Sverige har en lång tradition inom såväl jordbruk som fiske. Vi har stora arealer av brukbar mark, en lång kuststräcka och otaliga sjöar. Dock har vi aldrig haft något omfattande vattenbruk, vilket är konstigt då vi är ett av de länder i världen som har väldigt goda förutsättningar för just detta.
Sverige har en unik möjlighet att utvidga sitt vattenbruk. Vi har en utmärkt geografi för att bedriva små och stora vattenbruk i hav, sjöar och andra vattendrag. Vi kan också bedriva samarbete med och inhämta kunskap från våra på området framgångsrika nordiska grannländer. Men mest av allt kan vi dra stor ekonomisk och miljömässig nytta av en utvidgad satsning på ett svenskt vattenbruk. Sverige har nästan 100 000 sjöar och över 200 mil kust, men utnyttjandet av dessa resurser är mycket blygsamt. Sverige har potential att bygga upp ett hållbart och omfattande vattenbruk som skulle kunna skapa sysselsättning.
Under 2011 odlades det vid våra svenska fiskodlingar ca 12 000 ton fisk, vilket är en ökning på närmare 140 procent sedan 2007. I Norge odlas varje år närmare 1 miljon ton fisk, huvudsakligen lax. Det finns skillnader mellan de svenska och norska förutsättningarna. Norges kust löper utmed Atlanten, ett världshav som jämfört med till exempel Östersjön är betydligt mindre känsligt ur miljösynpunkt. Östersjön är ett mindre och slutet hav som redan är drabbat av övergödning, algblomning och bottendöd. Östersjön ter sig således inte som en optimal plats för fler nätbaserade fiskodlingar.
Fiskodling är dock inte bunden till befintliga nätodlingar och vattendrag. I outnyttjade magasin från Försvarsmakten och tidigare gruvor kan odlingsstationer placeras. Även om fiskodlingen inte bör begränsas till Norrland, då vissa arter är beroende av ett varmare klimat, vittnar dock situationen i norr om möjligheten att bygga upp en omfattande och lönsam industri. Därigenom skapas arbetstillfällen och bättre kommunal ekonomi. Samtidigt vore detta ett bra och miljövänligt alternativ.
Sverigedemokraterna vill utreda vilka insjöar som kan lämpa sig för fiskodling. Vi vill också sänka kostnaderna för näringsidkare i branschen. Exempelvis måste en fiskodlare idag betala högre tillsynsavgifter än en urangruva. Lägre kostnader för näringsidkaren skulle öka lönsamheten och bidra till förutsättningar för en varaktig och ekonomiskt bärkraftig industri. Den största utmaningen är de stora uppstartskostnaderna för nya fiskodlingar. Sverigedemokraterna vill underlätta för nya fiskodlingar genom bättre möjligheter till uppstartslån via instanser som Almi, investeringsstöd, möjligheter till statligt riskkapital samt en översyn av de kostnader och avgifter som befintliga odlingsplatser är ålagda att betala.
Sverigedemokraterna ser också en möjlighet i landbaserad fiskodling där man kan ta tillvara de gödningsämnen som fiskodlingen ger upphov till. På så vis är vår förhoppning att man kan utveckla fiskindustrin på platser där miljökonsekvenserna av gödningsämnen kopplat till fiskodlingen är stor i sjöar och vattendrag. För att en sådan industri ska bli möjlig och lönsam kan det inledningsvis behövas ett politiskt stöd, vilket Sverigedemokraterna ser på med intresse. Möjligheterna för denna produktionsform bör därför utredas.
Vi vill också utreda möjligheterna att få till stånd fler musselodlingar på västkusten. Musselodlingar har visat sig ha en gynnsam effekt på miljön genom att de binder fosfor och kväve. Musselskalen kan sedan till exempel användas som ekologiskt gödselmedel eller som fodermedel till kyckling- och äggproduktion.
Hav, sjöar och vattendrag och dess invånare är viktiga att bevara och skydda och vi måste även stimulera utkomstmöjligheter för människor som bor i dessa områden. Vi ska vara rädda om den art- och miljörikedom som finns i våra vatten. Som ett led i det vill Sverigedemokraterna uppmuntra den fiskutsättning som sker. De arter som främst sätts ut i dag är lax och öring. Sportfisket av lax och öring och andra arter bidrar, förutom nöjet, till tillfällen till motion, naturupplevelser och avkoppling. Fisketurismen har under senare tid växt och omfattar besök vid sjöar och älvar, stugbyar, båtuthyrningsfirmor, fiskekurser och mycket annat. Att uppmuntra till uppkomsten av nya sjöar med utplanterad fisk skulle bidra till fler arbetstillfällen, ökad turism och lokal tillväxt. Emellertid är även vissa fiskarter hotade. Ett exempel är ålen som enligt Världsnaturfonden är akut hotad i Sverige och Europa. Av beståndet som fanns för 30 år sedan finns idag bara 1 till 5 procent kvar. Vi vill därför undersöka möjligheterna till ett mer varierat utsläpp av ål, liksom av andra lämpliga arter.
.
|
Anders Forsberg (SD) |
|
|
Martin Kinnunen (SD) |
Runar Filper (SD) |
|
Josef Fransson (SD) |
Mikael Eskilandersson (SD) |
|
Aron Emilsson (SD) |
|