Eftersom både barn, ungdomar och vuxnas behov av utredningar kring NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) har ökat genom större medvetenhet på området, är det bekymmersamt för alla oavsett ålder, när utredningarna inte kommer igång så rätt stöd kan ges i skolan eller på arbetet.
Idag är det mer regel än undantag att väntetiderna för en NPF-utredning som vuxen är minst 1,5–2 år. Varför godtas det, medan landstingen har vårdgaranti för somatiska behandlingar?
När det gäller NPF-utredning om barn, ska skolan först göra en grundutredning som kan ta lång tid, därefter blir det ofta en utredning hos BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Det handlar om tillgång i skolan av skolpsykolog eller kurator – vilket är en brist hos många kommuner idag i den totala skolhälsovården. Sedan tillgången till samma kompetens hos BUP – som tillhör landstinget/regionen, som kan vara lika bristfällig och orsaka ännu längre väntetid.
Detta är inte acceptabelt. Redan ovissheten om det finns en funktionsnedsättning hos den egna personen, eller hos ens barn, och vad det kommer att kräva, ger en oro som är nog illa. Att behöva vänta på grund av icke samarbetande parter eller att inga krav ställts på hur länge väntetiden ska vara, är inte rätt mot familjer och enskilda personer.
Att få rätt stöd och arbetsuppgifter från början i skolan, hjälper möjligheten att komma ut på arbetsmarknaden som vuxen. För personer som får sin NPF-diagnos som vuxna, behövs rätt utformning av arbetsmiljö och arbetsuppgifter och ökad kunskap hos arbetsgivare.
Detta bör ges regeringen tillkänna.
.
|
Penilla Gunther (KD) |
|