År 2009 kom en ny lagstiftning vad gäller strandskydd. I propositionen (2008/09:119) stod bland annat att ”Förslagen har inriktningen att utveckla ett ändamålsenligt strandskydd som beaktar behovet av utveckling i hela Sverige, särskilt i många landsbygder.”
Samtidigt skulle områden med högt exploateringstryck få ett utökat skydd.
För Västra Götaland var detta angeläget. I hela länet har 20 % av kust- och strandremsa en byggnad inom 100 meter, men variationen är mycket stor. Från 8 % i Dals Ed till 34 % i Härryda (SCB Bebyggelsepåverkad kust och strand).
Att det behövs ett stärkt strandskydd i många delar i Västra Götaland är helt klart men det finns också möjlighet i andra delar att öppna upp strandskyddet inte minst med tanke på företagandet.
I Västra Götalands län har det uppstått en debatt i samband med att länsstyrelsens i stort sett generella utvidgande av strandskyddet till 300 meter. Denna bedömning innebär att många företag hindras i sin verksamhet och inte minst i sina möjligheter att utvecklas.
När riksdagen antog de nya strandskyddsreglerna var syftet att det skulle finnas en viss flexibilitet i bedömning. Detta skulle inte innebära att strandskyddet minskade och hämmade det fria friluftslivet och tillgängligheten i stort. Men det skulle kunna ge ökade möjligheter till ett företagande på landsbygden.
Vi ska naturligtvis inte exploatera alla strandremsor, såväl naturvärdena som allemansrätten måste säkras, men vi ser ändå att det finns goda möjligheter för landsbygden att via klok förvaltning av kommuner, markägare och andra lokala instanser, få nyttja det viktiga redskap som stranden utgör.
Länsstyrelsens agerande ligger inte i linje med de beslut som antogs av riksdagen utan snarare det rakt motsatta. Detta bekräftas av den kraftiga debatt som uppstått i Västra Götalands län i samband med länsstyrelsens genomgång av det utökade strandskyddet upp till 300 meter. Mot denna bakgrund behöver strandskyddslagens tillämpningar klargöras.
.
|
Kenneth G Forslund (S) |
Catharina Bråkenhielm (S) |