Barn och ungdomar i familjehem och jourhem behöver en trygg och säker omvårdnad. Det är därför viktigt med en tydlig och lätthanterlig lagstiftning. Intentionen med socialtjänstlagen var just sådan, att vara en ramlag. Idag är det istället ett lapptäcke av föreskrifter och detaljstyrning.
Under flera år har omkring 70 stora förändringar av lagen gjorts. På flera ställen i lagen talar man om så kallade genomförandeplaner, planer som riskerar att ta ut varandra. Lagens otydlighet gör det dock svårt att upptäcka sådana problem. Lagen innehåller idag många föreskrifter och kontrollfunktioner, men ingenstans visar någonting på kvaliteten utifrån ett kundperspektiv.
Genom att låta socialtjänstlagen vara en ramlag kan familjehems- och jourfamiljsverksamheten runt om i landet få en chans att vara kreativa i lösningar och fokusera på att göra det så bra som möjligt för dem som behöver det – barnen och ungdomarna i behov av stöd och hjälp.
Lagstiftningen tydliggör inte heller ansvaret för barn med neuropsykiatriska behov. Regeringsrätten har lämnat ett prejudikat som i praktiken innebär att ett barn med sådan diagnos som också är kraftigt utåtagerande i princip inte kan komma att omhändertas om de inte har ett kraftigt socialt nedbrytande beteende.
Det är således uppenbart att en översyn av lagen är nödvändig.
.
|
Thomas Finnborg (M) |
|