Att svensk skola är i djup kris och att resultaten sjunkit till chockerande låga nivåer är vida känt. Allt fler barn misslyckas i skolan.
En grupp som inte många pratar om när det gäller dåliga skolresultat är barn som har varit placerade i familjehem eller på HVB-hem.
Skolresultaten för barn som är i samhällets vård är oacceptabelt låga och varierar kraftigt mellan landets kommuner.
Enligt regeringsformen har alla barn rätt till en grundläggande utbildning. Enligt socialtjänstlagen har kommunernas socialnämnder ett medansvar för att barn som är placerade utanför det egna hemmet får en lämplig utbildning.
Landets kommuner har ett tydligt ansvar att förbättra de oacceptabelt låga skolresultaten för placerade barn, men ansvaret vilar även på staten.
Mellan 3 och 4 procent av alla barn blir någon gång före arton års ålder placerade i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende (HVB). Det motsvarar ungefär ett barn i varje klass. Trots att barn som är i samhällets vård har sämre betyg än andra grupper så kan det ändå dröja månader från det att ett barn blir placerat i familjehem till dess att barnet får börja skolan. Det finns fall där barn har omplacerats så ofta att de missat hela läsår.
Därför är det av största vikt att komma till rätta med samordningsbrister som fortfarande finns mellan olika myndigheter och även mellan placerande kommun och mottagande kommun.
Forskare är eniga om att den enskilt viktigaste faktorn för hur det går för dessa barn senare i livet är hur de lyckas i skolan. Det är inte bara en vinst för det enskilda barnet utan också en samhällsvinst att dessa barn skyndsamt får en skolgång under ordnade former, och utifrån sina behov.
Detta inte minst då dessa barn löper högre risk för en ogynnsam utveckling över tid, när det gäller självmord, missbruk, kriminalitet och bidragsberoende.
Skolor som tar emot placerade barn som tidigare gått i en annan skola behöver snabbt göra en kartläggning av kunskaperna om dokumentationen som följer med eleven inte är tillräcklig. Om detta drar ut för långt på tiden finns en risk för stora kunskapsluckor och att dokumentationen brister även i nästa led om eleven behöver byta skola igen.
.
|
Carina Herrstedt (SD) |
Margareta Larsson (SD) |