Trösklarna på arbetsmarknaden är många gånger höga men inte alltid konsekventa. Man kan anställas på höga meriter men bli uppsagd trots desamma. För väl inne i arbetslivet spelar anställningstiden en allt större roll, vilket blir en realitet då arbetsgivare tvingas till personalnedskärningar. Den trygghet som en längre anställning innebär är omöjlig att uppnå för unga människor som är i början av sin yrkesbana. Det innebär att den som är ung och redan har svårt att komma in i arbete, är den som löper störst risk att bli uppsagd på grund av turordningsregler. Anställningstryggheten för den som är i störst behov att meritera sig på arbetsmarknaden är i stort sett obefintlig när det kommer till ett kritiskt läge. Trösklarna som är höga på väg in i arbetslivet blir plötsligt obefintliga när det handlar om att ramla ut från arbetsmarknaden.
Tröskelproblemet återkommer i slutet av en människas arbetsliv. Att vara äldre på arbetsmarknaden anses absurt nog inte vara en merit utan snarare en belastning och därmed är det mindre attraktivt att aktivt söka nya utmaningar efter fyllda femtio år. Med lång anställning följer också en trygghet, vilket också innebär låga incitament att byta arbete. Anställningstryggheten för äldre personer leder till inlåsningseffekter, vilket är till men för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Det paradoxala är att lagen om anställningsskydd (LAS) i praktiken innebär att unga människor med energi och entusiasm har svårt att etablera sig i arbetslivet, samtidigt som den håller kvar människor med långa meritlistor i arbeten som de inte vågar lämna på grund av den rådande åldersdiskrimineringen. Egentligen är det mitt i livet när man är tillräckligt meriterad och motiverad att söka nya arbetsutmaningar, som LAS fungerar allra bäst men behövs allra minst.
Anställningstrygghet är självklart något som i grunden är gott när den också kan leda till stabilitet och möjlighet till flexibilitet för den enskilde på arbetsmarknaden. Denna trygghet är dock inte åtkomlig för många i början eller slutet av sin yrkeskarriär, vilket är ett stort problem. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att reformera lagen om anställningsskydd (LAS) till att ge alla på människor oavsett ålder och anställningstid likvärdig trygghet där meritering av kunskap och färdigheter beaktas.
.
|
Hans Rothenberg (M) |
|