Barn till kvinnor som söker skydd hos en kvinnojour har ofta antingen upplevt traumatiska övergrepp i form av fysisk och/eller psykisk misshandel eller sett sin mamma utsättas för dessa övergrepp. När kvinnan fattar beslut om att tillsammans med barnet ta steget bort från ett destruktivt förhållande med våld och övergrepp är ofta kvinnojourerna den första anhalten. Kvinnojouren kan ligga i samma kommun men det kan också vara så att den ligger i en helt annan kommun än där familjen är folkbokförd. Innan kvinnorna fått ett nytt säkert boende kan det dröja flera månader.
Det här medför att de barn som följer med får svårt att gå på sin gamla förskola eller skola av säkerhetsskäl och avståndsmässigt. För barn som lever under dessa uppslitande förhållanden kan den pedagogiska verksamheten och möjligheten att delta i ett för dem välkänt socialt umgänge med andra barn och vuxna vara avgörande för barnets utveckling. Tyvärr uppstår inte sällan problem som att kommunerna är oense om vem som skall finansiera barnens skolgång och eventuella skolskjutsar. Det finns också en juridisk problematik då skolplacering måste godkännas av båda föräldrarna eftersom kvinnan normalt inte har hunnit ansöka om vare sig enskild vårdnad eller skyddad identitet.
Vid alla beslut som rör barn ska det finnas ett tydligt barnperspektiv, detta tydliggjordes i 2006 års vårdnadsreform.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en översyn av kommunens ansvar och föräldrabalken är nödvändig för att barn till kvinnor som sökt skydd på en kvinnojour skall ges samma möjligheter till förskola och skola som andra barn.
.
|
Maria Stockhaus (M) |
|