Glesbygden i Sverige har stora möjligheter att utvecklas, utan behov av bidrag från EU och staten. Det förutsätter emellertid att varken EU eller staten sätter käppar i hjulet.
Alltjämt utgör förbudet mot gårdsförsäljning av alkoholvaror ett sådant hinder. På den svenska landsbygden tillverkas öl, vin och sprit av hög kvalitet och tydligt ursprung. Givetvis bidrar dessa lokala produkter till att stärka varumärket Sverige och till att hålla landsbygden levande, inte minst dess turistnäring. Det gör förbudet mot gårdsförsäljning desto mer stötande. Varför tillåts bonden i Normandie sälja sin cider, pommeau och calvados samtidigt som det är förbjudet att exempelvis på Gotland på motsvarande sätt sälja Wisby Klosteröl, Gutevin och Gotland Whisky?
Bland kritikerna till gårdsförsäljning har EU-rätten använts som stöd, med hänvisning till att gårdsförsäljning skulle kunna kullkasta hela systemet med distributionsmonopolet Systembolaget. Ett sätt att hantera detta, d.v.s. att tillåta gårdsförsäljning men i övrigt slå vakt om monopolet, vore att omvandla gårdsförsäljarna till utlämningsställen för Systembolaget. På så vis verkar de inom monopolet snarare än utanför det. Givetvis kan det då bli aktuellt för dem att sälja beställda varor som inte har producerats av dem själva, och det är ju precis vad som är fallet med de andra uthämtningsställen som finns företrädesvis i glesbygden med långt till närmaste Systembolag. Gårdsförsäljarna ska helt enkelt följa samma regelverk som övriga uthämtningsställen.
.
|
Gustaf Hoffstedt (M) |
|