Ordning och reda i de offentliga finanserna i kombination med en politik som gör att det lönar sig att arbeta är grunden för en god tillväxt och låg arbetslöshet. Detta bör gälla även i studentpolitiken. Fribeloppet, som det är utformat idag, utgör ett tak för hur mycket en student får arbeta i kombination med studier innan studenten blir återbetalningsskyldig för erhållna studiemedel. För att fler studenter ska klara sin privatekonomi och tidigt få en fot in på arbetsmarknaden behövs en höjning och översyn av fribeloppets utformning.
För många studenter är ett extrajobb i kombination med studier en förutsättning för att kunna betala hyran och klara sig ekonomiskt. Detta gäller inte minst under sommarmånaderna när studenterna vanligtvis inte får studiemedel. Trots att sommarmånaderna inte berättigar till studiemedel räknas arbetsinkomsterna från denna period in i fribeloppet. Det gör att alltför många studenter fortfarande passerar fribeloppet och blir återbetalningsskyldiga eller väljer att avstå från att jobba extra av oro att slå i taket.
Det hävdas från vissa att fribeloppet finns till för att ”rika” studenter inte ska erhålla studiemedel. När man pratar med landets studenter är det få som känner igen sig i den beskrivningen. Därutöver räknas inte förmögenhet in i beräkningen av fribeloppet utan endast inkomst vilket gör att det är de flitiga som drabbas. Tvärtom kan det på många sätt vara gynnsamt att börja arbeta redan innan studierna är avklarade. Det gör att studenter skaffar sig arbetslivserfarenhet som är viktig vid framtida jobbsökande.
Alliansen har vid ett flertal tillfällen höjt fribeloppet under sin tid i regering. Det har gjort att fler studenter än tidigare nu har möjlighet att jobba vid sidan av studierna. Det är nu dags att ta nästa steg i arbetslinjen och höja fribeloppet ytterligare så det lönar sig att jobba extra för fler studenter. Därutöver bör sommarmånaderna inte räknas in i fribeloppet då studenterna under denna period inte erhåller studiemedel eller studerar.
.
|
Sofia Fölster (M) |
|