Vart fjärde år i september utser svenska folket genom allmänna val vilka partier som skall representera dem i riksdag, kommun och landsting. Väljarna har dock begränsade möjligheter att påverka vilka enskilda politiker som representerar partierna. Trots personvalsreformen som i en första tappning togs i praktik först valet 1998 är väljarnas möjlighet att ändra partiernas listor begränsad. Detta gäller i synnerhet i större valkretsar. Trots att personvalsspärren sänkts från 8 till 5 procent av det egna partiets röster i valkretsen, når endast ett fåtal personer upp till spärren om de inte redan toppar sitt eget partis valsedel. I valet 2014 var det endast personer som tog plats i riksdagen enbart tack vare personröster. Detta är i grunden inte märkligt då väljarna märker att personvalet har begränsat genomslag. Detta leder i sin tur till att politiker i allmänhet anstränger sig mindre för att söka ett personligt mandat. Resultatet blir ett dåligt an-svarsutkrävande av enskilda riksdagsledamöter. Med den förestående grundlagsändringen kommer personvalsspärren att sänkas från 8 till 5 procent. Detta skulle självklart innebära att fler blev personvalda, men förändringen är marginell. Om personvalsspärren istället togs bort skulle läget förändras drastiskt och svensk demokrati vitaliseras och de folkvaldas legitimitet stärkas.
.
|
Fredrik Schulte (M) |
|