Att klimatfrågan är vår tids ödesfråga är det många som håller med om.
För att kunna vidta åtgärder som gör att vi kan undvika ödesdigra klimatförändringar så behövs det samverkan på många nivåer både inom och utanför Sveriges gränser.
Det innebär att både marknaden, politiken och den offentliga sektorn har betydande roller att spela.
Om vi ska nå målen som fastställs nationellt och internationellt så krävs en sammanhållen politik på alla nivåer. Två områden där det inte finns, är mellan dagens ekonomi- och miljöpolitik.
Det finanspolitiska ramverket som är styrande i utformningen av landets finanspolitik har idag inte en definition av hållbar utveckling eller miljömässigt hänsynstagande som överensstämmer med landets miljöpolitik.
Det finanspolitiska ramverket syftar till en hög och hållbar sysselsättning och ekonomisk tillväxt (strukturpolitik), en välfärd som kommer alla till del (fördelningspolitik) och en stabil ekonomisk utveckling (stabiliseringspolitik) utan att åstadkommas till priset av oacceptabla effekter på miljön, klimatet eller människors hälsa. Vad oacceptabla effekter är förklaras inte närmare. Det finns inte heller någon koppling till miljöpolitiken eller våra kvalitetsmål, som finns till för att ge tydlig struktur åt landets miljöarbete.
Dessa förhållanden öppnar upp för en bred tolkningsfrihet och kan därför leda till en motsägelsefull politik där miljöfrågor kan förbises.
Den ekonomiska politiken behöver kopplas ihop med miljöpolitiken för att uppfylla de miljömässiga och sociala förhållanden som är beslutade.
.
|
Krister Örnfjäder (S) |
|
|
Christer Engelhardt (S) |
Hillevi Larsson (S) |
|
Johan Andersson (S) |
Per-Arne Håkansson (S) |
|
Suzanne Svensson (S) |
Thomas Strand (S) |