”Herr Hitler är en förolämpning”: Med de orden avslutas en artikel av den göteborgske publicisten Torgny Segerstedt fyra dagar efter att Adolf Hitler, den 30 januari 1933, installerats som tysk rikskansler.
Det var startskottet för de 12 kommande åren när göteborgaren Segerstedt blev Sveriges, Nordens och en av världens mest beundrade och fruktade skribenter. Hans kamp mot nazismen föddes inte ur tomma intet. Den var en konsekvent följd av hans liberala samhällssyn. Slutorden i Torgny Segerstedts sista artikel, införd i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 15 mars 1945, lyder: "Striden mellan de två, personligheten och hjordinstinkten, kommer att fortgå till tidernas ände."
Segerstedt visade prov på stort personligt mod och hög integritet i kampen mot totalitära politiker som bekämpade all form av frihet. Han stod emot fastän han utsattes för en intensiv motkampanj från den svenska samlingsregeringen, kungen, affärsmän, akademiker, tidningsmän och andra som ansåg att hans texter i GHT satte Sverige i fara. GHT konfiskerades sammanlagt åtta gånger under kriget. När Segerstedt talade om hjordinstinkten syftade han inte bara på auktoritära och totalitära ledare som ville förkväva andras frihet utan även på människors tendens att låta sig förföras av demagoger, att förfalla till masstänkande, att dra sig för att själva avvika och att ge sig på dem som avviker.
Segerstedt var en av Sveriges allra främsta publicister under 1900-talet. Hans vackra och omväxlande språk saknar motstycke i svensk journalistik. Hans oförsonliga strid mot Tredje riket gav honom inte bara vänner och fiender i Sverige. Han blev under andra världskriget den mest beundrade svensken, och närmast en folkhjälte, i Danmark och Norge. Segerstedt lästes också noga i London, Berlin och Rom.
Torgny Segerstedt var, som dottern Ingrid Segerstedt Wiberg har konstaterat, en person som "aldrig sökte men alltid valde striden". Hans liv kom att präglas av striden mellan individuell frihet och kollektiv likformighet. Segerstedts livsverk är enastående och förtjänar att minnas. (Information tagen ur Anders Johnsons bok ”Ett porträtt av Torgny Segerstedt.)
Jag anser att mer behöver göras för att erinra om göteborgaren Torgny Segerstedts inspirerande mod och gärningar i en tid då främlingsfientligheten åter vinner terräng. Att inte minnas historien är att glömma de levande. EU-rapporter visar att högerextrema inte sedan andra världskriget har varit så starka som de är idag. De beväpnar sig i högre grad och samarbetar mer över landsgränserna. En rapport av stiftelsen Expo visar också att aktiviteten hos rasistiska rörelser i Sverige ligger på en rekordhög nivå idag. Utvecklingen är högst oroande.
Landvetter flygplats, Sverige nästa största flygplats, och västra Sveriges största flygplats skulle gynnas av att bära Torgny Segerstedts namn som en påminnelse om att kampen mot totalitära krafter är en ständigt pågående kamp. Namnet kommer även påminna om vad en enskild människa kan uträtta i humanismens namn. Många länder har hedrat sina mest förtjänta medborgare genom att uppkalla landets viktigaste flygplatser efter dem: Charles de Gaulle (Paris), John F Kennedy (New York), Willy Brandt (Berlin), John Lennon (Liverpool) och Lech Walesa (Gdansk) är exempel på det.
I tider där mer makt och fokus centraliseras till Stockholm behövs också fler påminnelser om att Göteborg och göteborgare har varit och fortsatt är starkt bidragande till det öppna och inkluderande samhälle som vi lever i. Ett namn på en flygplats blir allmänt använt. Människor minns och påminns om vad upphovsmannen eller kvinnan har gjort.
Torgny Segerstedt-flygplatsen skulle bli en tydlig internationell symbol för en välkomnande stad som står öppen för världen och som kämpar mot alla former av förtryck. Jag föreslår därför att Landvetter flygplats döps om till Torgny Segerstedts flygplats (Airport).
.
|
Robert Hannah (FP) |
|