Tv-licens infördes 1956 och i början av 70-talet infördes färgtillägg för dem som hade en färg-tv-apparat. Statlig television var länge den enda leverantören av rörliga bilder till hushållen. Under denna period kunde möjligen tv-avgiften anses vara motiverad. Sveriges Televisions och Sveriges Radios licenssystem är dock onekligen i strid med tidsandan och medievärlden vi lever i idag.
Det pågår en spännande teknikutveckling och internet har radikalt förändrat våra medievanor. Mobiltelefonen är idag en viktig uppkopplingsenhet där man kan ta del av tv, radio och internet i ett enda redskap. Idag är det lika självklart att se sin favoritkanal på sin dator eller Ipad som på tv. Den traditionella tv-apparaten är på väg att ersättas av en internetmottagare där alla enkelt och snabbt kan ta del av hela världens tv-utbud.
Ett annat argument mot tv-licensen är syftet för dess tillkomst, public service-kanalerna. Svensk public service producerar varje år mängder av program och nyheter som ska vara obundna från politiska och ekonomiska intressen. Det grundläggande syftet bakom public service-kanalerna är att alla medborgare ska få tillgång till ett brett och mångsidigt tv-utbud av hög kvalitet i alla genrer. Men även den som inte vill se dessa så kallade public service-kanaler tvingas betala en avgift. Endast Sveriges Television och Sveriges Radio får ta del av intäkterna från tv-licensen. Inga andra medieföretag får ta del av ”skattepengar”.
Den senaste definitionen av en avgiftspliktig mottagare är följande: ”Sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändningar eller vidaresändningar av tv-program, även om utrustningen också kan användas för andra ändamål.” Det kan inte anses som rimligt att en person som har en dator för att betala räkningar och läsa e-post ska tvingas betala en tv-licens. Eftersom de flesta digitala mottagarna även kan sända tv kan lika gärna tv-licensen slopas och i stället betalas antingen via reklamintäkter eller via skattsedeln.
Detta ifrågasätter dagens tv-licenssystem och pekar på att förutsättningar gradvis har blivit föråldrade och kan ifrågasättas. Om de statliga public service-kanalerna ska finnas kvar i den nya tekniska och digitala miljön som är dagens verklighet behöver regeringen se över hur framtidens public service ska finansieras.
.
|
Cecilia Widegren (M) |
|