Idag råder förbud mot att, på flickor, genom ingrepp förändra de yttre könsorganen för att åstadkomma bestående förändringar av dem, det som i vardagligt tal kallas för könsstympning. Ett ingrepp som ger bestående men får inte utföras, varken med eller utan samtycke.
På pojkar, upp till 18 år, är det däremot tillåtet att genomföra omskärelse som inte är medicinskt motiverad, så länge vårdnadshavarna informerats om vad ingreppet innebär. Pojken ska så långt det är möjligt informeras om ingreppets konsekvenser, och ingreppet får inte utföras mot pojkens vilja.
Idag förekommer givetvis ett stort antal medicinskt motiverade omskärelser på många barn men många ingrepp genomförs också av andra skäl, som kulturella och religiösa.
I ett stort antal av dessa fall är det svårt att fullt ut få fram det enskilda barnets inställning till ett ingrepp. Det är svårt att veta i vilken grad målsmän eller andra personer i barnets närhet utövar påtryckningar för att ingreppet ska genomföras.
Det kan vara värt att i sammanhanget nämna att såväl Svenska Barnläkarföreningen som Svensk Barnkirurgisk förening motsätter sig omskärelse utan medicinsk indikation på omyndiga pojkar.
Alla barn har rätt till sin egen kropp. Lagstiftningen bör också ha den utgångspunkten. Ett ingrepp som inte bygger på ett medicinskt behov innebär en kränkning av barnets kropp. Därför ska ingrepp som inte är medicinskt motiverade inte få genomföras förrän barnet blivit myndigt och i lagens mening kan fatta egna beslut om sin egen kropp.
.
|
Finn Bengtsson (M) |
|