För att människor ska kunna bo och verka på landsbygden krävs en god service. Tillgång till god it-kommunikation, livsmedelshandel, hälso- och sjukvård m.m. är sådant som behövs för att vardagslivet ska fungera.
För att stödja och stimulera arbetet med kommersiell och offentlig service i Sveriges gles- och landsbygder har regeringen beslutat att varje län ska ha ett regionalt serviceprogram, med genomförande mellan 2010 och 2013.
Det är dock skillnad mellan denna ambition och vad regeringen lyckas genomföra i praktiken. Vi menar att inom flera områden går utvecklingen åt fel håll.
Invånarantalet i många av landets kommuner sjunker. Detta blir en effekt, av många faktorer. Som finansieringen av samhällsservicen i dag är uppbyggd medför det att många små kommuner får allt svårare att upprätthålla den grundläggande service som alla människor bör vara garanterade. Följden blir en accelererande utflyttning som gör att vi närmar oss gränsen där den negativa utvecklingen inte går att vända.
Såväl det offentliga som den privata sfären har ett ansvar för att se till att hela Sverige lever. Riksdagen som offentlig och representativ institution kan inte bara se på när glesbygden förlorar i attraktionskraft. Så länge statsmakterna inte garanterar invånarna även i de mindre kommunerna basservice så finns det risk för fortsatt utflyttning.
Basservicen skall garantera att det i alla landets kommuner finns tillgång till godtagbar sjuk-, åldrings- och barnavård, apotek, polis, skola, räddningstjänst, infrastruktur, m.m. Servicegraden kan variera beroende på kommunernas invånarantal och ytstorlek.
År 2009 lades det fram en utredning som kom att kallas Högdahlsutredningen (SOU 2009:92 Se medborgaren – för en bättre offentlig service). I den utredningen finns många förslag till försöks- och utvecklingsverksamheter om servicekontor, lokala, fasta och mobila servicepunkter. I utredningen stod att utredningen inte hade för avsikt att föreslå en lag om service, men frågan nämns i följande text:
Det finns inget förslag om en tvingande servicelag i betänkandet. Jag anser att regeringen i första hand ska rätta till bristerna i servicen och styra genom sina instruktioner till myndigheterna och genom uppdrag i regleringsbrev och särskilda beslut. Om det visar sig otillräckligt så bör regeringen och riksdagen stifta lag om servicen.
Under sin tid vid makten gick alliansregeringen tyvärr inte vidare med de goda förslagen som fanns i utredningen. Nu borde det vara dags att gå vidare med denna fråga.
Tillgången på service är en grundförutsättning som starkt påverkar de flesta andra utvecklingsfaktorerna. Den har betydelse för en bygds attraktivitet och utvecklingspotential. Den påverkar på sikt miljön, ekonomin och människors vilja att bo kvar.
Med anledning av det anförande föreslår vi att riksdagen ska ge regeringen tillkänna vad som anförs i motionen om att regeringen ska ta fram en strategi som garanterar basservice.
.
|
Jabar Amin (MP) |
|