 000 |
+4 000 |
+8 000 |
+10 000 |
21.1.7 INTERNATIONELLT BISTÅND
|
|
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd |
|
|
|
|
|
1:1 |
Biståndsverksamhet |
–9 762 |
–7 931 |
–11 043 |
–12 276 |
|
1:2 |
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) |
–130 |
–180 |
–180 |
–180 |
|
1:3 |
Nordiska Afrikainstitutet |
–5 |
–5 |
–5 |
–5 |
|
1:4 |
Folke Bernadotteakademin |
|
–10 |
–20 |
–20 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
1:1 |
Extra anslag UNHCR/flyktinghjälp (inom biståndram 0,7%) |
+2 200 |
+2 200 |
+2 100 |
+2 000 |
|
2:1 |
Extra anslag generell flyktinghjälp (utöver biståndsram) |
+1 400 |
+1 400 |
+700 |
+700 |
|
2:3 |
Bekämpning av Ebola (utöver biståndsram 0,7%) |
+400 |
+200 |
|
|
|
|
Summa |
–5 897 |
–4 326 |
–8 448 |
–9 781 |
|
|
Utgiftsområde 8 Migration |
|
|
|
|
|
1:1 |
Migrationsverket |
–1 614 |
–3 298 |
–2 998 |
–2 802 |
|
1:2 |
Ersättningar och bostadskostnader |
–4 643 |
–9 286 |
–8 220 |
–7 241 |
|
1:3 |
Migrationspolitiska åtgärder |
–420 |
–423 |
–429 |
–440 |
|
1:4 |
Domstolsprövning i utlänningsmål |
–252 |
–501 |
–510 |
–523 |
|
1:5 |
Rättsliga biträden m.m. vid domstolsprövning i utlänningsmål |
–72 |
–145 |
–145 |
–145 |
|
1:6 |
Offentligt biträde i utlänningsärenden |
–170 |
–387 |
–305 |
–272 |
|
|
Summa |
–7 171 |
–14 039 |
–12 606 |
–11 423 |
21.1.9 HÄLSOVÅRD, SJUKVÅRD OCH SOCIAL OMSORG
|
|
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
|
|
|
|
|
1:4 |
Tandvårdsförmåner |
+155 |
+133 |
+113 |
+96 |
|
1:5 |
Bidrag för läkemedelsförmånerna |
–28 |
–147 |
–251 |
–330 |
|
1:6 |
Bidrag till folkhälsa och sjukvård |
+1 715 |
+1 865 |
+2 465 |
+2 515 |
|
1:8 |
Bidrag till psykiatri |
+80 |
+80 |
+80 |
+80 |
|
3:1 |
Myndigheten för delaktighet |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
4:4 |
Kostnader för statlig assistansersättning |
–55 |
–308 |
–555 |
–763 |
|
4:5 |
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken |
+750 |
+1 150 |
+1 550 |
+1 950 |
|
4:7 |
Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. |
+10 |
+10 |
+10 |
+10 |
|
4:8 |
Ersättning för vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården |
|
+250 |
+250 |
+250 |
|
4:9 |
Ersättningsnämnden |
|
+39 |
+39 |
+39 |
|
8:1 |
Socialstyrelsen |
+170 |
+170 |
+170 |
+170 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
9:1 |
Rätt till heltid |
|
+2 100 |
+4 400 |
+4 400 |
|
9:2 |
Nystart för omvårdnadslyftet |
+250 |
+250 |
+250 |
+250 |
|
10:1 |
Övriga sjukvårdsåtgärder |
+120 |
+120 |
+120 |
+120 |
|
|
Summa |
+3 187 |
+5 732 |
+8 661 |
+8 807 |
|
|
Specificering av anslagsförändringar |
|
|
|
|
|
10:1 |
Bekämpa könsspecifika sjukdomar |
+100 |
+100 |
+100 |
+100 |
|
|
Glesbygdsapotek |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
|
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
|
|
|
|
21.1.10 EKONOMISKT TRYGGHET VID SJUKDOM OCH FUNKTIONSNEDSÄTTNING
|
|
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning |
|
|
|
|
|
1:1 |
Sjukpenning och rehabilitering m.m. |
+692 |
+458 |
+725 |
+799 |
|
1:2 |
Aktivitets- och sjukersättningar m.m. |
–3 |
–14 |
–24 |
–31 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
3:1 |
Sjuklön för små företag |
+2 200 |
+2 300 |
+2 400 |
+2 500 |
|
|
Summa |
+2 889 |
+2 744 |
+3 101 |
+3 268 |
21.1.11 EKONOMISK TRYGGHET VID ÅLDERDOM
|
|
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
|
|
|
|
|
1:1 |
Garantipension till ålderspension |
|
|
+6 200 |
+6 300 |
|
1:2 |
Efterlevandepensioner till vuxna |
+300 |
+300 |
+300 |
+300 |
|
1:3 |
Bostadstillägg till pensionärer |
|
|
–1 100 |
–1 100 |
|
1:4 |
Äldreförsörjningsstöd |
–22 |
–126 |
–127 |
–213 |
|
2:1 |
Pensionsmyndigheten |
+21 |
+21 |
+21 |
+21 |
|
|
Summa |
+299 |
+195 |
+5 294 |
+5 308 |
21.1.12 EKONOMISK TRYGGHET FÖR FAMILJER OCH BARN
|
|
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn |
|
|
|
|
|
1:1 |
Barnbidrag |
–88 |
–488 |
–863 |
–1 166 |
|
1:2 |
Föräldraförsäkring |
+442 |
–104 |
–291 |
–348 |
|
1:3 |
Underhållsstöd |
–15 |
–54 |
–115 |
–163 |
|
1:5 |
Barnpension och efterlevandestöd |
–3 |
–16 |
–29 |
–40 |
|
1:6 |
Vårdbidrag för funktionshindrade barn |
+4 |
–22 |
–49 |
–73 |
|
1:7 |
Pensionsrätt för barnår |
–48 |
–273 |
–490 |
–648 |
|
1:8 |
Bostadsbidrag |
+178 |
–150 |
–451 |
–704 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
2:1 |
Ekonomisk stimulans till familjerådgivning |
+100 |
+100 |
+100 |
+100 |
|
2:2 |
Småbarnsföräldrar |
+268 |
+274 |
+281 |
+287 |
|
|
Summa |
+838 |
–733 |
–1 907 |
–2 755 |
|
|
Specificering av anslagsförändringar |
|
|
|
|
|
1:2 |
Graviditetspeng |
+250 |
+250 |
+250 |
+250 |
|
1:2 |
Höjd föräldrapenning (1, 1, 2, resp 3 %) |
|
|
|
|
|
1:2 |
Sorgpeng |
+24 |
+24 |
+24 |
+24 |
|
1:2 |
Minskad invandring |
–123 |
–682 |
–1 201 |
–1 615 |
|
2:2 |
Förskoledagar |
+150 |
+150 |
+150 |
+150 |
|
2:2 |
Kontaktdagar |
+118 |
+124 |
+131 |
+137 |
21.1.13 INTEGRATION OCH JÄMSTÄLLDHET
|
|
Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet |
|
|
|
|
|
1:1 |
Integrationsåtgärder |
–34 |
–34 |
–35 |
–35 |
|
1:2 |
Kommunersättningar vid flyktingmottagande |
–826 |
–5 113 |
–9 832 |
–13 018 |
|
1:3 |
Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare |
–222 |
–2 580 |
–5 116 |
–5 158 |
|
1:4 |
Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända invandrare |
–2 710 |
–3 056 |
–3 546 |
–3 251 |
|
1:5 |
Hemutrustningslån |
–217 |
–257 |
–246 |
–194 |
|
2:1 |
Diskrimineringsombudsmannen |
–98 |
–98 |
–100 |
–103 |
|
3:1 |
Särskilda jämställdhetsåtgärder |
+150 |
+150 |
+150 |
+150 |
|
|
Summa |
–3 956 |
–10 988 |
–18 724 |
–21 608 |
21.1.14 ARBETSMARKNAD OCH ARBETSLIV
|
|
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv |
|
|
|
|
|
1:2 |
Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd |
+139 |
–3 722 |
–4 051 |
–2 785 |
|
1:3 |
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser |
–14 |
–76 |
–133 |
–179 |
|
1:4 |
Lönebidrag och Samhall m.m. |
+299 |
+387 |
+486 |
+611 |
|
1:11 |
Bidrag till lönegarantiersättning |
–2 |
–10 |
–15 |
–19 |
|
2:1 |
Arbetsmiljöverket |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
3:1 |
Friskvård och företagshälsovård |
+100 |
+200 |
+300 |
+400 |
|
3:2 |
Fortbildning av skyddsombud |
+50 |
+50 |
+50 |
+50 |
|
3:3 |
Utbildninginsatser mot mobbning och trakasserier |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
|
3:4 |
Nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö |
+75 |
+75 |
+75 |
+75 |
|
3:5 |
Centrum för äldrepolitik |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
|
|
Summa |
+722 |
–3 021 |
–3 213 |
–1 772 |
|
|
Specificering av anslagsförändringar |
|
|
|
|
|
1:4 |
Lönestöd |
+200 |
+400 |
+600 |
+800 |
|
|
Föreningsjobb |
+125 |
+125 |
+125 |
+125 |
|
|
Minskad invandring |
–26 |
–138 |
–239 |
–314 |
|
2:1 |
Motverka hot och våld |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
|
|
Utgiftsområde 15 Studiestöd |
|
|
|
|
|
1:1 |
Studiehjälp |
–15 |
–81 |
–140 |
–187 |
|
1:2 |
Studiemedel |
+303 |
+105 |
–74 |
–219 |
|
|
Summa |
+288 |
+24 |
–214 |
–406 |
21.1.16 UTBILDNING OCH UNIVERSITETSFORSKNING
|
|
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning |
|
|
|
|
|
1:5 |
Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet |
–107 |
–197 |
–197 |
–197 |
|
1:14 |
Statligt stöd till vuxenutbildning |
+350 |
+350 |
+350 |
+350 |
|
2:19 |
Luleå tekniska universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå |
+30 |
+60 |
+60 |
+60 |
|
2:20 |
Luleå tekniska universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå |
+20 |
+40 |
+40 |
+40 |
|
2:23 |
Linnéuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå |
+50 |
+75 |
+100 |
+125 |
|
2:24 |
Linnéuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
|
2:64 |
Särskilda utgifter inom universitet och högskolor |
+17 |
+39 |
+21 |
+17 |
|
3:4 |
Rymdforskning och rymdverksamhet |
+50 |
+100 |
+150 |
+200 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
5:1 |
Lärarinteraktion högre utbildning (Grundbulten) |
+250 |
+500 |
+750 |
+1 000 |
|
5:2 |
Forskningsinitiativ |
+250 |
+500 |
+750 |
+1 000 |
|
5:3 |
Fler läkarplatser |
+25 |
+100 |
+100 |
+100 |
|
5:4 |
Satsning på grund- och gymnasieskolan |
+280 |
+840 |
+1 165 |
+1 240 |
|
|
Summa |
+1 240 |
+2 432 |
+3 314 |
+3 960 |
|
|
Specificering av anslagsförändringar |
|
|
|
|
|
2:64 |
Teckentolksutbildning |
+17 |
+17 |
+17 |
+17 |
|
5:4 |
Matreform |
+50 |
+100 |
+150 |
+200 |
|
|
Fler vuxna i skolan |
+50 |
+200 |
+400 |
+400 |
|
|
Studievägledning |
+50 |
+50 |
+50 |
+50 |
|
|
Antimobbningssatsning |
+50 |
+100 |
+150 |
+150 |
|
|
Satsning på barn med särskilda behov |
+55 |
+55 |
+55 |
+55 |
|
|
Kunskapssatsning i svenska språket |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
21.1.17 KULTUR, MEDIER, TROSSAMFUND OCH FRITID
|
|
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid |
|
|
|
|
|
1:1 |
Statens kulturråd |
+25 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
1:2 |
Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete |
–75 |
–85 |
–85 |
–85 |
|
1:3 |
Skapande skola |
+50 |
+50 |
+50 |
+50 |
|
1:4 |
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
1:5 |
Stöd till icke-statliga kulturlokaler |
+5 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
1:6 |
Bidrag till regional kulturverksamhet |
–50 |
–50 |
–50 |
–50 |
|
1:7 |
Myndigheten för kulturanalys |
|
+15 |
+15 |
+15 |
|
2:1 |
Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens Hus, Drottningholms slottsteater och Voksenåsen |
+5 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
2:3 |
Statens musikverk |
+6 |
+6 |
+6 |
+6 |
|
3:1 |
Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter |
–40 |
–40 |
–40 |
–40 |
|
3:4 |
Institutet för språk och folkminnen |
+10 |
+10 |
+10 |
+10 |
|
4:1 |
Statens konstråd |
–1 |
–1 |
–1 |
–1 |
|
4:2 |
Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön |
–10 |
–10 |
–10 |
–10 |
|
4:3 |
Nämnden för hemslöjdsfrågor |
+5 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
5:2 |
Ersättningar och bidrag till konstnärer |
–33 |
–33 |
–33 |
–33 |
|
7:1 |
Riksantikvarieämbetet |
+51 |
+51 |
+51 |
+51 |
|
7:3 |
Kyrkoantikvarisk ersättning |
+100 |
+100 |
+100 |
+100 |
|
8:1 |
Centrala museer: Myndigheter |
–100 |
–100 |
–100 |
–100 |
|
8:2 |
Centrala museer: Stiftelser |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
8:3 |
Bidrag till vissa museer |
+1 |
+1 |
+1 |
+1 |
|
8:4 |
Riksutställningar |
+5 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
9:2 |
Stöd till trossamfund |
–17 |
–11 |
|
+7 |
|
10:1 |
Filmstöd |
|
+15 |
+15 |
+15 |
|
12:2 |
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet |
–5 |
–5 |
–5 |
–5 |
|
13:1 |
Stöd till idrotten |
+125 |
+145 |
+165 |
+185 |
|
13:3 |
Bidrag för kvinnors organisering |
–28 |
–28 |
–28 |
–28 |
|
13:4 |
Stöd till friluftsorganisationer |
+80 |
+80 |
+80 |
+80 |
|
13:5 |
Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer |
–15 |
–15 |
–15 |
–15 |
|
14:1 |
Bidrag till folkbildningen |
–170 |
–200 |
–200 |
–200 |
|
14:2 |
Bidrag till kontakttolkutbildning |
–17 |
–17 |
–17 |
–17 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
16:1 |
Kulturarvs-ROT |
+160 |
+160 |
+160 |
+160 |
|
16:2 |
Kulturarvsfond |
+100 |
+100 |
+100 |
+100 |
|
16:3 |
Skapande äldreomsorg |
+35 |
+35 |
+35 |
+35 |
|
16:4 |
Särskild satsning för funktionshindrade |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
16:5 |
Öppna museer |
+140 |
+140 |
+140 |
+140 |
|
|
Summa |
+402 |
+398 |
+429 |
+456 |
21.1.18 SAMHÄLLSPLANERING, BOSTADSFÖRSÖRJNING OCH BYGGANDE SAMT KONSUMENTPOLITIK
|
|
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik |
|
|
|
|
|
1:13 |
Upprustning av skollokaler |
|
+500 |
+500 |
+500 |
|
|
Summa |
|
+500 |
+500 |
+500 |
|
|
Utgiftsområde 19 Regional tillväxt |
|
|
|
|
|
1:2 |
Transportbidrag |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
|
Summa |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
21.1.20 ALLMÄN MILJÖ- OCH NATURVÅRD
|
|
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård |
|
|
|
|
|
1:2 |
Miljöövervakning m.m. |
–56 |
–31 |
–31 |
–31 |
|
1:3 |
Åtgärder för värdefull natur |
+50 |
+50 |
+50 |
+50 |
|
1:4 |
Sanering och återställning av förorenade områden |
+50 |
+50 |
+50 |
+50 |
|
1:6 |
Kemikalieinspektionen |
+27 |
+27 |
+27 |
+27 |
|
1:10 |
Klimatanpassning |
–40 |
|
|
|
|
1:12 |
Åtgärder för havs- och vattenmiljö |
+250 |
+250 |
+250 |
+250 |
|
1:13 |
Insatser för internationella klimatinvesteringar |
–88 |
–58 |
–58 |
–58 |
|
1:16 |
Skydd av värdefull natur |
–567 |
–517 |
–460 |
–460 |
|
1:17 |
Havs- och vattenmyndigheten |
+22 |
+22 |
+22 |
+22 |
|
1:18 |
Klimatinvesteringar i kommuner och regioner |
–200 |
–600 |
–600 |
–600 |
|
2:1 |
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Förvaltningskostnader |
+6 |
+6 |
+6 |
+6 |
|
2:2 |
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning |
+70 |
+70 |
+70 |
+70 |
|
|
Summa |
–476 |
–731 |
–674 |
–674 |
|
|
Utgiftsområde 21 Energi |
|
|
|
|
|
1:2 |
Insatser för energieffektivisering |
+15 |
+30 |
+45 |
+60 |
|
1:3 |
Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft |
–10 |
–10 |
–10 |
–10 |
|
1:4 |
Energiforskning |
+60 |
+65 |
+65 |
+65 |
|
1:6 |
Planeringsstöd för vindkraft |
–15 |
|
|
|
|
1:8 |
Energiteknik |
–160 |
–160 |
–20 |
–20 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
2:1 |
Forskningsreaktor ELECTRA-FCC |
+25 |
+150 |
+150 |
+150 |
|
|
Summa |
–85 |
+75 |
+230 |
+245 |
|
|
Utgiftsområde 22 Kommunikationer |
|
|
|
|
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
1:1 |
Utveckling av statens infrastruktur |
370 |
620 |
3270 |
4180 |
|
|
Specificering |
|
|
|
|
|
1:1 |
Elektrifiering av Inlandsbanan med tvärbanor |
+120 |
+120 |
+120 |
+780 |
|
1:1 |
Malmbanan |
|
|
+900 |
+900 |
|
1:1 |
Marknadspott |
+250 |
+500 |
+750 |
+1 000 |
|
1:1 |
E20 |
|
|
+1 000 |
+1 000 |
|
1:1 |
Ökad statlig medfinansiering Stockholms tunnelbana |
|
|
+500 |
+500 |
|
|
Summa |
+370 |
+620 |
+3 270 |
+4 180 |
21.1.23 AREELLA NÄRINGAR, LANDSBYGD OCH LIVSMEDEL
|
|
Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel |
|
|
|
|
|
1:1 |
Skogsstyrelsen |
+50 |
+60 |
+70 |
+80 |
|
1:2 |
Insatser för skogsbruket |
+20 |
+30 |
+40 |
+50 |
|
1:8 |
Statens jordbruksverk |
+55 |
+65 |
+75 |
+85 |
|
1:15 |
Livsmedelsverket |
+20 |
+30 |
+40 |
+50 |
|
1:16 |
Konkurrenskraftig livsmedelssektor |
+75 |
+75 |
+75 |
+75 |
|
1:24 |
Sveriges lantbruksuniversitet |
+75 |
+100 |
+125 |
+150 |
|
1:25 |
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning |
+25 |
+50 |
+75 |
+100 |
|
|
Nya anslag |
|
|
|
|
|
2:1 |
Djurvälfärdsersättning |
+100 |
+125 |
+150 |
+175 |
|
2:2 |
Höjd återbetalning av koldioxidskatt |
+815 |
+815 |
+815 |
+815 |
|
2:3 |
Vattenbruk och fiskeodlingar |
+75 |
+125 |
+175 |
+225 |
|
2:4 |
Fiskevård och fiskebestånd |
+25 |
+25 |
+25 |
+25 |
|
|
Summa |
+1 335 |
+1 500 |
+1 665 |
+1 830 |
|
|
Utgiftsområde 24 Näringsliv |
|
|
|
|
|
1:1 |
Verket för innovationssystem |
–70 |
–70 |
–70 |
–70 |
|
1:2 |
Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling |
–119 |
–272 |
–294 |
–330 |
|
1:4 |
Tillväxtverket |
+20 |
+20 |
+20 |
+20 |
|
1:7 |
Turistfrämjande |
+25 |
+50 |
+75 |
+100 |
|
1:8 |
Sveriges geologiska undersökning |
+16 |
+45 |
+42 |
+37 |
|
1:9 |
Geovetenskaplig forskning |
+4 |
+4 |
+4 |
+4 |
|
1:13 |
Bidrag till terminologisk verksamhet |
+1 |
+5 |
+5 |
+5 |
|
1:14 |
Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien |
+1 |
+1 |
+1 |
+1 |
|
|
Summa |
–122 |
–217 |
–217 |
–233 |
21.1.25 ALLMÄNNA BIDRAG TILL KOMMUNER
|
|
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner |
|
|
|
|
|
1:1 |
Kommunalekonomisk utjämning |
+3 235 |
–9 666 |
–21 947 |
–53 130 |
|
1:2 |
Utjämningsbidrag för LSS-kostnader |
–8 |
–41 |
–70 |
–93 |
|
|
Summa |
+3 227 |
–9 707 |
–22 017 |
–53 223 |
21.1.26 STATSSKULDSRÄNTOR M.M.
Inga omprioriteringar föreslås.
21.1.27 AVGIFTEN TILL EUROPEISKA UNIONEN
Inga omprioriteringar föreslås.
|
Utgiftstak för staten (SD) |
|
|
|
|
|
Miljoner kronor, avvikelse från regeringen |
|
|
|
|
|
|
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
|
Takbegränsade utgifter |
+2 078 |
–22 751 |
–30 443 |
–60 520 |
|
Budgeteringsmarginal |
+0 |
+0 |
+0 |
+0 |
|
Utgiftstak för staten |
+2 078 |
–22 751 |
–30 443 |
–60 520 |
|
Statsbudgetens inkomster (SD) |
|
|
|
|
|
Miljoner kronor, avvikelse från regeringen |
|
|
|
|
|
|
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
|
Direkta skatter på arbete |
–7 388 |
–12 528 |
–14 462 |
–20 933 |
|
Indirekta skatter på arbete |
–8 575 |
–21 381 |
–22 290 |
–22 937 |
|
Skatt på kapital |
+9 500 |
+5 780 |
+5 870 |
+5 960 |
|
Skatt på konsumtion och insatsvaror |
+6 232 |
+3 854 |
+1 892 |
+218 |
|
Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat) |
–231 |
–24 275 |
–28 990 |
–37 692 |
|
avgår skatter från andra sektorer |
+2 803 |
+5 321 |
+5 621 |
–16 042 |
|
Statens skatteintäkter (periodiserat) |
+2 572 |
–18 954 |
–23 369 |
–53 734 |
|
Periodiseringar |
±0 |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Statens skatteinkomster (kassamässigt) |
+2 572 |
–18 954 |
–23 369 |
–53 734 |
|
Övriga inkomster (kassamässigt) |
–1 300 |
–1 300 |
–1 300 |
–1 300 |
|
Statsbudgetens inkomster (kassamässigt) |
+1 272 |
–20 254 |
–24 669 |
–55 034 |
22.3 STATSBUDGETENS SALDO OCH STATSSKULDEN
|
Statsbudgetens saldo och statsskulden (SD) |
|
|||
|
Miljoner kronor, avvikelse från regeringen |
|
|
|
|
|
|
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
|
Statsbudgetens inkomster |
+1 272 |
–20 254 |
–24 669 |
–55 034 |
|
därav inkomster av försåld egendom |
±0 |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Statsbudgetens utgifter |
–222 |
–25 051 |
–32 743 |
–62 820 |
|
därav statsskuldsräntor |
±0 |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Riksgäldskontorets nettoutlåning |
–2 300 |
–2 300 |
–2 300 |
–2 300 |
|
kassamässig korrigering |
±0 |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Statsbudgetens saldo |
+1 494 |
+4 798 |
+8 075 |
+7 786 |
|
Statsskuld vid årets slut |
–1 494 |
–6 292 |
–14 367 |
–22 153 |
22.4 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FINANSER
|
Den offentliga sektorns finanser (SD) |
|
|
|
|
|
Miljoner kronor, avvikelse från regeringen |
|
|
|
|
|
|
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
|
Offentlig sektors inkomster |
–1 531 |
–25 575 |
–30 290 |
–38 992 |
|
Offentlig sektors utgifter |
–2 945 |
–29 292 |
–37 284 |
–46 098 |
|
Finansiellt sparande i offentlig sektor |
+1 414 |
+3 718 |
+6 995 |
+7 106 |
|
Staten |
+1 694 |
+4 998 |
+8 275 |
+7 986 |
|
Ålderspensionssystemet |
–280 |
–1 280 |
–1 280 |
–880 |
|
Kommunsektorn |
±0 |
–0 |
+0 |
–0 |
|
|
|
|
|
|
|
Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå) |
-1,1 % |
-0,2 % |
0,1 % |
0,6 % |
|
Kommunsektorns finanser (SD) |
|
|
|
|
|
Miljoner kronor, avvikelse från regeringen |
|
|
|
|
|
|
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
|
Kommunal inkomstskatt |
–2 803 |
–5 321 |
–5 621 |
+16 042 |
|
Kapitalinkomster och övriga inkomster |
±0 |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Statsbidrag under uo 25 |
+3 227 |
–9 707 |
–22 017 |
–53 223 |
|
därav ekonomiska regleringar |
+4 900 |
+5 100 |
+5 300 |
+5 300 |
|
Statsbidrag från övriga utgiftsområden |
±0 |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Inkomster totalt |
+424 |
–15 028 |
–27 638 |
–37 181 |
|
Utgifter |
+424 |
–15 028 |
–27 638 |
–37 181 |
|
Finansiellt sparande i kommunsektorn |
±0 |
–0 |
+0 |
–0 |
22.6 FÖRSLAG TILL UTGIFTSRAMAR 2015
|
|
|||
|
|
|
||
|
Tusental kronor |
|
||
|
Utgiftsområde |
Regeringens förslag |
Avvikelse från regeringen (SD) |
|
|
1 |
Rikets styrelse |
12 413 383 |
−414 780 |
|
2 |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
14 589 790 |
+500 000 |
|
3 |
Skatt, tull och exekution |
10 580 976 |
+224 400 |
|
4 |
Rättsväsendet |
40 757 864 |
+2 648 000 |
|
5 |
Internationell samverkan |
1 899 062 |
+10 000 |
|
6 |
Försvar och samhällets krisberedskap |
48 588 647 |
+2 000 000 |
|
7 |
Internationellt bistånd |
30 009 056 |
−5 896 744 |
|
8 |
Migration |
17 433 309 |
−7 171 282 |
|
9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
64 441 159 |
+3 187 000 |
|
10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning |
101 016 487 |
+2 889 000 |
|
11 |
Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
38 166 036 |
+299 000 |
|
12 |
Ekonomisk trygghet för familjer och barn |
83 908 698 |
+837 930 |
|
13 |
Integration och jämställdhet |
16 807 043 |
−3 956 207 |
|
14 |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
71 846 204 |
+722 000 |
|
15 |
Studiestöd |
21 177 307 |
+288 000 |
|
16 |
Utbildning och universitetsforskning |
64 152 606 |
+1 240 000 |
|
17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
13 150 941 |
+402 000 |
|
18 |
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik |
1 508 973 |
±0 |
|
19 |
Regional tillväxt |
2 700 801 |
+20 000 |
|
20 |
Allmän miljö- och naturvård |
6 881 418 |
−476 000 |
|
21 |
Energi |
2 495 609 |
−85 000 |
|
22 |
Kommunikationer |
50 078 203 |
+370 000 |
|
23 |
Areella näringar, landsbygd och livsmedel |
15 787 422 |
+1 335 000 |
|
24 |
Näringsliv |
5 366 162 |
−122 000 |
|
25 |
Allmänna bidrag till kommuner |
94 490 852 |
+3 227 400 |
|
26 |
Statsskuldsräntor m.m. |
20 526 200 |
±0 |
|
27 |
Avgiften till Europeiska unionen |
40 126 178 |
±0 |
|
Summa utgiftsområden |
890 900 386 |
+2 077 717 |
|
|
Minskning av anslagsbehållningar |
−4 592 975 |
±0 |
|
|
Summa utgifter |
886 307 411 |
+2 077 717 |
|
|
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto |
321 629 |
−2 300 000 |
|
|
Kassamässig korrigering |
0 |
±0 |
|
|
Summa |
886 629 040 |
−222 283 |
|
22.7 FÖRSLAG TILL UTGIFTSRAMAR 2016–2018
|
Förslag till utgiftsramar 2016–2018 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Miljoner kronor |
|
|
|
|
|
Utgiftsområde |
Avvikelse från regeringen (SD) |
|||
|
|
|
2016 |
2017 |
2018 |
|
1 |
Rikets styrelse |
−603 |
−857 |
−1 192 |
|
2 |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
±0 |
+100 |
+100 |
|
3 |
Skatt, tull och exekution |
+291 |
+298 |
+420 |
|
4 |
Rättsväsendet |
+3 072 |
+3 542 |
+3 443 |
|
5 |
Internationell samverkan |
+10 |
+10 |
+10 |
|
6 |
Försvar och samhällets krisberedskap |
+4 000 |
+8 000 |
+10 000 |
|
7 |
Internationellt bistånd |
−4 326 |
−8 448 |
−9 781 |
|
8 |
Migration |
−14 039 |
−12 606 |
−11 423 |
|
9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
+5 732 |
+8 661 |
+8 807 |
|
10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning |
+2 744 |
+3 101 |
+3 268 |
|
11 |
Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
+195 |
+5 294 |
+5 308 |
|
12 |
Ekonomisk trygghet för familjer och barn |
−733 |
−1 907 |
−2 755 |
|
13 |
Integration och jämställdhet |
−10 988 |
−18 724 |
−21 608 |
|
14 |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
−3 021 |
−3 213 |
−1 772 |
|
15 |
Studiestöd |
+24 |
−214 |
−406 |
|
16 |
Utbildning och universitetsforskning |
+2 432 |
+3 314 |
+3 960 |
|
17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
+398 |
+429 |
+456 |
|
18 |
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik |
+500 |
+500 |
+500 |
|
19 |
Regional tillväxt |
+20 |
+20 |
+20 |
|
20 |
Allmän miljö- och naturvård |
−731 |
−674 |
−674 |
|
21 |
Energi |
+75 |
+230 |
+245 |
|
22 |
Kommunikationer |
+620 |
+3 270 |
+4 180 |
|
23 |
Areella näringar, landsbygd och livsmedel |
+1 500 |
+1 665 |
+1 830 |
|
24 |
Näringsliv |
−217 |
−217 |
−233 |
|
25 |
Allmänna bidrag till kommuner |
−9 707 |
−22 017 |
−53 223 |
|
26 |
Statsskuldsräntor m.m. |
±0 |
±0 |
±0 |
|
27 |
Avgiften till Europeiska unionen |
±0 |
±0 |
±0 |
|
Summa utgiftsområden |
−22 751 |
−30 443 |
−60 520 |
|
|
Minskning av anslagsbehållningar |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
Summa utgifter |
−22 751 |
−30 443 |
−60 520 |
|
|
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto |
−2 300 |
−2 300 |
−2 300 |
|
|
Kassamässig korrigering |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
Summa |
−25 051 |
−32 743 |
−62 820 |
|
22.8 BERÄKNING AV STATSBUDGETENS INKOMSTER 2015
|
Beräkning av statsbudgetens inkomster 2015 |
|
|
|
|
|
|
|
Tusental kronor |
|
|
|
Inkomsttitel |
Regeringens förslag |
Avvikelse från regeringen (SD) |
|
1100 Direkta skatter på arbete |
565 998 256 |
−7 388 000 |
|
1111 Statlig inkomstskatt |
53 190 860 |
−2 310 000 |
|
1115 Kommunal inkomstskatt |
633 957 211 |
−2 703 000 |
|
1120 Allmän pensionsavgift |
109 240 622 |
−100 000 |
|
1130 Artistskatt |
−535 |
±0 |
|
1140 Skattereduktioner |
−230 389 902 |
−2 275 000 |
|
|
|
|
|
1200 Indirekta skatter på arbete |
500 101 604 |
−8 575 000 |
|
1210 Arbetsgivaravgifter |
492 341 548 |
−5 135 000 |
|
1240 Egenavgifter |
13 696 931 |
+600 000 |
|
1260 Avgifter till premiepensionssystemet |
−33 812 304 |
±0 |
|
1270 Särskild löneskatt |
42 564 854 |
−2 340 000 |
|
1280 Nedsättningar |
−15 364 917 |
−1 700 000 |
|
1290 Tjänstegruppliv |
675 492 |
±0 |
|
|
|
|
|
1300 Skatt på kapital |
189 562 100 |
+9 500 000 |
|
1310 Skatt på kapital, hushåll |
41 171 512 |
+100 000 |
|
1320 Skatt på företagsvinster |
94 129 123 |
+9 500 000 |
|
1330 Kupongskatt |
4 351 249 |
±0 |
|
1340 Avkastningsskatt |
9 143 215 |
±0 |
|
1350 Fastighetsskatt |
31 492 316 |
−100 000 |
|
|
|
|
|
1360 Stämpelskatt |
9 274 685 |
±0 |
|
1380 Arvsskatt |
0 |
±0 |
|
|
|
|
|
1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror |
494 501 021 |
+6 232 000 |
|
1410 Mervärdesskatt |
370 646 054 |
+5 050 000 |
|
1420 Skatt på alkohol och tobak |
24 940 297 |
−340 000 |
|
1430 Energiskatt |
42 116 629 |
+1 535 000 |
|
1440 Koldioxidskatt |
25 056 911 |
±0 |
|
1450 Övriga skatter på energi och miljö |
5 700 962 |
−13 000 |
|
1470 Skatt på vägtrafik |
19 036 612 |
±0 |
|
1480 Övriga skatter |
7 003 556 |
±0 |
|
|
|
|
|
1500 Skatt på import |
5 956 256 |
±0 |
|
|
|
|
|
1600 Restförda och övriga skatter |
3 407 314 |
±0 |
|
|
|
|
|
1700 Avgående poster, skatter till EU |
−5 956 256 |
±0 |
|
|
|
|
|
Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat) |
1 753 570 295 |
−231 000 |
|
|
|
|
|
1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer |
−874 239 217 |
+2 803 000 |
|
|
|
|
|
Statens skatteintäkter (periodiserat) |
879 331 078 |
+2 572 000 |
|
|
|
|
|
1900 Periodiseringar |
−3 158 187 |
±0 |
|
|
|
|
|
1000 Statens skatteinkomster |
876 172 891 |
+2 572 000 |
|
|
|
|
|
Övriga inkomster (kassamässigt) |
−22 099 052 |
−1 300 000 |
|
2000 Inkomster av statens verksamhet |
33 649 944 |
−1 300 000 |
|
3000 Inkomster av försåld egendom |
15 000 000 |
±0 |
|
4000 Återbetalning av lån |
875 900 |
±0 |
|
5000 Kalkylmässiga inkomster |
9 998 000 |
±0 |
|
6000 Bidrag m.m. från EU |
10 332 700 |
±0 |
|
7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet |
−83 523 685 |
±0 |
|
8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto |
−8 431 911 |
±0 |
|
|
|
|
|
Statsbudgetens inkomster (kassamässigt) |
854 073 839 |
+1 272 000 |
22.9 BERÄKNING AV STATSBUDGETENS INKOMSTER 2016–2018
|
Beräkning av statsbudgetens inkomster 2016–2018 |
|||
|
|
|||
|
Miljoner kronor |
|||
|
Inkomsttitel |
Avvikelse från regeringen (SD) |
||
|
|
2016 |
2017 |
2018 |
|
1100 Direkta skatter på arbete |
−12 528 |
−14 462 |
−20 933 |
|
1111 Statlig inkomstskatt |
−2 410 |
−2 610 |
−2 010 |
|
1115 Kommunal inkomstskatt |
−5 219 |
−5 517 |
+16 147 |
|
1120 Allmän pensionsavgift |
−100 |
−100 |
−100 |
|
1130 Artistskatt |
±0 |
±0 |
±0 |
|
1140 Skattereduktioner |
−4 799 |
−6 235 |
−34 970 |
|
|
|
|
|
|
1200 Indirekta skatter på arbete |
−21 381 |
−22 290 |
−22 937 |
|
1210 Arbetsgivaravgifter |
−17 811 |
−18 760 |
−19 427 |
|
1240 Egenavgifter |
+500 |
+500 |
+500 |
|
1260 Avgifter till premiepensionssystemet |
±0 |
±0 |
±0 |
|
1270 Särskild löneskatt |
−2 270 |
−2 230 |
−2 210 |
|
1280 Nedsättningar |
−1 800 |
−1 800 |
−1 800 |
|
1290 Tjänstegruppliv |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
1300 Skatt på kapital |
+5 780 |
+5 870 |
+5 960 |
|
1310 Skatt på kapital, hushåll |
−520 |
−530 |
−540 |
|
1320 Skatt på företagsvinster |
+6 400 |
+6 500 |
+6 600 |
|
1330 Kupongskatt |
±0 |
±0 |
±0 |
|
1340 Avkastningsskatt |
±0 |
±0 |
±0 |
|
1350 Fastighetsskatt |
−100 |
−100 |
−100 |
|
|
|
|
|
|
1360 Stämpelskatt |
±0 |
±0 |
±0 |
|
1380 Arvsskatt |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror |
+3 854 |
+1 892 |
+218 |
|
1410 Mervärdesskatt |
+3 272 |
+1 210 |
−464 |
|
1420 Skatt på alkohol och tobak |
−340 |
−340 |
−340 |
|
1430 Energiskatt |
+1 535 |
+1 635 |
+1 635 |
|
1440 Koldioxidskatt |
±0 |
±0 |
±0 |
|
1450 Övriga skatter på energi och miljö |
−13 |
−13 |
−13 |
|
1470 Skatt på vägtrafik |
−600 |
−600 |
−600 |
|
1480 Övriga skatter |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
1500 Skatt på import |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
1600 Restförda och övriga skatter |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
1700 Avgående poster, skatter till EU |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat) |
−24 275 |
−28 990 |
−37 692 |
|
|
|
|
|
|
1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer |
+5 321 |
+5 621 |
−16 042 |
|
|
|
|
|
|
Statens skatteintäkter (periodiserat) |
−18 954 |
−23 369 |
−53 734 |
|
|
|
|
|
|
1900 Periodiseringar |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
1000 Statens skatteinkomster |
−18 954 |
−23 369 |
−53 734 |
|
|
|
|
|
|
Övriga inkomster (kassamässigt) |
−1 300 |
−1 300 |
−1 300 |
|
2000 Inkomster av statens verksamhet |
−1 300 |
−1 300 |
−1 300 |
|
3000 Inkomster av försåld egendom |
±0 |
±0 |
±0 |
|
4000 Återbetalning av lån |
±0 |
±0 |
±0 |
|
5000 Kalkylmässiga inkomster |
±0 |
±0 |
±0 |
|
6000 Bidrag m.m. från EU |
±0 |
±0 |
±0 |
|
7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet |
±0 |
±0 |
±0 |
|
8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto |
±0 |
±0 |
±0 |
|
|
|
|
|
|
Statsbudgetens inkomster (kassamässigt) |
−20 254 |
−24 669 |
−55 034 |
.
|
Mattias Karlsson (SD) |
|
|
Oscar Sjöstedt (SD) |
Jeff Ahl (SD) |
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Paula Bieler (SD) |
|
Sara-Lena Bjälkö (SD) |
Linus Bylund (SD) |
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
Dennis Dioukarev (SD) |
|
Kent Ekeroth (SD) |
Aron Emilsson (SD) |
|
Fredrik Eriksson (SD) |
Mikael Eskilandersson (SD) |
|
Olle Felten (SD) |
Runar Filper (SD) |
|
Anders Forsberg (SD) |
Josef Fransson (SD) |
|
Pavel Gamov (SD) |
Anna Hagwall (SD) |
|
Roger Hedlund (SD) |
Carina Herrstedt (SD) |
|
Stefan Jakobsson (SD) |
Mikael Jansson (SD) |
|
Richard Jomshof (SD) |
Patrik Jönsson (SD) |
|
Nina Kain (SD) |
Martin Kinnunen (SD) |
|
Per Klarberg (SD) |
Julia Kronlid (SD) |
|
Margareta Larsson (SD) |
David Lång (SD) |
|
Adam Marttinen (SD) |
Jonas Millard (SD) |
|
Johan Nissinen (SD) |
Magnus Persson (SD) |
|
Per Ramhorn (SD) |
Roger Richtoff (SD) |
|
Johnny Skalin (SD) |
Robert Stenkvist (SD) |
|
Jimmy Ståhl (SD) |
Cassandra Sundin (SD) |
|
Sven-Olof Sällström (SD) |
Björn Söder (SD) |
|
Christina Thuring (SD) |
Markus Wiechel (SD) |
|
Hanna Wigh (SD) |
Tony Wiklander (SD) |
|
Jennie Åfeldt (SD) |
Jonas Åkerlund (SD) |
[1] Långtidsutredningen (2011), Huvudbetänkande, SOU 2011:11, s. 137.
[2] Finanspolitiska rådet (2014), Finanspolitiska rådets rapport, s. 86.
[3] IFAU (2013), Sänkta arbetsgivaravgifter för unga, s. 3–4.
[4] Regeringskansliet (2011), Rapport från ekonomiska avdelningen 2011:1, Hur ska utvecklingen av arbetsmarknadens funktionssätt bedömas? s. 65–66.
[5] Prop. 2011/12:100, bilaga 5, Utvärdering av jobbskatteavdraget, s. 61.
[6] Finanspolitiska rådet (2012), Svensk finanspolitik, Finanspolitiska rådets rapport 2012, s. 145.
[7] Konjunkturinstitutet (2013), Effekter av sänkt restaurang- och cateringmoms, s. 7.
[8] Riksrevisionens rapport om stabilitetsfonden, skr. 2011/12:71, s. 11.
[9] Riksrevisionens rapport om stabilitetsfonden, skr. 2011/12:71, s. 6.
[10] Ibid.
[11] Samtal med Daniel Barr, Riksgälden, den 29 juni 2012.
[12] Fritzell, A (2012), Sveriges universitetslärarförbund, Fortsatt utbyggnad – Fortsatt urholkning.
[13] Svenskt Näringsliv (2013), Ett nytt finansieringssystem för högskolan – för höjd kvalitet och fler jobb.
[14] Myndigheten för yrkeshögskolan (2013), Årsrapport 2013, Statistik över yrkesutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och kompletterande utbildning, s. 26.
[15] Riksdagens utredningstjänst (2012), LÄRLINGSJOBB OCH ARBETSGIVAREAVGIFTER, dnr 2012:941.
[16] Riksdagens utredningstjänst (2011), STÖD TILL START AV NÄRINGSVERKSAMHET, dnr 2011:976.
[17] Riksdagens utredningstjänst (2013), STÖD VID START AV NÄRINGSVERKSAMHET, dnr 2013:1076.
[18] Proposition 2011/12:100, Bilaga 5 – Utvärdering av jobbskatteavdraget, s. 61.
[19] Almega (2013), Senior-RUT – bort med skatten på hushållstjänster som seniorer betalar själva, s. 2.
[20] Ibid, s. 7.
[21] Ibid.
[22]http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/ovrigt%2cstort_intresse_och_mer_pengar_till_foreningsjobb_for_unga.
[23] IFAU (2013), Jobb- och utvecklingsgarantin – Vilka deltar, vad gör de och vart leder det?, s. 60.
[24] Arbetsmiljöverket (2010), Våld i arbetslivet – en kriminologisk kunskapsöversikt, s. 5.
[25] Arbetsmiljöverket (2012), Arbetsorsakade besvär 2012, Arbetsmiljöstatistik Rapport 2012:5.
[26] LO (2012), Skyddsombud i hundra år.
[27] Arbetsmiljöverket (2013), Dödsolyckor i arbetet.
[28] Unionen (2014), Din arbetsmiljö.
[29] SOU (2011), Ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö, behov och förutsättningar, 2011:60.
[30] http://www.tcotidningen.se/fack-och-arbetsgivare-kraverkunskapscentrum-for-arbetsmiljon.
[31] Calmfors, L. & Marthin, G. (2011), Vad bör göras med arbetslöshetsförsäkringen?, s. 13.
[32] Riksrevisionen (2014), Effekter av förändrade regler för deltidsarbetslösa, RiR 2014:5, s. 38.
[33] Riksrevisionen (2010), Från många till en – sammanslagning av myndigheter RiR 2010:3.
[34] SCB, Arbetsmarknadens lönestruktur, http://www.scb.se/statistik/AM/AM0110/2000I02/AM91SA0101_02.pdf, s. 16.
[35] SCB (2012), Arbetskraftsundersökningen (AKU).
[36] Regeringens proposition 2011/12:100, utgiftsområde 12 – Ekonomisk trygghet för familjer och barn, s. 36.
[37] Regeringens proposition 2011/12:100, utgiftsområde 12 – Ekonomisk trygghet för familjer och barn, s. 34.
[38] Riksdagens utredningstjänst (2014), SLOPAD ALLMÄN LÖNEAVGIFT, dnr 2014:895.
[39] Riksdagens utredningstjänst (2014), SJUKLÖNEANSVAR, dnr 2014:896.
[40] Svensk Näringsliv och LO (2011), Faktiska konsekvenser av turordningsreglerna i LAS och avtal, s. 102.
[41] Banverket (2009), Samlad effektbedömning, Norrbotniabanan, s. 4.
[42] Regeringens proposition 2011/12:100, utgiftsområde 12 – Ekonomisk trygghet för familjer och barn, s. 41.
[43] Riksdagens utredningstjänst (2013), OFFENTLIGFINANSIELLA EFFEKTER AV OBETALDA SEMESTERDAGAR, dnr 2013:599.
[44] Riksdagens utredningstjänst (2013), KONTAKTDAGAR, dnr 2013:1207.
[45] Riksdagens utredningtjänst (2013), ERSÄTTNING VID SORG, dnr 2013:112.
[46] Arbetslöshetsrapporten (2014), s. 19.
[47] Ekberg, J. (2009), Invandringen och de offentliga finanserna, Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2009:3.
[48] Sanandaji, T. (2014), Utanförskapets karta – en uppföljning av Folkpartiets rapportserie, s. 24–25.
[49] Eurostat, Asylum in the EU28, STAT/14/46.