Alla människor kan växa, vill kunna försörja sig själva och vara fullt delaktiga i samhällslivet. Den grundläggande intentionen med lagen om stöd och service (LSS) är att vara en rättighetslag som ger personer med stora funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra. LSS och framförallt assistansreformen har blivit en frihetsreform för människor med omfattande funktionsnedsättningar. Den bygger på principen att de som behöver assistans ska ha makten att själva bestämma både vem som ska ge assistans och hur den ska utföras. LSS är en viktig reform att värna och utveckla.
Personer med ett assistansbehov över 20 timmar per vecka för grundläggande behov har rätt till assistansersättning från Försäkringskassan. För denna grupp finns en stor mångfald av utförare av assistans att välja mellan, vilket ger möjlighet för den enskilda brukaren att styra över sin assistans.
När det gäller personer som har behov av 20 timmars assistans per vecka eller mindre är det kommunen som har ansvaret. Eftersom långt ifrån alla kommuner idag erbjuder möjlighet för brukare att välja utförare av assistans, har denna grupp inte samma valfrihet som den som får sin assistans från Försäkringskassan. Det innebär i praktiken att en person som tidigare haft rätt till 25 timmars assistans men efter omprövning beviljas 20 timmar eller mindre, kan gå ifrån att ha full makt över sin egen vardag till en i stort sett obefintlig valfrihet.
Det borde vara självklart att alla brukare ska ges likvärdiga möjligheter att bestämma över sin assistans. Därför föreslår jag att även den som får sin assistans från kommunen får en lagstadgad rätt att välja utförare, genom att lagen om valfrihet tillämpas.
Gällande bestämmelser föreskriver att ett beslut om assistansersättning ska omprövas efter två år, för att avgöra om behoven fortfarande kvarstår. Skälen till omprövning grundar sig på det faktum att behov kan ändras över tid. För en del personer är det dock högst osannolikt att hälsotillståndet skulle förändras. Då tvåårsomprövningarna ofta är en mentalt påfrestande process för berörda, bör systemet förenklas. I de fall då hälsotillståndet inte förändrats till det bättre borde det vara möjligt att göra en schablonbedömning.
Många assistansberättigade och deras anhöriga upplever beslutsprocessen kring assistans som påfrestande. Då är det viktigt att besluten blir rätt och de som berörs känner trygghet i sina kontakter med Försäkringskassan. Personer som är berättigade till assistans har idag rätt till en egen tjänsteman på Försäkringskassan, men det är inte alltid som rättigheten tillämpas i praktiken. Därför måste Försäkringskassans uppdrag att säkerställa rätten till en personlig kontakt för assistansberättigade förtydligas.
.
|
Anders W Jonsson (C) |
|