När det handlar om motion och annan friskvård till anställda är dagens begränsningar ålderdomliga. Vi har ett förlegat regelverk som inte är anpassat till dagens samhälle. Det är möjligt för en arbetsgivare att bidra till personalens styrketräning, fotboll, innebandy, massage och badminton m.fl. och få det som en avdragsgill kostnad. Landets näst största sport, golf, med mer än 600 000 svenskar som alla använder någon av de 500 golfbanor som finns i Sverige, är däremot inte godkänd. Detsamma gäller för ridning, segling och utförsåkning.
Allt ifrån hård fysisk träning till avslappningsövningar faller alltså under sådan friskvård som kan subventioneras skattefritt. Men aktiviteter som bl.a. golf faller utanför Skatteverkets definition av motion och friskvård trots dess erkänt goda effekter för kropp och hälsa.
Det är idag ett stort problem för folkhälsan att för få människor använder sig av någon form av motion. Dagens friskvårdsavdrag gynnar i sin nuvarande utformning de företag som driver gym. För många äldre är inte ett pass på ett gym eller i någon av de aktiviteter de erbjuder i form av bodypump, spinning eller liknande attraktivt. Dessa aktiviteter riktar sig i huvudsak till yngre. Friskvårdsavdragets syfte bör rimligen vara en ökad folkhälsa – regelverket borde därför anpassas så att fler kan och vill ta del av det.
Flera undersökningar visar på golfens positiva effekter. Människor som spelar golf är aktiva, vilket leder till lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Medelålders och äldre människor som spelar golf har bättre kondition än normalt för samma åldersgrupp. De har även lägre blodtryck än väntat för sin åldersgrupp. Efter fyra månaders aktivt golfspel har man i regel fått ett lägre kolesterolvärde. Enligt Centers for Disease Control and Prevention har fysiskt aktiva lägre sjukvårdskostnader. Golfsporten borde jämställas med andra former av friskvård och motion som är skattebefriade och kan subventioneras av arbetsgivare.
Det är dags att ifrågasätta om inte utvecklingen gått därhän att det nu är dags att slopa kravet på att det ska vara fråga om motion av s.k. enklare slag, och i stället införa en beloppsgräns för hur mycket en skattefri motions- eller friskvårdsförmån får kosta. Därmed skulle också fler motionsaktiviteter än i dag kunna rymmas inom det skattefria området. En utgångspunkt bör givetvis vara att en sådan eventuell omläggning blir offentligfinansiellt neutral.
Förutom att man exkluderar de människor som skulle kunna utöva en motion som passar deras egna behov så innebär ett bibehållande av det nuvarande regelverket en snedvridning av konkurrensen för de företag och föreningar som erbjuder friskvård. Regeringen bör därför se över reglerna för friskvårdsavdrag.
.
|
Krister Hammarbergh (M) |
|