För att företag ska kunna etableras krävs rörelsekapital och ofta också kapital för investeringar. Det är emellanåt svårt att få kapital till företagsetableringar men också svårt att låna upp ytterligare kapital som redan etablerad företagare. Grundförutsättningen för allt företagande är långsiktigt god lönsamhet, vilket samtidigt är en förutsättning för att motivera risktagande och upplåning eller investering av riskkapital.
Den 1 januari 2009 infördes nya regler som innebär ökade möjligheter att använda lös egendom i näringsverksamhet som säkerhet för lån. Den nya säkerhetsrätten som benämns företagshypotek har ersatt den så kallade företagsinteckningen som infördes 2004. Syftet med de nya reglerna är att förstärka säkerheten för långivare, så att det blir lättare för företag att låna pengar.
När det gäller förbättrade finansieringsmöjligheter för små företag har det maximala beloppet för mikrolån, som kan upptas genom Almi Företagspartner, under förra mandatperioden ökats till 250 000 kronor. Mikrolån är lån som kan beviljas utan säkerheter till företagare med mindre kapitalbehov. Den 1 december 2013 infördes även det så kallade investeraravdraget som är av stor vikt för att öka tillgången på kapital för företag av mindre storlek.
Den främsta tillgången till riskkapital för företagande finns emellertid – åtminstone när det gäller mindre företag – ofta hos företagaren själv eller hos närstående personer. Det finns därför skäl att se frågan om finansiering av företagsverksamhet i ett bredare perspektiv, där ett antal olika förslag kan leda till att det blir lättare att få tillgång till kapital för investeringar och för utvecklingen av företagens verksamhet. Utgångspunkten bör vara att kapital för nystart av företag ska komma från privata finansiärer, exempelvis den blivande företagaren själv, banker och riskkapitalister. Ju mer riskfylld verksamheten är desto mer sannolikt är det att finansieringen måste utgöras av företagarens och närståendes eget kapital.
Med ovanstående som bakgrund bör följande områden ses över:
Arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivaravgifterna i Sverige bör ligga på en nivå som är jämförbar med de lägsta inom EU.
Kraven på att fonderade medel kan lösas upp efter viss tid. Det är bättre att företagarna själva får bestämma när rätt tidpunkt föreligger för att använda pengarna till investeringar och utveckling av verksamheten.
Företag som har en viss lägre årsomsättning (understigande ett visst närmare angivet belopp) bör kunna redovisa sociala avgifter och skatter var tredje månad, i likhet med vad som gäller för redovisningen av mervärdesskatt.
Möjligheter till skatteutjämning för nystartade företag under de första fem åren.
Stockholm den 31 oktober 2014
.
|
Anti Avsan (M) |
|