De flesta läkemedel har en praktiskt taget obegränsad hållbarhet. De konstrueras för att vara extremt hållbara. De ska klara av att passera saltsyrabadet i magsäcken för att därefter opåverkade tas upp av tarmen. Många läkemedel bryts aldrig ned. Efter det att de utsöndrats från kroppen ackumuleras de i naturen och därmed vårt dricksvatten.
Andra läkemedel passerar inte ens kroppen. Årligen kasseras fullt fungerande läkemedel för mångmiljardbelopp i Sverige, på grund av att läkemedlet passerat sista förbrukningsdag. Man räknar med att omkring tio procent av den totala försäljningen om ca 35 miljarder kronor kasseras. Själva destruktionen kostar också stora belopp.
Persistens, bioackumulation och toxicitet är viktiga begrepp när läkemedels påverkan på miljön ska värderas. Det finns givetvis läkemedel med kort hållbarhet, varav de flesta är flytande snarare än fasta. Faktum kvarstår att mer än 90 procent av alla läkemedel är persistenta. Den hållbarhetstid som gäller för läkemedel idag – normalt två eller fem år – har en godtycklig snarare än vetenskaplig förklaring.
Därför bör initiativ tas i syfte att se över de gällande sista förbrukningsdagarna för läkemedel.
.
|
Gustaf Hoffstedt (M) |
|