I början av 1990-talet infördes rätten till daglig verksamhet för funktionshindrade inom ramen för den då nya lagen, LSS. Detta var ett stort framsteg för alla med funktionsnedsättningars rätt till större delaktighet på lika villkor med alla andra medborgare i samhället.
Det fanns i förlängningen till införande av LSS att alla som omfattades av lagen skulle få rätt till sysselsättning, en ambition nog så viktig idag med ett ökat utanförskap inte minst hos de som uppbär aktivitetsersättning och där förankringen på en arbetsmarknad tyvärr ser ut att bli alltmer avlägsen för alltfler unga med funktionsnedsättningar på väg mot vuxenlivet.
Men i och med LSS införande med en ambition om sysselsättning för alla som hade behov för detta, så poängterades att frågan inte var aktuell när lagen infördes på grund av kostnaderna förknippat med detta men skulle prövas när den ekonomiska situationen så medgav.
På grund av de successivt förbättrade statsfinanserna i Sverige sedan 1990-talet har mycket riktigt en utvidgning av rätten till sysselsättning diskuterats, men då endast för personer med olika spektra av psykiatriska funktionsnedsättningar.
En person som varken har en diagnosticerad exempelvis utvecklingsstörning, annan begåvningsmässig funktionsnedsättning efter hjärnskada, eller för den delen autism eller annat som räknas bland de neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, kan ens som ung vuxen påräkna sig rätt till daglig verksamhet enligt LSS utan istället till det som kommunen kan erbjuda. Detta innebär att personer med även omfattande fysiska funktionsnedsättningar inte är aktuella för det stöd för sysselsättning som förhoppningsvis LSS syftar till att uppnå nu när ekonomin kanske så medger.
Inte så att de med psykiatriska funktionsnedsättning ska bli utan rätt till sysselsättning, men det måste vara på lika villkor för alla med funktionsnedsättning. Då får man i dessa pågående diskussioner inte glömma bort att även unga med främst fysiska funktionsnedsättning måste kunna komma i åtnjutande av samma förmåner som de som har psykiatriska problem. Jag vill med denna motion att riksdagen ger regeringen detta tillkänna.
.
|
Finn Bengtsson (M) |
|