För många företagare såväl som för anställda är bilen ett nödvändigt arbetsredskap. Dock utgör reglerna för förmånsbeskattning av firma- eller tjänstefordon många gånger stora administrativa hinder och skapar onödigt merarbete. Reglerna för förmånsbeskattning av fordon är i huvudsak anpassade för tjänstemän i större företag där bilen inte i samma utsträckning utgör ett arbetsredskap utan kanske i någon mening en löneförmån. Följden av detta blir att många företagare av skatteskäl tvingas skaffa två bilar istället för en. Givetvis är detta inte något effektivt resursutnyttjande.
Företagare kan få undantag från förmånsbeskattning om de kan påvisa att de endast i undantagsfall använder firmafordonet för privat bruk. Dock innebär detta ett betydande merarbete i form av körjournaler och annan administration. Dessa regler måste ses över och förenklas. Idag dubbelbeskattas många företagare på grund av att de måste ha fler bilar än de egentligen behöver.
Vid förmånstaxeringen av personbilar ingår ett antal parametrar, vilka sedan bestämmer bilens taxering. I vilken utsträckning bilen är utrustad med inre bekvämligheter eller extrautrustad utgör således taxeringsunderlag för bilen. I dagsläget räknas det mesta som extrautrustning. Exempelvis är vinterdäck att betrakta som extrautrustning. Tidigare räknades även alkolås som ett tillbehör, vilket ökade kostnaden för den som brukade fordonet.
En översyn av förmånsbeskattningen av fordon är därför på sin plats. I en sådan översyn bör regeringens mål om att minska företagens regelkrångel sättas i första rummet, varvid många regler bör kunna avskaffas. Vidare bör förenklad regelbörda för tjänstefordon och möjlighet till säkra och miljövänliga resor prioriteras vid en översyn av dagens regler.
.
|
Jan R Andersson (M) |
Jörgen Andersson (M) |