Könsstympning är sedan 1982 förbjudet enligt svensk lag. Två personer har dömts för brottet och de senaste fem åren har 13 misstänkta fall registrerats hos Riksåklagaren. Globalt har WHO uppskattat att ca 140 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade och Unicef beräknar att 3 miljoner flickor könsstympas årligen. Detta grymma brott strider mot barnkonventionen och kvinnors mänskliga rättigheter.
År 2012 har nästan 3 200 kvinnor och flickor från Somalia och Eritrea beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Det är länder där de många flickorna könsstympas. Vi behöver vara uppmärksamma på detta och mobilisera samverkan mellan myndigheter som skola, polis och sjukvård vilka kommer i kontakt med kvinnor i riskzonen för könsstympning. Dessa kvinnor ska informeras om sina rättigheter och svensk lagstiftning och de som redan utsatts ska erbjudas adekvat vård och behandling. Könsstympade kvinnor kan ha stora besvär, såsom svårigheter med ett normalt samliv, den dagliga hygienen, förlossningskomplikationer, svåra psykiska följdsjukdomar och posttraumatisk stress.
Information om lagstiftningen kring könsstympning bör förmedlas till nyanlända exempelvis i samband med introduktion, sfi-undervisning och på familjecentraler. I dag finns det möjlighet för en könsstympad kvinna att genomgå en enklare operation som kallas deinfibulering. Därigenom kan man minska de smärtor och den infektionsrisk som könsstympade kvinnor lider av. Det är viktigt att kunskap om detta förmedlas till kvinnor som kommer från länder där könsstympning är en vanlig företeelse.
Det kan finnas fall där släktingar, till exempel en flickas föräldrar, inte vill att övergreppet ska ske samtidigt som omgivningen sätter press på att flickan ska könsstympas. Ofta sker det när familjen reser till hemlandet och där då släkten/klanen på plats tar över ansvaret och bestämmer över familjen. I sådana fall kan ett intyg mot könsstympning bidra till att skydda flickan. Ett sådant hälsointyg finns i Frankrike. Det utfärdas som ett skyddsdokument för flickan och hennes föräldrar så att de kan visa att de blir brottslingar och kan dömas, ifall flickan kommer hem könsstympad.
Intyget skulle kunna utfärdas av exempelvis en skolsköterska/skolläkare och tydligt ange vad som gäller enligt svensk lag och att en dom kan avkunnas även om brottet begås utanför Sveriges gränser. I Sverige ska nolltolerans mot könsstympning råda.
.
|
Désirée Pethrus (KD) |
|