Gatutiggeri av medborgare från andra EU-länder blir alltmer förekommande i både storstäder och på mindre orter. Enligt såväl medier som olika organisationer, som Crossroads och Stadsmissionen, förekommer det utnyttjande av utsatta personer. Svenska kommuner ställs ofta inför svåra avvägningar när det gäller stöd till dessa utsatta människor som ofta är medborgare i ett annat EU-land.
Grunden för tiggeriet är framförallt bristande sociala trygghetssystem i tiggarnas hemländer. EU-medborgares sociala utsatthet är en angelägenhet för hela EU.
Förslag har väckts från olika håll om att förbjuda gatutiggeri. Denna väg har valts av ett antal andra länder i Europa, bland annat förekommer tiggeriförbud i Danmark och Norge. Förbud är enkelt att föreslå, men inte alldeles enkelt att genomföra och hantera i praktiken. Det är dessutom etiskt svårt att motivera ett förbud.
Enligt min mening bör därför en samlad svensk strategi utarbetas för att hjälpa socialt utsatta EU-medborgare. Strategin skulle med fördel kunna innehålla följande punkter:
1. En förutsättningslös utredning bör göras om möjligheter och problem med nationellt eller kommunalt förbud mot tiggeri, både när det gäller praktisk tillämpning och etiska problem. I detta sammanhang bör man ta del av erfarenheter från andra länder.
2. Sverige måste fortsätta ansträngningarna för en effektivare uppföljning av EU-stödet till tiggarnas hemländer som riktas just till utsatta befolkningsgrupper.
3. Sverige måste driva på för att EU ska ta ett gemensamt beslut om att ålägga alla medlemsländer att inrätta något slags socialt skyddsnät för sina medborgare motsvarande det svenska försörjningsstödet för att garantera att ingen tvingas till tiggeri som sista utväg för sin försörjning. EU:s olika sociala fonder borde delvis kunna användas för att finansiera detta.
4. Sverige bör se över möjligheten till ett system inom EU att under en övergångstid erbjuda sociala insatser för tiggarna i Sverige på deras hemländers bekostnad.
5. Alltför många utsatta EU-medborgare reser runt i Europa utan id-handlingar och barn föds ibland utan att registreras. Det gör att inget land vill ta ansvar för dessa människor. Det bör övervägas om man på EU-nivå skulle kunna bekosta stöd till människor som inte har något formellt medborgarskap i något EU-land.
.
|
Jan Ericson (M) |
|