Att bekämpa brottslighet och skapa ett inkluderade, fritt och tryggt samhälle är ett av politikens huvuduppdrag. Polisen är samhällets yttersta resurs för att bekämpa brottslighet. Men för att polisen och andra rättsvårdande myndigheter ska ha förutsättningar att sköta sitt arbete krävs det att samhället som helhet bidrar för att förebygga brottslighet. Vad gäller kommunernas insatser i det brottsförebyggande arbetet ser det väldigt olika ut runt om i Sverige både vad gäller aktiviteter och ambitionsnivåer. Detta kan hitta sin förklaring i att kommunernas trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärder i mångt och mycket bygger på lokalt engagemang och inte tydligt regleras i kommunallagen.
Sedan 1990-talet finns i många kommuner brottsförebyggande råd eller liknande organisationer. Hur dessa ser ut varierar givetvis beroende på samhällets resurser och vilka lokala problem som finns. Men i nästan samtliga fall är polisen representerad. Vanligtvis förekommer också kommunpolitiker, socialförvaltning, skola och fritidsförvaltning. I vissa fall finns även den lokala företagsamheten,
stadsbyggnadskontor, bostadsföretag och trossamfund inkluderade i verksamheten.
Rikspolisstyrelsen antog för en tid sedan ett nationellt handlingsprogram om samverkan mellan polis och kommun. Även om de flesta kommuner numer har samarbetsavtal med polisen och dessa avtal innehåller mätbara mål och ett fokusområden saknas det i många kommuner en strukturerad uppföljning och samhällsplanering. Därför finns det ett behov av en översyn i syfte att förtydliga lagstiftningen kring kommunernas trygghetsskapande och brottsförebyggande ansvar.
.
|
Jan R Andersson (M) |
|