Sedan 2000-talet har det allmänna vaccinationsprogrammet utökats med vaccination mot papillomvirus (HPV) vilket erbjuds flickor i mellanstadiet innan sexualdebut. Syftet påstås vara att vaccinet ska skydda mot livmoderhalscancer och andra sexuellt överförbara sjukdomar som kan ge cancer eller symptom i underlivet. Det finns över 100 varianter av HPV-virus där över 90 % läker ut av sig självt. Redan när vaccinet började ges var det oklart vilka eventuella biverkningar det skulle kunna leda till. Det finns dessutom andra metoder utöver vaccination som skyddar mot HPV. Det bör även tas i beaktande att livmoderhalscancer tillhör en relativt sällsynt cancerform jämfört med många andra cancersorter.
HPV-vaccinen är bland de dyraste framtagna vaccinet som det även råder en osäkerhet kring hur länge det skyddar. Det tycks däremot som att det endast ger några års skydd medan livmoderhalscancer i regel tar upp till 20–30 år att utveckla. Uppföljning av skyddet är dessutom svårt då inte ens blodprov kan ange svar på vilka som är och inte är skyddade efter ett antal år. Således har ett vaccin tagits med i det allmänna vaccinationsprogrammet trots att det finns andra sätt skydda sig mot sjukdomen. Att det råder frågetecken kring hur pass väl det skyddar och hur länge. Samt att riskerna och biverkningarna av vaccinet inte är klargjorda.
Det går heller inte att förneka att vaccineringarna mot HPV riskerar att motverka sitt syfte och invagga de som vaccineras i en falsk känsla av att vara skyddade mot livmoderhalscancer och därmed riskerar att utebli från screening för cellförändringar i livmodern.
Därför bör 9 kap. 7 § ska ändras i den nuvarande lydelsen: där regeringen får meddela föreskrifter om vilka smittsamma sjukdomar som ska ingå i det nationella vaccinationsprogrammet. Förslaget till ändringar i smittskyddslagen behöver även förtydligas genom avvägning mellan humanitära fördelar och risker.
.
|
Hanna Wigh (SD) |
|