Inbördeskriget i Syrien som startade för cirka tre år sedan har skördat många liv. Över 200 000 människor har blivit dödade och runt halva landets befolkning är nu internflyktingar. Över 3 miljoner har flytt landet och några miljoner syrier finns i flyktingläger i de angränsande länderna Turkiet, Libanon och Irak. Jag finner inga ord för att beskriva den humanitära katastrofen och lidandet för dessa människor. Vi hör fruktansvärda vittnesmål om halshuggningar, våldtäkter, kidnappningar med mera. Människor flyr för sina liv, många har drunknat då de via smugglare har försökt att ta sig över Medelhavet in i Europa på trasiga båtar eller mindre säkra gummibåtar. Det är en mänsklig tragedi som utspelar sig i vårt grannskap. I och med Islamiska statens, IS, utropande av ett kalifat så har flyktingströmmarna accelererat ytterligare. Människor flyr i hundratusental undan denna terrororganisation – i Mosul, Nineve och Sinyar i Irak och nu senast i norra Syrien i staden Ras al Ayn (Kobane). Miljoner människor är i behov av humanitärt stöd. Mest utsatta är kvinnor och barn. De länder som tagit emot dessa flyktingar saknar förmåga och ekonomiska resurser att uppfylla ens de mest basala behoven.
FN generalförsamling har vädjat om ökat humanitärt stöd för att mildra människors lidande.
Sverige är en stor givare. Som land tar vi ett stort ansvar med vår generösa och solidariska flyktingmottagning och med vårt stora humanitära bidrag via FN, EU och bilateralt.
Fler länder, som Saudiarabien och en del gulfstater, borde ta ett större ansvar. Dessutom vilar ett stort ansvar på de rikaste länderna i väst att bidra med mer humanitärt stöd och att hjälpa flyktingarna med mat, mediciner, kläder med mera.
.
|
Robert Halef (KD) |
|