Den politiska situationen i Iran har sedan revolutionen 1979 alltjämt hårdnat och landet har sällan visat hänsyn till eller intresse för att följa mänskliga rättigheter.
Sedan Hassan Rouhani tillträdde som president 2013 har han övertygat omvärlden att minska sanktionerna mot landet. Dock har tecken på en mer tolerant syn på politisk och facklig aktivitet uteblivit.
Situationen för fackligt aktiva i Iran har istället stadigt försämrats de senaste åren och flertal fackliga har fängslats, torterats och oförklarligt avlidit i fängelset för att de bildat fria fackföreningar och kämpat för arbetares rättigheter.
FN:s arbetsorganisation ILO konstaterade 2013 att Iran är ett av tre länder i vilka levnadsvillkor, personlig frihet och fackligt arbete är mest begränsade.
Svenska och internationella fackliga organisationer har vid upprepade tillfällen uppmärksammat de brutala övergreppen på fackligt aktiva i Iran och även påpekat att Iran, som medlem i ILO, inte har ratificerat de tre kärnkonventionerna om organisationsrätten, förhandlingsrätten och minimiålder för arbete.
Iran vill anses som ett modernt samhälle och önskar förbättrad relation till omvärlden, i synnerhet till västvärlden. Den svenska regeringen bör därför vid dialog med Iran tydligt markera mot landet att deras integrering med omvärlden förutsätter att landet upphör att kränka de mänskliga rättigheterna och att de uppmanas att som medlem i ILO ratificera de tre ovan nämnda kärnkonventionerna.
.
|
Azadeh Rojhan Gustafsson (S) |
|