Sedan Ansvarskommittén lämnade sin slutrapport för en hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft har kommun- och landstingspolitiker i hela landet ägnat tid åt att diskutera vilka landsting som ska gå ihop och hur gränser ska dras. Diskussionen har ofta saknat folklig förankring – i meningen att den diskuteras av människor utanför kommunernas och landstingens sammanträdesrum.
Innan man genomför en omfattande omorganisering, som en regionbildning ändå är, bör människor få möjlighet att väga för- och nackdelar mot varandra i samband med en ordinarie valrörelse eftersom förändringen handlar om mer än att dra streck på kartan. Det handlar även om hur demokratin ska fungera med längre avstånd, fler personer och olika traditioner. Då hinner väljarna dessutom ställa krav på att man först diskuterar målen och vad en ny samhällsorganisation ska åstadkomma innan organisationen fästs på papper. Samhällsorganisationen är till för medborgarna inte tvärtom.
.
|
Cecilia Widegren (M) |
|