Under 2013 anmäldes omkring 21 000 bostadsinbrott i Sverige, vilket är cirka en procent av hushållen i landet. Inbrott i bostaden kan således sägas utgöra en relativt liten del av alla anmälda brott Samtidigt har trenden för anmälda bostadsinbrott under den senaste tioårsperioden alltjämt varit uppåtgående. Lägenhetsinbrotten ökade kontinuerligt fram till 2011 och nivån för anmälda villainbrott ligger nu 17 procent högre än för tio år sedan.
Bostadsinbrott skapar dessutom stor oro i samhället. Generellt upplevs bostadsinbrott som mer kränkande än andra stöldbrott även om värdet av stöldgodset inte är så stort. De som blivit utsatta för den här typen av brott beskriver ofta hur de känner sig otrygga i sitt hem en lång tid efter det att inbrottet ägt rum.
Trots den kränkning ett bostadsinbrott innebär för den drabbade leder det idag till låga straff. Ett bostadsinbrott bedöms i regel som grov stöld, vilket i praktiken innebär att straffet blir mellan sex och tio månaders fängelse. Den som döms för första gången slipper inte sällan både fängelse och fotboja. Vidare utgår dagens lagstiftning mer från själva stölden och det ekonomiska värdet av det stulna, än den kränkning som själva inbrottet innebär. Största fokus ska istället läggas vid själva inbrottet. Att någon olovligt tar sig in i en annan människas hem och gör intrång på dennes egendom bör ses som ett allvarligt brott i sig. Därför bör brottsrubriceringen ”inbrottsstöld” införas.
Minimistraffet för en inbrottsstöld bör vara fängelse ett år. En sådan ordning skulle medföra att påföljden för dessa brott blir fängelse i betydligt större omfattning än i dag.
Med de satsningar som gjorts på polis och rättsväsende under alliansregeringens tid, har vi som medborgare rätt att förvänta oss en större andel uppklarade bostadsinbrott. Att skärpa straffen för bostadsinbrott är viktigt även i detta avseende, då det skickar en tydlig signal till polis och rättsväsende om att arbetet mot den här typen av brottslighet bör prioriteras.
.
|
Tina Ghasemi (M) |
|