Vår svenska allemansrätt har gamla rötter och är en del av vårt kulturarv. Alla som vistas i naturen skall uppträda med hänsyn och respekt. När allemansrätten utövas under ansvar innebär den ingen nämnvärd olägenhet för den som äger och brukar mark. Men när kommersiell verksamhet organiseras i naturen ökar risken att naturen skadas och att det därmed uppkommer olägenheter för markägaren. Allemansrätten regleras endast översiktligt i lag och bygger därutöver främst på sedvanerätt. Av regeringsformen framgår att alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten och av miljölagstiftningen framgår att var och en som utnyttjar allemansrätten eller vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Allemansrättens gränser definieras av flera bestämmelser, framförallt i brottsbalken men även i miljöbalken.
Allemansrättens juridiska status
Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att konkretisera allemansrätten och som främst bör fokusera på att fastslå skillnaden mellan äganderätten och allemansrätten. Syftet med allemansrätten har varit att garantera vår gemensamma tillgång till naturen, inte att enskilda näringsidkare skall kunna berika sig på den. Istället är det önskvärt att en gång för alla införa en särskild lag för allemansrätten så att både privatpersoner och juridiska personer kan fortsätta ha tillgång till naturen utan att skada den eller att enskilda markägares påverkas negativt.
Naturturism
Naturturism bygger oftast på allemansrätten. Den skiljer sig från turism i allmänhet genom att den i stor utsträckning tar i anspråk egendom som tillhör annan än den som anordnar turistverksamheten. Markägarens möjligheter att förhindra uppkomsten av skador är också mycket begränsade. Ett absolut villkor för en långsiktigt fungerande naturturism är att verksamheten kan bedrivas utan intressekonflikter.
Sverigedemokraterna anser att det inte borde vara möjligt att mot ägarens vilja nyttja annans egendom i förvärvssyfte utan ägarens tillåtelse.
Med anledning av detta vill därför Sverigedemokraterna tillsätta en utredning för att se över hur kommersiella intressen bör regleras inom allemansrätten och för att fastslå allemansrättens rättsliga ställning inom svensk rättsordning.
Illegal ockupation
Därutöver föreligger problemet med illegala tältläger där markägaren kan stå inför stora kostnader för att få bort dessa. En ansökan till Kronofogden om handräckning kostar 300 kronor i ansökningsavgift plus 600 kronor i avgift för varje enskild person som blir avhyst. Dessutom är det markägarens ansvar att själv fastställa identiteten på alla de boende i tältlägret, för att kunna avhysa dem. Kostnaden får markägaren själv betala. Utöver detta tillkommer kostnader för uppstädning och återställande av marken.
Processen att avhysa illegala ockupanter måste förenklas och kostnaden för avhysningen borde rimligen belasta den som bevisligen begår olagligheten, inte den utsatte. Detta bör ges regeringen till känna. Sverigedemokraterna vill därför att avhysningen av illegala ockupanter av skog och mark ska underlättas.
.
|
Anders Forsberg (SD) |
|
|
Martin Kinnunen (SD) |
Runar Filper (SD) |
|
Josef Fransson (SD) |
Mikael Eskilandersson (SD) |
|
Aron Emilsson (SD) |
|