Fortfarande är skillnaden stor mellan antalet kvinnor och män som förvärvsarbetar. Statistiken visar också stora utmaningar då många kvinnor arbetar deltid och har otrygga anställningar. Sverige behöver en politik som tar självklara och konkreta steg för att ge kvinnor och män lika rättigheter och möjligheter. Ett samhälle där ingen begränsas av sitt kön, varken på arbetsmarknaden eller i livet i övrigt.
Fler kvinnor än män i arbetaryrken arbetar idag deltid. Samtidigt visar undersökningar på att 80 000–100 000 kvinnor går ner i arbetstid för att ta hand om sina föräldrar när äldreomsorgen inte längre håller vad den lovar. Detta är inte någon hållbar utveckling.
Bland dem som arbetar deltid är visstidsanställningar i olika former det vanligaste. En oviss anställningsform som gör det svårt för många människor att få ekonomin och vardagen att gå ihop. De senaste åren har utvecklingen gått till att visstidsanställningsformen i allt större grad missbrukas. Media har rapporterat om personer som blivit nyanställda många gånger om i samma företag, för att arbetsgivaren inte ska behöva göra en tillsvidareanställning på heltid. Att detta tillåts fortsätta innebär stora påfrestningar på personalen, speciellt inom vissa branscher som exempelvis handel.
Läget är så pass allvarligt att EU-kommissionen har gripit in och anser att Sverige missbrukar tidsbegränsade anställningar på ett sätt som strider mot EU-rätten. Den tidigare borgerliga regeringen vägrade att lyssna till kritiken vilket gjort att varningen från EU-kommissionen nu har upprepats.
Regeringen aviserade i regeringsförklaringen att arbetet för kvinnors arbetsliv samt rätten till heltid kommer vara viktiga frågor under mandatperioden. Jag välkomnar denna utmaning och önskar att regeringen snarast ser över möjligheterna för att åtgärda EU-kommissionens påpekande kring missbruket av visstidsanställningar, samt att se till att arbetet med ett bättre och tryggare arbetsliv prioriteras.
Den borgerliga regeringen lämnar efter sig ett sämre socialt skyddsnät. Urholkad välfärd och sämre social trygghet sätter allt större press på människor i och utanför arbetslivet. Arbetslivet och välfärden ska samverka där den ena parten stärker upp den andra. Idag har detta samarbete allt mer luckrats upp. Det behövs därför en förändring för att välfärden ska hålla vad den lovar och vara ett inkomstskydd för olika situationer och skeden i livet.
En höjd a-kassa är en viktig del i en effektiv arbetsmarknad, liksom det skydd som finns om en arbetstagare blir sjuk eller råkar ut för en olycka. I de fall en person är berättigad till en inkomstrelaterad ersättning från Försäkringskassan så ska en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) beräknas. Vid beräkning av SGI så har den tidigare regeringen infört ett schablonavdrag på tre procent. Innebörden av detta är att staten minskar sina utgifter genom att spara på utbetalningarna från socialförsäkringssystemet. Denna besparing finansieras fullt ut av arbetstagare i livssituationer då varje krona är extra viktig och behövd. En utveckling som varken gynnar individen eller samhällsutvecklingen. Regeringen bör titta närmare på hur trygghetssystemen är utformade och att de pengar som är reserverade till SGI också går till de sjuka.
.
|
Lars Mejern Larsson (S) |
|