Funktionen ”god man” är viktig både för den som själv är i behov av en sådan ställföreträdare och för samhället för att ansvarsfullt värna personers rättigheter när man själv är ur stånd att göra detta.
Problemet idag är att det varken finns heltäckande statistik på hur många gode män det finns och hur deras uppdrag är fördelade, eller ett regelverk som tillräckligt tydligt styr upp lämpliga krav att ställa på denna funktions förutsättningar.
För att avhjälpa det första problemet med avsaknad av statistik har regeringen förtjänstfullt tillsatt en utredning som för tillfället ser över hur sådan information kan tas fram. Men oavsett att man inte idag har någon överblick av systemet med god man och hur deras uppdrag ser ut, bland annat på grund av att överförmyndarna i respektive kommun inte har information om en god man har uppdrag i flera kommuner, så kvarstår problemet att när bättre statistiskt underlag förhoppningsvis så småningom är på plats att systemet med gode män sannolikt kräver ett omarbetat regelverk som stärker de enskilda personernas rättigheter som är beroende av funktionen.
Det finns exempel på personer som delat en god man med 60 andra personer. Så många uppdrag förefaller det orimligt att man kan ta på sig, och det aktuella fallet påvisar att man som god man inte har möjlighet att tillvarata alla sina uppdrag så att var och en garanteras ett rimligt stöd för sin situation med rådande ordning.
Flera patient- och anhörigföreningar har reagerat starkt på att det saknas ett tydligt regelverk som styr upp förutsättningarna för god man-funktionen. Jag föreslår därför att regeringen överväger möjligheten att se över det rådande regelverket för gode män, och att riksdagen ger regeringen detta tillkänna.
.
|
Finn Bengtsson (M) |
|