Sedan den förra regeringens strategi mot hemlöshet löpte ut 2009 har det inte tagits fram en ny nationell handlingsplan. Regeringens ambition var att bekämpa hemlösheten och tog därför fram en strategi med ökat samarbete för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden.
Sedan dess har det hänt väldigt mycket och enligt Socialstyrelsens senaste nationella kartläggning år 2011 saknar 34 000 personer egen bostad och är hemlösa. Mätningen visar att jämfört med 2005 har de akut hemlösa, uteliggarna, blivit färre. Men i stället har nya grupper utan bostad tillkommit, en utveckling som håller i sig.
Socialstyrelsen delar in begreppet hemlöshet i fyra kategorier:
1. Personer som är hänvisade till skyddade boenden eller sover utomhus.
2. Personer som är intagna eller inskrivna på anstalt eller behandlingshem.
3. Personer som har boendelösningar som kommunen har ordnat för att de inte kan ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden.
4. Personer som bor tillfälligt eller kontraktslöst hos olika människor, till exempel bekanta.
Den stora ökningen av inrapporterade hemlösa personer gäller främst personer som bor i relativt långsiktiga boendelösningar, som till exempel försökslägenheter, träningslägenheter och bostäder med sociala kontrakt. Även Boverkets statistik visar att denna typ av boendelösningar har ökat och att socialtjänsten blivit en allt större hyresvärd för personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden.
Ingen människa ska behöva leva i hemlöshet. Ändå är det inte alla kommuner i Sverige som i dag kan garantera sina invånare tak över huvudet. Rätten till en egen bostad är en mänsklig rättighet. Att sakna bostad gör det också svårare att få arbete, att bedriva studier och att överhuvudtaget få ordning på sin sociala situation.
Bostadsbristen i framför allt storstadsregionerna är alarmerande. Vid sidan av bostadsbristen växer fattigdom med svåra konsekvenser för många människor. Utförsäkring av sjukskrivna, långvarigt behov av försörjningsstöd och svårt att få arbete är några av orsakerna. Ibland går det så långt att man förlorar sin bostad för att man inte kan betala för den. Andra orsaker kan vara psykisk sjukdom eller missbruk. Även barn drabbas då familjen vräks, och antalet barn som är inblandade i vräkningar har enligt Kronofogdemyndigheten ökat de senaste åren.
Härbärgen med tillfälliga övernattningar är ett skummande på ytan av ett stort problem och aldrig en bra lösning till exempel för barn. Det är möjligheten till egen bostad som måste vara målet. Tryggt boende kan också i en del fall vara det som motiverar till att ta sig ur missbruk och att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Det är glädjande att samarbetsregeringens budget för år 2015 innehåller reformer för ett Sverige som håller ihop. Sverige ska kännetecknas av alla människors lika värde, självförtroende, solidaritet och tron på att framtiden går att förändra.
Ett viktigt steg i den andan är att motverka hemlöshet, eftersom det är både en socialpolitisk och en bostadspolitisk angelägenhet. Både individuellt anpassat stöd i boendet och strukturella förändringar behövs för att hemlöshet ska kunna motverkas.
.
|
Serkan Köse (S) |
|
|
Azadeh Rojhan Gustafsson (S) |
Björn von Sydow (S) |
|
Ingela Nylund Watz (S) |
Lawen Redar (S) |
|
Leif Nysmed (S) |
Mathias Tegnér (S) |
|
Yilmaz Kerimo (S) |
Åsa Westlund (S) |