Systemet med gode män och förvaltare har funnits i Sverige under lång tid för att hjälpa de som inte kan ta tillvara sin rätt. Uppdraget som god man eller förvaltare sker via förordnande av tingsrätten och fungerar som ett ideellt uppdrag med arvode. Eftersom huvudmännen är beroende av stöd i flera avseenden är det viktigt att gode män och förvaltare är engagerade och kan avsätta tillräckligt med tid för sitt uppdrag. I stort fungerar verksamheten tillfredsställande och fyller en viktig funktion för huvudmännen. De allra flesta gode män/förvaltare utför sitt uppdrag för huvudmannens bästa. Dock finns avarter både beträffande kvalitet och antal uppdrag.
Uppdraget är idag reglerat på olika sätt, bland annat genom att arvodet är knutet till basbelopp och beräknas efter olika kategorier beroende på vilka arbetsinsatser som uppdraget medför. Trots detta kan uppdraget verka otydligt och därför bli godtyckligt. Några exempel på otydligheter och problem som kan förekomma är: Vilka kvalifikationer krävs för uppdraget? Erbjuds gode män och förvaltare adekvat utbildning för uppdraget? Vem utreder den gode mannens/förvaltarens lämplighet och redlighet? Vad ingår i arbetsuppgifterna? Hur är arbetsuppgifterna reglerade i tid? Hur garanteras huvudmannen bästa kvalitet och rättssäkerhet?
Att överförmyndarsystemet fungerar och inger förtroende är viktigt för människor i utsatta situationer. Tyvärr uppdagas fall där uppdragen har misskötts. När kontrollen brister kommer huvudmännen i kläm både ekonomiskt och socialt. De huvudmän som saknar anhöriga som kan övervaka och ingripa om allt inte fungerar, är särskilt utsatta.
Dagens konstruktion kan förbättras vad gäller kvalitetssäkerhet samt rättssäkerhet. Därför bör en översyn samt tydligare reglering av systemet med gode män och förvaltare ses över. Det bör även prövas om vissa arbetsuppgifter kan omvandlas till kommunala tjänster för att säkerställa kvalitet och rättssäkerhet.
.
|
Ida Karkiainen (S) |
|