Ett levande kulturliv är beroende av många människors engagemang och delaktighet. Ingen, varken människa eller organisation/institution, kan ensam ta ansvaret för att kulturlivet ska vara rikt och levande i varje lokal miljö. Aktörerna på kulturområdet är – och ska vara – många.
Kulturen tillmätts en allt större betydelse i arbetet med regional utveckling och tillväxt. Kulturpolitiken är ett politikområde vars investeringar och insatser har en stor betydelse för den regionala utvecklingen. Människor ska både ha möjligheten att själva skapa och att ta del av kulturupplevelser. För att kulturen ska vara tillgänglig och finnas nära människor behöver kulturpolitiken göras mer regional och lokal.
Jag vill vända perspektivet i kulturpolitiken. Jag vill att kulturpolitiken skall växa underifrån, till skillnad från idag där staten i stor utsträckning bestämmer vilket kulturutbud som skall finnas. Det måste finnas tilltro till människors förmåga och vilja att ta ansvar, både för sig själv och för andra. Det är ett annorlunda perspektiv än den fixering vid staten och centralisering som kännetecknar mycket av dagens samhällsdebatt. Jag vill ha en ordning där det lokala självstyret tillåts spela en verklig roll, även vad gäller utformningen av kulturpolitiken, där verksamheter och beslutsbefogenheter decentraliseras så långt det är möjligt. Underifrånperspektivet ska ligga till grund även för utformningen av kulturpolitiken.
I dag ligger mycket av den nationella expertisen i storstäder eller i huvudstaden. Det gör att vi missar mycket talang och kreativitet som borde komma fler till del. För att fler ska kunna ta del av kulturen bör vi hitta en modell som gör att vi lyfter fram spetskompetens där den finns i landet. Detta bör ske i samverkan mellan regionerna och staten, en ny modell för den nationella kulturpolitiken. Det rör sig då om att bygga vidare på de tankar som gjort samverkansmodellen framgångsrik och göra en liknande modell för den nationella nivån.
Det är inte rimligt att staten ska ha kunskap inom alla områden. I många områden ligger en stor kunskap om kulturens behov och efterfrågan om kultur på andra nivåer i samhället. När kulturstödet decentraliseras kan det därför riktas bättre efter olika behov. Kulturpolitiken bör i större grad styras lokalt och regionalt. Människor måste själva få vara med och bestämma hur de vill utforma och ta del av kulturen. Om människor får mer makt över hur de kan påverka och ta del av kulturutbudet på sin ort kan ett levande kulturliv i hela landet skapas.
De statliga kulturinstitutionerna och dess verksamheter behöver göras mer tillgängliga över hela landet. Det kan ske exempelvis genom att digitalt tillgängliggöra scenföreställningar och genom goda villkor för utlåning av konstverk. Man bör också se över möjligheten att förlägga statliga museers verksamhet till fler platser i landet samt att de föreställningar som går på de stora nationella scenerna i större utsträckning också kan gå på turné i landet för att komma fler till del. För att öppna upp dörrarna till även denna del av kulturlivet för fler vill vi att en del av de medel som satsas på kulturen ska gå till verksamhet som förläggs utanför institutionernas väggar.
.
|
Per Lodenius (C) |
|