Det har blivit allt svårare att få folk att vittna. Trots att människor varit på plats och sett ett brott begås så blir det allt vanligare att de inte vill vittna i en rättegång. Detta var tidigare vanligt i gängmiljöer, men nu har detta spridit sig till att omfatta mer ringa brott som inte begåtts av den organiserade brottsligheten. Enligt en undersökning har 8 av 10 polisutredare tvingats lägga ner förundersökningar då vittnen inte har velat berätta om vad de sett.
Denna utveckling är inte acceptabel och riskerar att på sikt urholka rättsväsendet. Inte nog med att människor tappar tron på att rättsväsendet skapar trygghet vilket kan leda till att färre brott klaras upp när vittnesuppgifter inte framkommer. Det ska inte löna sig att hota och skrämma vittnen och deras familjer. Tvärtom måste rättsväsendet tydligt markera mot den eller de som försöker skrämma vittnen. En straffskärpning i detta sammanhang skulle vara välkommen. Att denna utveckling kunnat fortgå handlar i grunden om bristande respekt för rättsväsendet från de kriminellas sida. Det måste vara glasklart att den som ska känna otrygghet är den som begår brott – inte den som bidrar till att klara upp brott och ställer upp för samhället.
Människor som bevittnar ett brott måste kunna lita på rättsväsendet. Det är en jobbig upplevelse i sig att vittna och konfronteras med gärningsman eller gärningsmän. Att kriminella försöker tysta vittnen genom att söka upp dem i hem kan leda till att vittnesmål inte kommer fram samtidigt som en familj tvingas leva i otrygghet och rädsla.
Så här kan det inte fortsätta. Rättsväsendet måste skapa trygghet och vittnen ska inte känna att de hellre avstår från att berätta. En del av problemet är att den som vittnar inte har något särskilt skydd när det gäller personuppgifter, vilka blir offentliga i och med en rättegång. Vittnens personuppgifter bör därför skyddas på ett mer effektivt sätt än vad som görs idag. Ett mer allmänt förstärkt vittnesskydd bör också tas fram och skyndsamt implementeras.
.
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
|