Makten över ens kropp är grunden för människors frihet och integritet. Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra är ett viktigt mål och avgörande för att nå ett jämställt samhälle. Sexualbrottslagstiftningen måste ta sin utgångspunkt i detta. Samhällets syn på sexualbrott har under historien präglats av rådande värderingar och inte minst synen på kvinnors ställning i samhället. En stor majoritet av sexualbrottsoffren är kvinnor, även om alla människor, oavsett könstillhörighet, kan utsättas för sexualbrott.
Trots att sexualbrottslagstiftningen, som är och ska vara könsneutral, reviderats flera gånger under senare tid finns en bred kritik mot den. Idag förekommer tyvärr att generaliserade föreställningar om i synnerhet kvinnors agerande och beteende påverkar om en gärningsman frias eller fälls. Större krav ställs på offer än på gärningsmän. Detta hotar rättstryggheten.
Sexualbrottslagstiftningen måste reformeras. Den ska utgå från varje individs rätt till sexuell integritet och kriminalisera sexuella handlingar som genomförs utan en persons samtycke. Även den som borde förstått att samtycke inte förelegat ska kunna dömas.
Den utredning (Översyn av våldtäktsbrottet dir. 2014:123) som arbetar med att analysera dessa frågor har en viktig uppgift att ta fram underlag för förändringar i syfte att stärka arbetet mot sexuellt våld och förbättra lagstiftningen.
Bevisfrågorna när det gäller sexualbrott kommer att vara svåra även med en ny lagstiftning. De juridiska avvägningarna kommer att fortsätta väcka debatt vid rättstillämpningen. Detta utgör dock inte skäl för att avstå från nödvändiga förändringar. Tvärtom måste nästa steg tas för att Sveriges sexualbrottslagstiftning ska upprätthålla principen om att varje människa bestämmer över sin kropp.
Sverige ska föregå med gott exempel och bidra till global opinion för att alla länder ska vidta åtgärder mot sexualbrott. Att reformera lagstiftningen är ett viktigt steg i det arbetet.
.
|
Karin Karlsbro (FP) |
|