Den organiserade brottslighetens intåg i Sverige ställer nya krav på svenska myndigheter. Exemplen är många som visar på det offentliga Sveriges bräcklighet när hot och våld brukas metodiskt för kriminellas intressen.
För de tjänstemän som har i uppdrag att stävja fusk och kriminalitet blir kontakten med den organiserade brottsligheten många gånger en skrämmande upplevelse av värnlöshet och utsatthet. Även om den svenska säkerhetspolisens skydd av utsatta personer på ledande befattningar sköts på ett professionellt sätt saknas idag resurser eller metoder att skydda alla personer som jobbar med myndighetsutövande.
Exempelvis vittnar poliser många gånger om olust att inkomma med polisanmälningar eller underteckna förundersökningsprotokoll i rädsla för eventuella repressalier för sig själv eller familj. Försäkringskassans tjänstemän eller läkare i sjukvården beskriver på samma sätt en mycket utsatt situation när det handlar om utfärdande av beslutsunderlag eller intyg för personer med koppling till den organiserade brottsligheten.
Det är givetvis inte acceptabelt att någon del av den svenska rättsstaten tvingas på reträtt på grund av våld eller hot. I syfte att stärka hela rättskedjan bör därför regeringen se över möjligheten att avidentifiera handlingar om poliser eller andra myndighetspersoner då exempelvis grovt organiserad brottslighet utreds.
.
|
Jan R Andersson (M) |
Cecilie Tenfjord-Toftby (M) |