LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, trädde i kraft den 1 januari 1994. Alla människors lika värde, jämlikhet och delaktighet är grundstenar i vårt svenska välfärdssamhälle som kommer till uttryck i LSS. Lagen är en föregångare när det gäller valfrihet och möjligheter till inflytande över det egna livet. Med LSS ska de med de största funktionsnedsättningarna garanteras en möjlighet att leva som andra. Utifrån sina egna villkor ska alla ha rätt till full delaktighet i samhället och jämlika levnadsvillkor. Det kräver respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
LSS ska bestå som en rättighetslag, och den förra regeringen har på olika sätt varit aktiv med att slå fast lagens grundläggande betydelse. Från och med den 1 januari 2015 införs bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen. Det nya diskrimineringsförbudet gäller inom alla samhällsområden där diskrimineringslagens övriga regler gäller i dag, med undantag för tillhandahållande av bostäder. I dag finns ett diskrimineringsförbud mot bristande tillgänglighet som endast gäller inom delar av arbetslivet och utbildningsområdet. Det är viktigt att lagen kontinuerligt följs upp i sin helhet, också vad gäller det så kallade tiopersonersundantaget för mindre företag som omfattar 2 av 14 samhällsområden, när det gäller varor och tjänster samt hälso- och sjukvård.
Samhället ska arbeta mot diskriminering och för att människor ska kunna klara sig så mycket som möjligt själva. Att ta bort hinder för tillgängligheten och att alla ska kunna bestämma om sina liv är de två viktigaste samhällsuppgifterna. Att kunna förflytta sig är en förutsättning för social delaktighet och aktivitet. Varje persons behov måste ses individuellt. Målet om ett tillgänglighetsanpassat Sverige till 2010 uppnåddes inte. Ett nytt mål måste därför sättas.
Kristdemokraterna vill ha ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor. Därför måste även kunskapen om dolda funktionsnedsättningar öka.
Personer med funktionsnedsättning ska ges möjlighet till anställning. Det ger livskvalitet, självbestämmande och delaktighet. Möjligheterna att få jobb ökar med utbildning. Men vi måste också förändra synsättet på funktionsnedsättning.
Arbetsgivare måste se till vad personer med en funktionsnedsättning kan tillföra, i stället för att fundera på om det kan innebära några problem att anställa en person med en funktionsnedsättning. Här har en rad större arbetsgivare varit goda förebilder. Myndigheter, kommuner och landsting, företag och organisationer har långsamt fått en ökad medvetenhet om vilka positiva effekter och möjligheter som anställning av personer med funktionsnedsättning kan ge. Det är en positiv utveckling, men regeringen bör överväga åtgärder för att öka takten så att många fler personer med funktionsnedsättning får ett arbete. Fler initiativ behövs också så att även mindre arbetsgivare vågar anställa.
.
|
Annika Eclund (KD) |
|