De lagar som reglerar kameraövervakning är inkonsekventa och föråldrade. En bostadsrättsförening kan sätta upp kameror i tvättstugan, men kameror får sällan användas i syfte att hindra våldsbrott på gator och torg. Både tiden och tekniken har sprungit ifrån samhällets hantering av ansökningar om kameraövervakning på allmän plats.
Brottsligheten skrämmer och skadar. Både faktisk brottslighet och upplevd otrygghet skadar tilltron till samhället. Därför är det en demokratisk förpliktelse att bekämpa både kriminalitet och otrygghet.
Kriminalpolitikens mest effektiva redskap är risken för upptäckt. Kameraövervakning av delar av det offentliga rummet kan vara en verksam metod för att få individer att avstå från kriminalitet. Inspelat bildmaterial kan dessutom användas som bevis för att styrka brott, och kameraövervakning kan bidra till att öka allmänhetens upplevda trygghet.
Övervakningskameror bör därför kunna sättas upp på de mest brottsutsatta platserna i våra städer. Bildmaterialet ska sparas under en mycket kort tid, endast vara tillgängligt för polisen och endast om ett brott har begåtts.
Att garantera medborgarnas trygghet till liv och hälsa är en av statens grundläggande uppgifter. Dagens lagstiftning och tillämpning av kameraövervakning hindrar ofta samhället från att fullgöra denna uppgift. Därför måste lagstiftningen ses över.
Att utsättas för brott är en långt större integritetskränkning än kameraövervakning. Att garantera medborgarnas trygghet är samhällets uppgift och därför behövs en moderniserad lagstiftning.
.
|
Torkild Strandberg (FP) |
|