Som medborgare matas vi dagligen med skildringar i media om våld och brottslighet. Det är lätt att få intrycket att brottsligheten ökar kraftigt. Men brottslighetens utveckling behöver inte bara ta sig uttryck genom hur många brott som begås. Det är mer intressant att studera hur kriminaliteten förändrats över tid och vilka de bakomliggande faktorerna är.
De flesta torde vara eniga om att det är mest effektivt att försöka förhindra att brott över huvud taget begås. Det är genom att angripa och ändra det som orsakar brott som vi långsiktigt ökar människors trygghet. Det brottsförebyggande arbetet måste utgå ifrån forskning och kunskap. Vi måste veta hur brottsligheten utvecklas, vilka samhällsfaktorer som påverkar brottsligheten, men även vilka individuella faktorer som ökar riskerna för att människor ska begå brott.
Det finns flera områden, främst i närheten av våra storstäder, där de sociala klyftorna har ökat och där arbetslöshet och utanförskap allt mer blir det normala för en stor ungdomsgeneration. Med växande sociala klyftor växer också risken för att olika typer av oroligheter startar. Vi vet att sådana förhållanden även kan leda till ökad kriminalitet. Bland annat handlade upploppen i Husby för något år sedan till stor del om den uppgivenhet och känsla av utanförskap som många invånare upplever i detta och liknande områden. Gemensamt är att arbetslösheten är hög, utbildningsnivån är låg och underhåll av bostäder och närmiljö är kraftigt eftersatt.
En väl utvecklad välfärdspolitik är det mest grundläggande medlet att hålla brottsligheten på en låg nivå. En ojämn fördelning av sociala och ekonomiska resurser leder till att några utsätts för större risker att dras in i kriminalitet än andra. Segregation och utanförskap skapar känslor av maktlöshet och vice versa. Ingen människa föds kriminell. Inget barn är förutbestämt att begå brott. Kriminalitet föds ofta ur bristande sociala förhållanden, ojämlikhet och otrygghet. Därför är de viktigaste övergripande åtgärderna för att förebygga brott att minska arbetslösheten och de ekonomiska klyftorna mellan fattig och rik.
Målet måste vara att långsiktigt öka människors trygghet genom att angripa orsakerna bakom brottslighet och försvåra för dem som planerar brott. Det brottsförebyggande arbetet måste omfatta alla de områden som kan ha en brottsförebyggande roll.
Tydligt är att massarbetslösheten har bitit sig fast och klassklyftorna ökat, vilket lett till allt större sociala problem. Den organiserade brottsligheten – från maffialiknande strukturer till ungdomsgäng i förorterna – har tilltagit. Här behövs insatser från flera håll! Därför bör en nationell översyn av utsatta förorters situation genomföras snarast för att kunna vidta de åtgärder som så väl behövs för att komma till rätta med problematiken.
.
|
Teres Lindberg (S) |
|