Vi vet att diskriminering och ojämlik behandling inte försvinner av sig själva utan kräver ett aktivt arbete. Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna i vårt land, och den är av stor betydelse för att skapa gemensamma värderingar och sammanhållning i samhället. Inom idrotten möts människor med olika bakgrund, och det bidrar till att motverka klassklyftor och segregation. Genom idrottsrörelsen finns goda förutsättningar för att skapa en hållbar integration, att skapa förståelse och acceptans för olikheter.
Inom idrottsrörelsen finns människor med invandrarbakgrund, funktionsnedsättning och naturligtvis lika stor andel hbt-personer som i samhället i övrigt. Det är viktigt att dessa människor känner sig välkomna och värdefulla, att skillnader i bakgrund och förutsättningar accepteras och att människor vågar vara öppna med sin sexuella läggning och könsidentitet utan att behöva vara oroliga för trakasserier.
Idrottsrörelsen har mycket att jobba med för att inom samtliga utövningar se till att människor som engagerar sig inte behöver mötas av t ex homofobi. Det finns undersökningar som visar att endast en tredjedel av idrottsutövande hbt-personer vågar vara öppna med sin sexualitet. Det gäller både kvinnor och män. En positiv förändring som skett under senaste åren är att flera idrottsaktiva öppet berättar om sin sexualitet, men också de fördomar som de själva mött och möter. De bidrar till att vara positiva förebilder för andra utövare men också för att skapa förståelse för hur viktigt arbetet är för idrottsrörelsen.
Riksidrottsförbundet (RF) har sedan några år tagit på sig uppgiften att verkligen ta itu med den homofobi som finns i idrottsrörelsen. En resa är påbörjad men behovet av ett långsiktigt och varaktigt arbete är stort. På sina håll i landet har viktiga symboliska beslut tagits i olika delar av idrottsrörelsen för att ta ställning för öppenhet, men det har också visat sig att idrottslag som tagit de besluten drabbats av negativa konsekvenser, som exempelvis att man tappat sponsorer.
Detta talar sitt tydliga språk att behovet av ett aktivt arbete mot diskriminering och ojämlik behandling är centralt då idrotten är en av de största bidragsmottagarna av alla folkrörelser i Sverige.
Därför är det viktigt att samhället tar dessa frågor på allvar, att de prioriteras, och att man exempelvis skapar incitament genom att ställa krav på föreningarna att för att kunna få del av offentligt stöd, att aktivt arbeta med frågorna. Det skulle stödja de föreningar som redan idag gör ett viktigt jobb, men också sätta press på dem som ännu inte ser det som en självklarhet.
.
|
Roza Güclü Hedin (S) |
|
|
Börje Vestlund (S) |
Caroline Helmersson Olsson (S) |
|
Catharina Bråkenhielm (S) |
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
|
Hannah Bergstedt (S) |
Hans Ekström (S) |
|
Helén Pettersson i Umeå (S) |
Hillevi Larsson (S) |
|
Johan Löfstrand (S) |
Jonas Gunnarsson (S) |