Varje år föds ca 450 dödfödda barn i Sverige. 900 föräldrar blir direkt drabbade och ännu fler anhöriga mister ett efterlängtat barn. Trots den medicinska utvecklingen inom hälso- och sjukvården har antalet dödfödda barn i Sverige i det närmaste varit oförändrad under de senaste 20 åren.
Enligt svensk lagstiftning definieras barn som barn efter den tjugoandra havandeskapsveckan. Barnen som dör i mammans mage uppmärksammas dock sällan. Forskningen och insatserna för att minska antalet barn som dör i sin mammas mage behöver intensifieras samtidigt som respekten för och attityden till dödfödda barns föräldrar behöver förändras.
Föräldrar till dödfödda barn har idag enbart tillgång till föräldrapenning under 1 månad för mamman respektive 10 dagar för pappan. Detta trots att de har gått igenom en graviditet och förlossning och haft samma förväntningar och drömmar som andra föräldrar.
För de föräldrar som inte klarar av att återuppta sitt arbete efter 30 respektive 10 dagar finns idag möjligheten till sjukskrivning. Ett problem med detta är att sjukskrivning ska beviljas och osäkerheten kring om, och i så fall hur länge, sjukskrivning kommer att beviljas skapar i sig oro hos föräldrarna. Det är rimligt att föräldrar som mist sitt barn i samband med förlossning får en trygghet i att de får en ersättning den första tiden som de är lediga från sina arbeten. Rätten till föräldrapenning bör i dessa fall vara längre än vad den är idag.
Oavsett om föräldrar får ett levande eller dödfött barn är de föräldrar. Ersättning när man blivit förälder och fått barn tillhör föräldraförsäkringen. Föräldrar till dödfödda barn i Sverige får idag ytterst begränsad föräldrapenning och de nu tillgängliga dagarna är inte tillräckliga ur ett psykiskt eller fysiskt perspektiv för att föräldrarna därefter ska återgå till arbetslivet. Det behövs en översyn av föräldraförsäkringen vad gäller antalet dagar som föräldrar till dödfödda barn är berättigade till.
.
|
Annika Eclund (KD) |
|